Å, jag ömmar djupt för många av deltagarna i sociala medier-kursen Delning. Hör bara: ”Jag är väldigt ny i internetvärlden, men jag har stor lust att lära mej ladda ner bilder, tagga foto och allt vad det heter. Hoppas jag kan klara det!!!”
Ja! Jag ska hjälpa dig!
Oj. Wow. Här vet de vad de håller på med. ”Veckans veg” visade sig vara en riktigt smakrik linsgryta med spiskummin, rostade morötter och bitar av quornfilé. Lite mer salt ur kvarnen på quornbitarna bara. Perfekt. Det här är nog den bästa lunchen jag ätit runt Odenplan. Har du inte sett Café Hagagränd tidigare? Inte så konstigt, de ligger lite avsides på Surbrunnsgatan 60 och är inne på sin tredje månad, enligt tjejen bakom disken.
Dagens klänning från storfavoriten Plezuro på Rörstrandsgatan. Hög tid att plocka fram något för morgondagen.
Jag tror att jag är inne på mitt sjunde år som lektör för Lena L, som är synskadad och behöver mina ögon till lite av varje i sitt jobb på Stockholms Syncentral. I dag, till exempel, satt vi hemma hos henne och redigerade en gammal PowerPoint-presentation så att den passar till en ny föreläsning. Vår energikälla under arbetet var skumkaniner, som Lena och hennes man av någon anledning hade en hel låda av.
Ny bibel – för och om män. Dagen om en ny ”temabibel” med ”livsberättelser om och för män”. Min första tanke är YES! och det av två skäl. Det första har med jämställdhetssträvan att göra – gör man en Kvinnobibel är det väl självklart att göra en bibel för män (den märkliga signalen är annars, som vanligt, att en kvinnobibel vänder sig till kvinnor, medan Bibeln vänder sig till män, precis som kvinnomedicin är för kvinnor och all övrig medicinsk verksamhet måste vara för män, eftersom man inte pratar om ”mansmedicin”). Den andra, viktigare, tanken är att behovet lär finnas. Alla behöver berättelser att identifiera sig och känna igen sig i. Och till syvende och sist är det värt att testa varenda vinkel man kommer på, om man så bara når ytterligare en person med historiens bästa och viktigaste budskap.
Affärer och museer ska man gå på när alla är på jobbet eller när solen skiner. Eftersom de flesta var ute och åt glass behövde jag inte trängas på Fotografiska i kväll. Med ett sprillans nytt årskort (så nytt att jag inte ens kunde hämta ut det i kassan, eftersom det inte hade hunnit tryckas) bestämde jag mig för att bara se en utställning i dag, nämligen Albert Watsons superregisserade kändisbilder och andra porträtt. En liten stund hakade jag på en grupp – det var ändå omöjligt att inte höra guidens röst i lokalen – och fick veta lite om de olika modellerna. Jag vet ju det mycket väl sedan innan, men det slår mig alltid hur upplevelsen av en bild, oavsett om det är en modebild av Albert Watson tagen på 90-talet eller ett stilleben från 1600-talets Flandern, förändras och fördjupas så fort man får veta något om dess tillkomst. (En riktig puritan kanske skulle säga att man då inte är en sann konstälskare.)
Sedan kastade jag mig in i en annan glamourös värld, nämligen Wall Street från 1987 med en ung Charlie Sheen, som ser upp till och jobbar för den hänsynslöse Michael Douglas och hålls kvar på jorden av den rättrådige fadern Martin Sheen (vilket måste ha varit märkligt, att göra ett känslosamt far-och-son-porträtt med sin egen pappa). Men bäst i en toppmodern film från ett annat decennium är förstås miljöer, mode och teknik. Titta bara på den läckra telefonen och de ännu läckrare glasögonen.
Hittade för övrigt den här informationen på imdb.com:
What’s up with the phone Gordon is using in the movie?
It’s the first handheld cellular phone in widespread use called the DynaTac, it’s one of the 8000 series of phones. Cellular phones did exist long before the 80s but the private handheld ones didn’t come out until the early 80s. Dr. Martin Cooper led the team that developed the phone. The phone was nicknamed ”The Brick” by users because of its large size and weight.
Ack den som finge vara i Lissabon och äta Belém-kakor. Det gör Åsa. Den här frestande bilden dök just upp i min mobil, två gyllene Belém-kakor, eller pastéis de nata, en portugisisk specialitet som sägs ha uppfinnits av nunnorna i lissabonska Belém.
Theomis 