MMCCXXXVI Intervju: Tova på SEB

Tova lärde jag känna i Korskyrkan för några år sedan, framför allt i samband med luncherna för hemlösa. Ska man hälsa på henne på jobbet finns flera adresser att välja på, men den hon rekommenderade var Kungsträdgårdsgatan 8, där Skandinaviska Enskilda Banken haft lokaler sedan 1915. Vi började med att titta in i mötesrum, jämföra inredningar och betrakta några av många tavlor med Stockholmsmotiv.

Gemensamt för alla rum var den föredömliga beredskapen för fika.

Det här preparerade mötesbordet tog priset – en bricka med semlor och varsin assiett.

I flera montrar fanns pengar från olika tider.

Sötsaksutbudet i matsalen var sällsynt generöst.

Jag blev bjuden på årets första semla och Tova svarade på mina frågor.

Vilken är din titel?
IT-arkitekt.

Hur länge har du jobbat på SEB?
Sedan 2002.

Finns det någon särskild arbetsuppgift som du gillar, eller sammanhang där du kan bli riktigt nöjd?
Jag gillar att skapa och det är viktigt att det blir vackert. Jag ritar kopplingar mellan system och på en kurs jag gick var jag den enda som fick höra att det jag gjort var vackert.

Vad innebär ”kopplingar mellan system”?
Det handlar om information som går mellan dem. Vi ska hålla koll på effektiviteten, att vi inte har flera system med samma funktioner. Det finns standardsystem, men ibland vill en kund ha en specialrapport som man bygger en särskild applikation för. Det är viktigt att kunden blir nöjd!

Hur ser fikakulturen ut på jobbet?
Fika ska man göra. Kaffet är gratis. Vi har jättemånga olika kaffemaskiner, hur många som helst, så alla kan hitta någon kaffesort man gillar, och matsalen har ett stort godisutbud. Det finns ingen särskild fikatid, det sker mer spontant. Men på fredagar har vår enhet fika halv tre. Då finns det bullar.

Finns det någon särskild fritidsaktivitet som är gemensam för personer som jobbar på bank?
Golf, segling, ridning. Kvinnor i hög ställning har ofta sysslat med ridsport.

Har du något boktips?
Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho. Det är den bok som har gjort störst intryck på mig.

Vad ska du göra i kväll?
Gå på body balance. Bli mjuk, smidig, stark och harmonisk.

MCCCXXIV Markus Sand om religionsfrihet i Sverige

20131021-234824.jpg
Ett nytt nummer av EFK Direkt har just kommit, med temat religionsfrihet. I början av sommaren åkte jag ut till Rinkeby och intervjuade Markus Sand, föreståndare för Rinkeby Internationella Församling, om religionsfrihet i Sverige. Det var riktigt intressant, inte bara för att han hade insikt i de svåra frågorna kring religionsfrihet utan framför allt för att helt nya frågor kom upp, som jag knappast funderat på alls tidigare. Som hur invandrade kristna från muslimska länder upplever den rätt alla i Sverige har att utöva sin religion.

Ur artikeln:

– Kristna i ett muslimskt land lever ofta som en mer eller mindre förtryckt minoritet, och är man kristen konvertit är umbärandena ännu mycket större. Den som kommer till Sverige med uppfattningen att landet styrs av kristna får svårt att förstå vad ett sekulärt samhälle innebär, många blir oroliga över muslimers frihet och rädda att man till exempel inför områden där sharia råder.

Men Markus poängterar att vi kristna inte ska vara rädda.

– Kyrkan har överlevt alla möjliga motstånd och prövningar. Den sekularisering och konsumism som omärkligt smyger sig på är ett större hot för en levande tro än möten med andra religioner. Där bör vi vara öppna för dialog, både mellan religionsföreträdare och enskilda människor.

Och vidare om att vi visserligen är fria att utöva religion, men att vi inte pratar högt om det – ingen nyhet i sig, men även här kommer invandrade troende in:

– Religionens roll i samhället skiftar hela tiden. Kyrkans inflytande har minskat, men mycket förändras med invandring av personer vars tro är en självklarhet, inte bara muslimer utan även kristna. Kristna från ickesekulära länder är inte rädda för att prata om sin tro, medan vi svenskar har sekulariserats och accepterat att religion är privat. I Rinkeby är det lätt att diskutera trosfrågor.

Alla intervjuer jag gjort för EFK Direkt – bara en handfull, visserligen – har varit intressanta, men just den här är nog den största ögonöppnaren.

DCCCLXXXI Intervju: Salomon i Kina


För tio dagar sedan kom min kollega Salomon hem från en studieresa till Kina, där han fått en inblick i biblioteksvärlden i Hangzhou, en stad i östra Kina med en folkmängd nästan lika stor som Sveriges.

Hur kom det sig att det blev en Kina-resa?
Biblioteket i Hangzhou fick intresse för Stockholm efter att ha hört stadsbibliotekarien Inga Lundén på en konferens och frågade om vi ville ha ett utbyte. Alla inom Stockholms stadsbibliotek fick ansöka om att resa dit. En av oss tre som reste var självskriven, eftersom hon talar kinesiska.

Om man är van vid hur svenska bibliotek ser ut – känner man igen sig på ett kinesiskt?
Ja, mer än vad jag trodde. Det var väldigt likt, både utseendet och tankarna bakom verksamheten.

Står böckerna i alfabetisk ordning?
Bra fråga! Det kollade jag inte. Men de stod i en väldigt, väldigt, väldigt bestämd ordning. Personalen kunde få löneavdrag om de inte ställt böckerna i en rät rad. När vi fick höra det skrattade jag, men det gjorde inte hon som sa det.

Vilket Kina-minne har du berättat mest om sedan du kom hem?
De spärrade webbsidorna. Folk frågade varför jag inte hade facebookat.

Vad var det godaste du åt?
En vegetarisk lunch som stod förberedd åt oss på ett buddhistiskt bibliotek. Det låg halvvägs upp på ett berg och stämningen var väldigt fridfull. Man poängterade att det var Kinas första buddhistiska bibliotek som finansierades av staten.

Köpte du med dig någon intressant souvenir?
Ätpinnar med Angry Birds-motiv. De sammanfattar mitt möte med Kina.

Har du något boktips för den som är intresserad av Kina?
Det enda jag läste inför resan var den jättefeta Lonely Planet-boken om Kina. Den läser jag fortfarande för att förstå mina intryck.

Har du något annat tips på en bra bok, en skönlitterär?
Mothers and sons, en novellsamling av Colm Tóibín. Den läste jag på planet.

Och ett fackboktips?
Role models, en sorts självbiografi av regissören John Waters. Jag vet inte varför jag valde att läsa den, men den är snygg.

DCXXXVI Intervju med pastor

I söndags åkte jag ut till Älta och intervjuade Anna, pastor med ansvar för barn och familj i Korskyrkan, och i dag skickade jag iväg en artikel om församlingars barn- och familjearbete till Evangeliska Frikyrkans tidning Direkt. Nog för att det är ett av de områden i församlingen som jag är minst insatt i, men jag trodde ändå att jag under intervjun mest skulle få höra sådant som jag redan visste eller själv hade räknat ut. Så var inte riktigt fallet. Här fanns infallsvinklar och idéer som var nya för mig, om hur man kan integrera olika åldrar i församlingen, till exempel, och vända sig till barn och familjer utanför kyrkan med nya former av söndagsskola.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – att intervjua människor är bland det mest intressanta man kan göra. Man får vara hur nyfiken som helst och komma in i helt nya världar. Testa! Man behöver inte ha ett uppdrag från en tidning – varför inte intervjua för att publicera i en blogg?