För tio år sedan tågluffade jag och Jenny och Jennys kompis Helen. Tåg Tvåtusentvå. Och nu: Tåg Tvåtusentolv, jag och Jenny. Bland annat ska vi hälsa på Andrea i Milano, som sagt apropå vår otippade resväg från Sverige till Italien (via Freiburg i Tyskland, Barcelona i Spanien, Montpellier i Frankrike, Monte Carlo i Monaco): ”If you were commanding an army, you would be able to conquer any country, as no one would guess your moves.”
I morgon bär det av.
Är så trött att jag nästan mår lite illa, men det är det värt, när man har ägnat kvällen åt en så givande litterär salong. Den här gången pratade vi om Tomas Bannerheds Augustpris- och Borås tidnings debutantpris-belönade roman Korparna. Två av deltagarna hade inte, vad jag vet, varit med på något av våra tidigare läsecirkelstillfällen på Sture bibliotek, och en av dem hade bara varit med en gång tidigare. Jag blev intellektuellt utmanad, emotsagd, hörd och kanske till och med ibland förstådd.
Den som är intresserad av ett opretentiöst, gemytligt evenemang i biblioteksmiljö på tema Stockholm – boka torsdagen 10 maj i almanackan. Tid fortfarande okänd, plats Gamla stans bibliotek. Den som är intresserad av ett opretentiöst, gemytligt evenemang i biblioteksmiljö på tema fransk litteratur – boka fredagen 11 maj i almanackan. Tid fortfarande okänd, plats Sture bibliotek.
Jag vågar nu gå ut med datumen, eftersom det har skett genombrott i planeringen inför för båda under dagen, och kompletterar med mer information längre fram. Självklart kan man även som vanligt bevaka Stockholms stadsbiblioteks evenemangskalender och Facebook-sidor, som för övrigt kan följas i klump här.
Födelsedagsfesten i Årsta hade redan pågått i tre timmar, eller kanske mer, och stämningen verkade ha skruvats ner och blivit avslappnad när jag dök upp efter jobbet. Till slut var vi bara ett litet gäng kvar, jag, Johan, Åsa, Freddan och födelsedagsbarnet Annika. Samtalet svängde från nostalgiskt laddade barnprogram till den löst sammanhållna kulturförening vi startat som jag hävdar ska heta ”Lyran”, trots att jag egentligen inte har någon med mig. Sedan pratade vi om vår gemensamma nämnare Korskyrkan och dess verksamheter, den nattliga kaffeserveringen på Stureplan, hemlösluncherna, vad man gör när en av de hemlösa blir bestulen på sina skor där i kyrkan och hur man håller hemgrupper och lovsångsteam igång under sommaren. Och sedan var jag tvungen att gå, fast jag inte hade lust, för vi pratade om viktiga och bra saker och jag ville vara med och inte sitta hemma och läsa om 70-talets småländska jordbruksbygd. Men nu är jag hemma. Och Korparna ska vara utläst om mindre än två späckade dygn.
Ibland gillar jag mitt jobb jättemycket, ibland inte.
Ny mobil, nya lekmöjligheter. Efter att jag tagit steget från Android till iPhone häromdagen blev det självklart att börja bidra till Instragram-flödet (för övrigt hade jag missat att den efterlängtade Android-versionen släpptes för tio dagar sedan). Lördagsdokumentationen nedan: Självporträtt med rosa ren från färgglada Paperchase. Sture biblioteks bokhylla. Style Book av Elizabeth Walker. Lunch på Kaffeverket.
I går var det författarbesök på The English Bookshop (Karin Altenberg) och för två veckor sedan likaså (Miriam Toews). Här är en liten bildkavalkad från det tidigare tillfället, med syftet att få alla och envar som läser det här att omgående börja bevaka The English Bookshops Facebook-sida eller hemsida och besöka kommande evenemang.
Bästa bilden på Fejan just nu (ursprungligen från GodVine).
I dag var rösten tillbaka. Skönt. I går var den svag och omöjlig att kontrollera, kom och gick och rosslade och väste. Jag var på jobbet som vanligt, på Sture bibliotek eftersom det var tisdag, och det kom hela tiden in besökare att hälsa på och nya små konversationer påbörjades om och om igen. För varje ny person var det som att utföra – eller genomgå, snarare – ett socialt experiment. Resultat: Om man låter skör och bräcklig sänker människan man har framför sig rösten och får en mild framtoning. Det hade ingen betydelse vad jag sa, jag sa precis samma saker som jag brukar säga, förklarade ljudboksnedladdningen, dividerade om övertidsavgifter, visade återlämningsförfarandet, sökte litteratur, och sällan har väl biblioteksbesökarna betett sig så försynt.
Vi kungsholmare gillar att promenera längs Norr Mälarstrand och kasta ett öga på scillorna i slänten, men fort ska det gå, bråttom bråttom, busy busy.
Theomis 