CMXX Brad Mehldau i Konserthuset

20121201-152335.jpg”Som våghalsig improvisatör är han förtjust i det oväntade, men han har också en fascination för musikens formella struktur.”

För en vecka sedan hörde jag Brad Mehldau i Konserthuset. Det är fem år sedan sist. Egentligen tycker jag att beskrivningar som den ovan är helt intetsägande, åtminstone för en oinvigd, icke utövande musikmänniska som jag. Brad Mehldau är en bra jazzpianist som är trevlig att lyssna på, live och inspelad, det är nog det enda sätt jag kan uttrycka saken på.

Jag köpte biljett ganska sent och tror att jag fick en av två avbokade platser, eftersom de var en bit in på en rad ganska långt fram, där det var fullsatt runtomkring. När jag fick sällskap på höger sida visste jag alltså att den personen också var där utan sällskap. Det var en herre mellan 55 och 60 kanske, väldigt gladlynt och språksam. Han började genast snacka med ett annat sällskap där intill. En bit in i konserten somnade han med huvudet bakåtlutat och började snarka. De som satt på raden framför vände sig om några gånger och jag försökte sitta på ett sätt som visade att nej, det här är ingen jag känner, men det höll inte i längden. Till slut jag var tvungen att väcka honom. Han vaknade när jag petade på manchesteraxeln, men sa ingenting, och jag tänkte att han kanske kommer att ursäkta sig när konserten är slut. Det gjorde han inte, men han applåderade våldsamt när Brad Mehldau och de båda andra musikerna försvunnit ut och berättade glatt att han hört honom spela i Köpenhamn och att de då fått fyra extranummer! Klapp klapp klapp klapp!

Vi fick i alla fall ett extranummer och sedan var det slut, lamporna tändes och jag reste mig. Mannen ville gärna prata vidare om pianistens kvaliteter, och det var väl trevligt, men eftersom han blockerade hela raden och inte förstod att röra på sig under tiden han pratade blev jag efter en stund, fortfarande leende och svarande, tvungen att pressa mig förbi honom för att han skulle förstå, och för att på ett halvsmidigt sätt avrunda samtalet. Jazzfans. Jag gillar dem (eller oss), och entusiaster överlag, trots sociala egenheter.

På väg hem noterade jag att de lysande juldekorationerna slagits på längs Kungsbron.

Lyssna gärna på Brad Mehldau Trios Where do you start från i år.

CMXIX Pralindag

De första, Pralinhuset-praliner, för att hjälpa mig genom Balzac-romanen, de andra, Flickorna Kanold-praliner, med Anna, när hon kom över för att leverera en julklapp. En julklapp från mig till en familjemedlem. Mer kan jag inte säga.

Flickorna Kanold slår Pralinhuset överlag, men Pralinhusets valnötspralin med marsipan är fin.

20121130-232041.jpg

CMXVIII Antikkabinettet

20121130-103124.jpg
”Du Croisier, som var en hätsk natur istånd att ruva över sin hämnd i tjugu år, greps gentemot notarien och släkten d’Esgrignon av ett sådant där dovt, allt uppslukande hat som man kan finna i landsorten.”

Läser Balzacs Antikkabinettet från 1838 inför tisdagens läsecirkel på Gamla stans bibliotek. Inte lättsmält någonstans. Ångrar lite att jag inte provläste innan jag basunerade ut att nu, hörni, ska vi läsa Antikkabinettet allihop! Men jag har inte kommit långt, det kan ordna upp sig. Och som vanligt är det en stor tillfredsställelse att ta sig igenom äldre, främmande litteratur, oavsett vad man tycker om den.

CMXVII Vi har bra böcker och hundkär personal

I eftermiddag kom stammisen Rose Lagercrantz in på Sturebibblan med sin hund Nera. Hon gick in genom caféentrén och stötte genast på mig och kollegan Helena som kastade oss över Nera och började klappa. Nera kastade sig själv ner på golvet, låg med magen i vädret och kunde inte få nog med uppmärksamhet. Rose, som ju faktiskt hade ett biblioteksärende, kunde inte göra annat än att ge oss kopplet och fortsätta bort till informationsdisken och kollegan Nike. Sedan hämtade hon Nera från hunddagiset när hon var klar.

PS Hundar får inte vara på biblioteket.

CMXV En sådan där dag

I morse åkte jag fel med tunnelbanan och kom sent till jobbet, där jag skulle ha varit på plats i informationsdisken när vi öppnade. Vid arbetsdagens slut, då jag hade bråttom vidare, tappade jag ett vattenglas och hade vatten och glassplitter i hela arbetsrummet att städa upp. När jag en kvart senare klev på en buss vid Karlaplan upptäckte jag att jag fortfarande hade bibliotekariefrisyr, det vill säga knut ihophållen med en av jobbets blyertspennor. Jag hann också under dagen säga till en kollega att jag i morgon behöver gå tidigt för att jag ska höra Karl Ove Knausgård på Kulturhuset, fast det är nästa vecka. Måste komma ihåg att ta tillbaka det.

CMXIII Köpenhamn jättefort

Om man åker från Stockholm till Köpenhamn med ett morgontåg (6.14-11.23) och hem med ett eftermiddagståg (16.29-21.50) hinner man … en del. Alldeles för lite, men en del, vilket är mycket bättre än inget. Det här hann vi med i lördags.


– Eftersom jag och Lena älskar Starbucks med en lika stark som omotiverad passion gick vi av vid Kastrup, där tåget alltså stannar strax innan det kommer fram till Köpenhamn. Där mötte vi upp vår danska vän Marie (som skriver den mestadels operainriktade bloggen At the lighthouse) och fikade smaksatt kaffe och smaksatt varm choklad i flygplatsmiljö.

– Därifrån lokaltåg in till stan och direkt vidare till Tivoli, där jultemat i år både är ryskt och skandinaviskt. Därav den färggranna katedralen och traditionell rysk musik i högtalarna ihop med danska och skandinaviska inslag bland de många salustånden. Efter den obligatoriska lunchen på Wagamama var själva höjdpunkten att äta æbleskiver, som serverades på flera ställen inne på Tivoli. ”Å, vad juligt!” utbrast Marie, medan det för en svensk lika gärna förde tankarna till sommar, eller egentligen vilken årstid som helst. Men gott var det, ett slags pannkaksbollar som äts med sylt och florsocker.

– Det enda egentliga ärendet vi hade att beta av, förutom att strosa omkring på Tivoli, var att köpa Anthon Berg-choklad. Vår ordinarie butik stänger tidigt på lördagar och är inte särskilt centralt belägen, så vi letade upp ett alternativ och började promenera mot den adress vi fått fram. Det visade sig vara en Anthon Berg-filial (under namnet A Xoco by Anthon Berg) i den nya saluhallen Torvehallerne, en riktigt fin ny bekantskap. Nu har vi ett nytt besöksmål till nästa gång.

– Redan på förhand insåg vi att det skulle bli svårt att få in en fika på La Glace den här gången. Vi nöjde oss med fönstershopping.

CMXII Fem avsnitt av Saltkråkan

I flera sammanhang på sista tiden har Saltkråkan kommit på tal och för några dagar sedan kunde jag inte hålla mig längre utan lånade hem skivan med de fem första avsnitten från biblioteket. Jag och Jenny F tittade på allihop i kväll över ett par portioner tom kha gai, plus det här extramaterialet, provfilmning till några av rollerna och några bakom kulisserna-klipp från ön.

CMXI Lena och Marie


Man behöver inte åka utomlands för att ha roligt, men ibland hjälper det. Jag och Lena W tog i morse tåget till Köpenhamn, tillbringade några timmar med Marie och tog sedan tåget tillbaka. Det bästa med vår lilla skandinaviska klubb tror jag är att vi kan upplysa varandra om skillnader i kultur, traditioner, historia, språk och annat mellan Sverige och Danmark, på detaljnivå, utan att någon av oss någonsin tycker att det blir ointressant.