DCCCLXXXII I lördags

Sitter ni och undrar vad jag gjorde i lördags? Jag tänkte hur som helst tala om det, för det var så bra grejer som jag gärna delar med mig av.


Lördag del 1: Brunch. Brunch är en bra grej, både att äta ute (vilket visserligen kan vara omotiverat dyrt) och arrangera hemma. Även om man har kvällsplaner (eller, som i det här fallet, både eftermiddags- och kvällsplaner) kan man klämma in en brunch, som ett sätt att hinna träffa vänner. Hembjudna till mig var Tova, Lotta och Jenny F, vilket innebär att vi var samma lite oväntade kvartett som för ganska precis ett år sedan hade en maxad utflyktssöndag då vi åkte till Drottningsholms slott och runt i Svartsjötrakten och gjorde trevliga saker. En reunion, med andra ord, över smörgåsar, omelett, fruktsallad, amerikanska pannkakor och danska flödeboller (eller ”gräddbullar”, som är den märkliga svenska översättningen av chokladöverdraget ljust fluff).



Lördag del 2: Hallwylska palatset. Det hade blivit dags för Uppsalakompisen Ericas årliga besök i Stockholm och den här gången var önskemålet museum. Jag kom med flera förslag, men tryckte kanske lite extra på Hallwylska palatset, där dräkter från Downton Abbey just nu ställs ut. Vi blev riktigt imponerade av hur äkta de såg ut, tygerna verkade gamla och det var ingenting som – i lekmannaögon – antydde nyproduktion.


Kaffe på Non Solo Bar på det.


Lördag del 3: Spelkväll. Tack vare en trevlig uppsättning vänner blev det riktigt skön avslutning på dagen hemma hos Åsa, lika delar avslappnad och hysterisk. Själv var jag med och spelade två olika spel, varav det mest tidskrävande var Dominion, ett ”deck building game” med kort för guld, grevskap, vallgravar och annat som tillhör fantasimedeltid. Som nybörjare tog jag hjälp av spelledaren Annika nästan varje gång det var min tur och jag fick aldrig in någon vidare snits, men kom trots allt på andra plats av fem, även om det var helt utan egen förtjänst.

DCCCLXXXI Intervju: Salomon i Kina


För tio dagar sedan kom min kollega Salomon hem från en studieresa till Kina, där han fått en inblick i biblioteksvärlden i Hangzhou, en stad i östra Kina med en folkmängd nästan lika stor som Sveriges.

Hur kom det sig att det blev en Kina-resa?
Biblioteket i Hangzhou fick intresse för Stockholm efter att ha hört stadsbibliotekarien Inga Lundén på en konferens och frågade om vi ville ha ett utbyte. Alla inom Stockholms stadsbibliotek fick ansöka om att resa dit. En av oss tre som reste var självskriven, eftersom hon talar kinesiska.

Om man är van vid hur svenska bibliotek ser ut – känner man igen sig på ett kinesiskt?
Ja, mer än vad jag trodde. Det var väldigt likt, både utseendet och tankarna bakom verksamheten.

Står böckerna i alfabetisk ordning?
Bra fråga! Det kollade jag inte. Men de stod i en väldigt, väldigt, väldigt bestämd ordning. Personalen kunde få löneavdrag om de inte ställt böckerna i en rät rad. När vi fick höra det skrattade jag, men det gjorde inte hon som sa det.

Vilket Kina-minne har du berättat mest om sedan du kom hem?
De spärrade webbsidorna. Folk frågade varför jag inte hade facebookat.

Vad var det godaste du åt?
En vegetarisk lunch som stod förberedd åt oss på ett buddhistiskt bibliotek. Det låg halvvägs upp på ett berg och stämningen var väldigt fridfull. Man poängterade att det var Kinas första buddhistiska bibliotek som finansierades av staten.

Köpte du med dig någon intressant souvenir?
Ätpinnar med Angry Birds-motiv. De sammanfattar mitt möte med Kina.

Har du något boktips för den som är intresserad av Kina?
Det enda jag läste inför resan var den jättefeta Lonely Planet-boken om Kina. Den läser jag fortfarande för att förstå mina intryck.

Har du något annat tips på en bra bok, en skönlitterär?
Mothers and sons, en novellsamling av Colm Tóibín. Den läste jag på planet.

Och ett fackboktips?
Role models, en sorts självbiografi av regissören John Waters. Jag vet inte varför jag valde att läsa den, men den är snygg.

DCCCLXXVII Röda balkongträdet


Det här trädet, som vanligtvis har mörklila blad, har gjort sitt för i år och går nu i ide i jorden hos föräldrarna i Storvreten. Tänk att Gud hittade på det här med olika färg på bladen olika säsonger bara för att vi skulle ha något fint att titta på. Det är gentilt, tycker jag.

DCCCLXXVI Smakprov från föreläsningen om franskt 1800-tal

Av någon anledning blev ljudet urkasst, men den som vill får gärna dra upp volymen och ta en titt på en några minuter lång video från Veronica Hejdelinds föreläsning kring utställningen ”Det moderna livet – franskt 1800-tal” på Sture bibliotek. Här börjar hon just berätta om storstaden – i det här fallet Paris – som fenomen, med dess nöjesliv för dem som hade råd.

DCCCLXXV Nationalmuseums gästspel

I går inföll en mycket trevlig punkt i vårt pågående franska samarbete – intendent Veronica Hejdelind från Nationalmuseum kom till Sture bibliotek och visade konstverk och foton som gav en bild av ”det moderna livets” framväxt i 1800-talets Frankrike. Den lilla publiken, som framför allt bestod av äldre damer, hade tur som valde att komma i kväll, för det var verkligen ett fängslande föredrag. Veronica berättade om lantliga miljöer där det började bli svårt att promenera fritt omkring för att det kryllade av arbetande konstnärer och stadsmiljöer där fler och fler tekniska uppfinningar gjorde livet enklare (som elektriskt ljus) och kanske roligare (som ”cinematografen”). Publiken hummade intresserat, skrattade till, antecknade, frågade och kommenterade. Nu är man mer taggad en någonsin att se Nationalmuseums utställning ”Det moderna livet”.

Och snart kan man besöka Nationalmuseum virtuellt via Google Art Project, enligt DN-artikeln ”Google digitaliserar Nationalmuseum”, där museet verkar vara mycket positivt inställt till dokumentationen, särskilt som man snart kommer att hålla stängt i flera år för renovering.