Filmcirkel: The Farewell

Glad nationaldag! Syrenerna blommar som galningar i Polishusparken …

… och jag hade nationaldagsmässigt filmgodis under kvällens filmcirkel med H, om ”The Farewell”. L och jag har distansfilmklubb, H och jag har haft bokcirkel på distans flera gånger, men har den här gången valt en film. Alltså filmcirkel. Men distansfilmklubb och filmcirkel genomförs på precis samma sätt, tittande samtidigt men på varsitt håll, digital diskussion efteråt.

Det fanns flera aspekter av ”The Farewell” som jag gillade, som den sorgliga men ändå tokroliga kulturkrocksintrigen – gamla farmor hemma i Kina är döende i cancer, men i linje med traditionen (hur mycket sanning som ligger i detta vet jag inte) skyddar familjen henne från den vetskapen, vilket den amerikanska sondottern Billi inte kan acceptera. Jag gillade också estetiken – själva fotot och färgerna – och den vardagsnära familjeskildringen. Och att den informella termen för farmor på mandarin är ”nai nai” (mormor heter ”lao lao”).

Däremot tyckte jag att de humoristiska scenerna blev lite krystade – det var som att se en multikulturell film som bara nästan lyckats hitta en form som tilltalar Hollywood-van publik – och jag har inget emot oväntat bisarra inslag, men även de var ibland lite för mycket. Mest bisarr och delvis humoristisk var den del av historien som handlade om brudparet. För att hela familjen, inklusive personer tillresta från USA, skulle ha möjlighet att tillsammans träffa nai nai en sista gång utan att hennes misstankar väcktes, passade man på att ställa till med bröllop för ett av hennes barnbarn och hans flickvän. Det möjligen ofrivilliga brudparet – graden av samtycke från deras sida var oklar, liksom bröllopets äkthet – erbjöd många möjligheter till knasiga situationer. Brudgummens våldsamma gråt i närbild var en av de alltför bisarra scenerna i min smak, men vid bröllopsfotograferingen i övergulliga studiomiljöer, med rosafluffiga hjärtan och upphängda molntussar, kom den stillsamma knasigheten mer till sin rätt.

Eftersom handlingen bygger på händelser i regissören och manusförfattaren Lulu Wangs egen familj är underrubriken ”Based on an actual lie”. Den gillar jag också.

Distansfilmklubb: American Factory

I går kopplade Distansfilmklubben upp sig igen. LW och jag såg den här gången en dokumentär, ”American Factory” från 2019, inspelad på och kring en fabrik i Ohio, tidigare General Motors, därefter Fuyao, efter ett kinesiskt uppköp. Där tillverkas bilglas av amerikansk och kinesisk personal.

Grupperna kunde förstås inte vara mer olika. Kineserna är disciplinerade, välorganiserade och skickliga, till priset av att vara hårt styrda och osjälvständiga och dessutom långt ifrån sina familjer, och amerikanerna, som borde uppleva fördelen att befinna sig på hemmaplan, stämplas som ineffektiva och tvingas finna sig i både sänkta löner och en arbetskultur de inte förstår sig på. Den som väljer att revoltera behandlas inte nådigt.

Vi såg också en bonusfilm på tio minuter där paret Obama, som har gått in i filmproduktionsbranschen, pratar med de två filmarna bakom dokumentären, som också är ett par. Samtalet var mest ett ömsesidigt hyllande och gav inte någon vidare inblick i filmskapandet, men i alla fall en kort bakgrund till parets initiativ att göra dokumentären.

Det var också det vi pratade om när själva filmklubben drog igång – motiv, blick, bakomliggande historia. Som svensk tittare står man ideologiskt närmare amerikanerna, men kanske särskilt vad gäller arbets- och företagskultur är vi snarare en tredje punkt i förhållande till USA och Kina, med platta organisationer och hög arbetsmoral. För oss är alltså hela bunten – arbetsgivare och arbetstagare av båda nationaliteter – främmande fåglar, samtidigt som filmens perspektiv är amerikanskt. Vissa kineser kommer till tals och vi följer med in på möten specifikt för kinesiska medarbetare, men ambitionen är knappast objektivitet. Det vore för övrigt en svår konst att inför västerländska ögon skildra en företagsfest under några amerikaners besök på Fuyao i Kina på ett kulturellt begripligt sätt. Filmarna föll istället för frestelsen att visa en av de amerikanska företagsrepresentanterna blankögd av för mycket risvin och intervjua honom under de omständigheterna. Han – och vi – har just sett sång- och dansbegåvade medarbetare framföra musikaliska hyllningar till Fuyaos företagsanda i en poppigt dunkande show och djupt rörd uttrycker den salongsberusade amerikanen sin insikt: ”We are one.”

”American Factory” är långt ifrån en solskenshistoria, men den är inte heller alltför besvärande mörk. En tillgängligt framställd samtidsskildring.

MDCXLIX Dagens land: Kina

IMG_6483.JPG

När jag kom till Sturebibblan i dag och träffade dagens kollega Lisbeth berättade hon entusiastiskt om den litterära salongen häromkvällen då de diskuterat Jadeögat, en kinesisk deckare där det intressanta, enligt Lisbeth, inte var deckarhistorien utan historien om Kina. Själv hade jag kvällen innan läst ut Guy Delisles tecknade Kinaskildring Shenzhen och var också jag ganska uppfylld av kinesiskt liv och leverne. Jag passade också på att berätta om min kommande Hongkong-resa. Sedan kom en biblioteksbesökare och frågade efter en guidebok om Hongkong. Sedan återlämnades en kulturkrocksbeskrivande bok med titeln Kina, kineserna och jag. Och på väg hem, när jag skulle lyssna på Radiokorrespondenterna, upptäckte jag att veckans fyra program handlar om Kina.

Bild ur Shenzhen.

CMLXVI Stadsbiblioteket i Hangzhou

20130108-235124.jpg
I höstas var kollegan Salomon på en studieresa till Hangzhou i Kina (vilket rapporterades här) och i morse hade han en presentation för oss i personalen på Östermalms bibliotek. Det var mycket som imponerade  – en kinesisk storstad, sannolikt okänd för de allra flesta svenskar, med modern och skyhög bebyggelse och ett gigantiskt stadsbibliotek med en avdelning för e-bokläsning på stora skärmar, en avdelning för hemlån av läsplattor, en fiffig återlämningsautomat utanför biblioteket och även en automat för boklån då biblioteket är stängt, stora lek- och läsytor för barn, flera aulor, ett musikrum … Jag förstår att de två bibliotekarierna från Hangzhou som besökte Stockholm några månader tidigare blev förvånade över våra anspråkslösa bibliotekslokaler och enkla verksamhet.

Bland de märkligare inslagen i presentationen var förteckningen över de mest lånande biblioteksbesökarna föregående månad. Där kunde alla förbipasserande se dessa låntagares namn, delar av personnumret och antal lånade böcker. I Sverige är uppgifter om låntagare och lån så sekretessbelagda att vi inte får yppa en stavelse ens om polisen kommer och frågar.

Men vi visar gärna upp våra mest lånade böcker – se gårdagens inlägg.

DCCCLXXXI Intervju: Salomon i Kina


För tio dagar sedan kom min kollega Salomon hem från en studieresa till Kina, där han fått en inblick i biblioteksvärlden i Hangzhou, en stad i östra Kina med en folkmängd nästan lika stor som Sveriges.

Hur kom det sig att det blev en Kina-resa?
Biblioteket i Hangzhou fick intresse för Stockholm efter att ha hört stadsbibliotekarien Inga Lundén på en konferens och frågade om vi ville ha ett utbyte. Alla inom Stockholms stadsbibliotek fick ansöka om att resa dit. En av oss tre som reste var självskriven, eftersom hon talar kinesiska.

Om man är van vid hur svenska bibliotek ser ut – känner man igen sig på ett kinesiskt?
Ja, mer än vad jag trodde. Det var väldigt likt, både utseendet och tankarna bakom verksamheten.

Står böckerna i alfabetisk ordning?
Bra fråga! Det kollade jag inte. Men de stod i en väldigt, väldigt, väldigt bestämd ordning. Personalen kunde få löneavdrag om de inte ställt böckerna i en rät rad. När vi fick höra det skrattade jag, men det gjorde inte hon som sa det.

Vilket Kina-minne har du berättat mest om sedan du kom hem?
De spärrade webbsidorna. Folk frågade varför jag inte hade facebookat.

Vad var det godaste du åt?
En vegetarisk lunch som stod förberedd åt oss på ett buddhistiskt bibliotek. Det låg halvvägs upp på ett berg och stämningen var väldigt fridfull. Man poängterade att det var Kinas första buddhistiska bibliotek som finansierades av staten.

Köpte du med dig någon intressant souvenir?
Ätpinnar med Angry Birds-motiv. De sammanfattar mitt möte med Kina.

Har du något boktips för den som är intresserad av Kina?
Det enda jag läste inför resan var den jättefeta Lonely Planet-boken om Kina. Den läser jag fortfarande för att förstå mina intryck.

Har du något annat tips på en bra bok, en skönlitterär?
Mothers and sons, en novellsamling av Colm Tóibín. Den läste jag på planet.

Och ett fackboktips?
Role models, en sorts självbiografi av regissören John Waters. Jag vet inte varför jag valde att läsa den, men den är snygg.

CLXX Senaste nytt från Kina

Chattade just med Lena W, som befinner sig på ett hotellrum i Lushui i Kina, med Internetuppkoppling, men inte tillgång till Facebook. Lena jobbar med olika projekt inom Frälsningsarmén, men tycks även ha tid att spela mahjong och äta kinesiska specialiteter – hon skippade de erbjudna njurarna, men tackade ja till söta rispannkakor. Den här gången har hon dock inte blivit bjuden på vildbin och stekta silkesmaskar som sist.