DCXLIII Som man talar får man höra

I dag var rösten tillbaka. Skönt. I går var den svag och omöjlig att kontrollera, kom och gick och rosslade och väste. Jag var på jobbet som vanligt, på Sture bibliotek eftersom det var tisdag, och det kom hela tiden in besökare att hälsa på och nya små konversationer påbörjades om och om igen. För varje ny person var det som att utföra – eller genomgå, snarare – ett socialt experiment. Resultat: Om man låter skör och bräcklig sänker människan man har framför sig rösten och får en mild framtoning. Det hade ingen betydelse vad jag sa, jag sa precis samma saker som jag brukar säga, förklarade ljudboksnedladdningen, dividerade om övertidsavgifter, visade återlämningsförfarandet, sökte litteratur, och sällan har väl biblioteksbesökarna betett sig så försynt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s