CMXIII Köpenhamn jättefort

Om man åker från Stockholm till Köpenhamn med ett morgontåg (6.14-11.23) och hem med ett eftermiddagståg (16.29-21.50) hinner man … en del. Alldeles för lite, men en del, vilket är mycket bättre än inget. Det här hann vi med i lördags.


– Eftersom jag och Lena älskar Starbucks med en lika stark som omotiverad passion gick vi av vid Kastrup, där tåget alltså stannar strax innan det kommer fram till Köpenhamn. Där mötte vi upp vår danska vän Marie (som skriver den mestadels operainriktade bloggen At the lighthouse) och fikade smaksatt kaffe och smaksatt varm choklad i flygplatsmiljö.

– Därifrån lokaltåg in till stan och direkt vidare till Tivoli, där jultemat i år både är ryskt och skandinaviskt. Därav den färggranna katedralen och traditionell rysk musik i högtalarna ihop med danska och skandinaviska inslag bland de många salustånden. Efter den obligatoriska lunchen på Wagamama var själva höjdpunkten att äta æbleskiver, som serverades på flera ställen inne på Tivoli. ”Å, vad juligt!” utbrast Marie, medan det för en svensk lika gärna förde tankarna till sommar, eller egentligen vilken årstid som helst. Men gott var det, ett slags pannkaksbollar som äts med sylt och florsocker.

– Det enda egentliga ärendet vi hade att beta av, förutom att strosa omkring på Tivoli, var att köpa Anthon Berg-choklad. Vår ordinarie butik stänger tidigt på lördagar och är inte särskilt centralt belägen, så vi letade upp ett alternativ och började promenera mot den adress vi fått fram. Det visade sig vara en Anthon Berg-filial (under namnet A Xoco by Anthon Berg) i den nya saluhallen Torvehallerne, en riktigt fin ny bekantskap. Nu har vi ett nytt besöksmål till nästa gång.

– Redan på förhand insåg vi att det skulle bli svårt att få in en fika på La Glace den här gången. Vi nöjde oss med fönstershopping.

CMXII Fem avsnitt av Saltkråkan

I flera sammanhang på sista tiden har Saltkråkan kommit på tal och för några dagar sedan kunde jag inte hålla mig längre utan lånade hem skivan med de fem första avsnitten från biblioteket. Jag och Jenny F tittade på allihop i kväll över ett par portioner tom kha gai, plus det här extramaterialet, provfilmning till några av rollerna och några bakom kulisserna-klipp från ön.

CMXI Lena och Marie


Man behöver inte åka utomlands för att ha roligt, men ibland hjälper det. Jag och Lena W tog i morse tåget till Köpenhamn, tillbringade några timmar med Marie och tog sedan tåget tillbaka. Det bästa med vår lilla skandinaviska klubb tror jag är att vi kan upplysa varandra om skillnader i kultur, traditioner, historia, språk och annat mellan Sverige och Danmark, på detaljnivå, utan att någon av oss någonsin tycker att det blir ointressant.

CMX Hyllningsmiddag för att markera blå linjens återöppnande

För en vecka sedan hade jag en liten middagsbjudning som förtjänar mer utrymme än det korta inlägget jag skrev direkt efteråt, om barnvänlig sangria.

Det hela började med min förra middagsbjudning då två idéer nämndes, nämligen att man borde servera italiensk och spansk mat vid samma tillfälle och låta de båda nationaliteterna tävla samt att man borde fira blå linjens återöppnande under hösten med en festlighet. Jag skulle försöka slå ihop dessa önskemål, men när det den inbokade dagen kom hade jag precis kommit ut ur förkylningsdimman och lät visserligen bli att blåsa av hela saken, men fixade bara enkel bjudmat. På rätt tema, men inte precis någon buffé med rätter att poängsätta.

Men blå linjen firades på så sätt att alla gäster bar blått och, framför allt, genom en ceremoniell middagsinvigning nere på Rådhusets station, där vi klippte band (ett väldigt kort sådant, som jag hittade i en låda) och drack blå champagne (fruktsoda med karamellfärg). Sedan gick vi upp till mig, där den nämnda fusksangrian serverades med enkla tilltugg och därefter spansk tortilla (omelett med potatis, ej att förväxla med fyllda tortillabröd i texmexstil) med serranoskinka och salami, sallad och tomatbruschetta. Till efterrätt stracciatellaglass med biscotti. Den enda riktiga matlagningen bestod i att svänga ihop omeletten.


Anna E gick hela vägen med blått nagellack.


Scenbyte.


Jag och mina blå vänner testar en nynedladdad self-timer-app.

CMVIII Martyrens klagan

I dag har jag haft en ledig dag, vilket inneburit intensivt research- och skrivarbete morgon och förmiddag, föreläsning för pensionärer vid två, en sväng förbi jobbet, träning, under kvällen genomgång av jobbmail och förberedelse för jobbmöte. (Jag hann faktiskt se klart det långfilmslånga Christmas special-avsnittet av Downton Abbey också.)

CMVI Läsecirkel: Drömbokhandeln

Det är sannerligen inte ofta man hör mig säga det här, det är nog faktiskt första gången: Vilken tråkig läsecirkel vi hade på Sturebibblan i kväll! För att förtydliga – stämningen var god, det var en blandning mellan stammisar, andragångsdeltagare och förstagångsdeltagare, det fikades och pratades. Det tråkiga var att jag var så taggad att diskutera Drömbokhandeln på detaljnivå, och så visade det sig att ingen riktigt gillat den, att de tyckte den var slätstruken och för lång och i övrigt inte hade så mycket att säga om den. Det var inte så att jag satt där och propsade på att den var briljant, för det tyckte jag inte, men jag hade verkligen uppskattat läsningen och tyckte de – jo – ganska många bristerna åtminstone var intressanta som föremål för diskussion. Den enda som tyckte ungefär som jag var kollegan Annika, men som samtalsledare kunde vi inte gärna uppta en massa utrymme med vår egen privata linje.

Min vana trogen framhåller jag gärna min egen förträfflighet och tänkte härmed snusförnuftigt påpeka att jag nog hade läst boken mer noggrant än de flesta. Tyvärr slog det – som alltid – tillbaka på mig själv, även om det är en vana som jag aldrig kommer att ge upp (har man inte gjort sitt bästa för att fånga upp de små subtiliteterna kan man inte påstå att man läst boken, därmed punkt). Medan resten av gruppen var osäkra på hur jagberättaren dykt upp i historien kunde jag ange sidan där jaget först nämndes. När någon uttryckte hur hon så småningom började inse att olyckligt gifta Francesca hade romantiska känslor för Ivan satt jag och tänkte på passagen precis i början där detta avslöjas rakt ut. Den diskreta formuleringen som på ett tidigt stadium förebådar en kommande katastrof iddes jag inte ens fråga om någon annan uppmärksammat.

Den som har läst Drömbokhandeln och tycker att den är värd lite stötande och blötande ombedes höra av sig.

CMV Utläst i tid

Det tog sin tid, men Drömbokhandeln på 457 sidor är utläst inför morgondagens läsecirkel, och till skillnad från andra maratonläsningar med obeveklig deadline var den här njutbar nästan (men inte riktigt) från början till slut. Till råga på allt är romanens tema god till skillnad mot medelmåttig litteratur. Bäddat för spännande diskussioner.

20121120-023857.jpg