MCXCIV Happy 4th!

20130704-232657.jpg
Några höjdpunkter från min och Lenas 4th of July:

– Maxad, mättande dinerfrukost – pannkakor, scrambled eggs, fruktsallad.
– Allt annat än måttfull chokladshopping på Hershey’s-butiken vid Times Square.
– Varsin tedrink från den omfattande temenyn på Argo Tea.
– Långpromenad genom Central Park. Kvävande varmt, men fint och folkligt.
– Sopplunch på Fika på 58:e gatan.
– Omvägar genom stan på jakt efter en Coldstone, glasstället för den som egentligen är sugen på godis. Godis, choklad och kakor hackas och blandas med glass till en sliskig men beroendeframkallande röra.
– Brittisk teater på tredje våningen i ett hyreshus på 43:e gatan (mer om detta senare).
– De traditionella fjärde juli-fyrverkerierna, sedda på ganska många kvarters avstånd, varifrån vi istället hade en bra vy över Empire State Building som blinkade i olika mönster i blått, vitt och rött.

(De flesta punkterna rör mat och sötsaker, vilket är helt och hållet representativt för våra prioriteringar.)

MCXCIII Födelsedag 2013

Det här kan ha varit min märkligaste födelsedag hittills, kanske mest för att jag trodde att den skulle bli annorlunda.

Så här skulle den ha blivit:
Familjens beställningar skulle effektueras under dagen, under tidig kväll skulle jag möta Lena vid flygbussen och därefter skulle det bli födelsedagsmiddag på favoritrestaurangen The Little Owl.

Så här blev det:
Under förmiddagen satt jag på hotellrummet och fixade ett mailutskick till volontärer till Korskyrkans hemlösluncher, sedan brunchmacka på snygga Spreads på Park Avenue och lite Facetimande med mor och far ute på gatan (snyltade på Starbucks WiFi i vanlig ordning). Vädret växlade mellan sol och moln. Jag gjorde mina planerade inköp på Whole Foods Market nere vid Union Square, råkade se reaskytar i fönstren på klädaffären Loft, plockade ihop ett antal plagg, skulle vidare och såg att folk stod och tryckte under tak i entrén och att regnet öste ner i enorma mängder. Floder på gata och trottoarer. Oh well, det var fortfarande lika kanonvarmt och jag ville inte ödsla tid, så jag skyndade till drugstoren mitt emot för att köpa önskade sötsaker till bror och svägerska och tog sedan tunnelbanan i riktning mot hotellet. På den korta promenaden fram till hotellet, då jag var genomblöt men nära räddningen, kände jag hur min shoppingkasse gick från tung till lätt på ett ögonblick. Alla kläder låg i en flod på gatan. En gentleman var naturligtvis framme på ett ögonblick och plockade upp dem åt mig och jag skyndade vidare och bävade för att allihop skulle vara förstörda med fläckar från asfalten, men de klarade sig oväntat bra, bara två solkiga plagg som nu hänger tvättade i duschen.

Samtidigt hade jag fått veta att Lenas flyg blivit ordentligt försenat, så jag fick ändra planerna för kvällen. Det blev ytterligare en reading, den här gången på favoritbokhandel nummer två, McNally Jackson. Den 26-åriga israeliska författarinnan Shani Boianjiu läste ett kapitel ur sin bok The People of Forever Are Not Afraid, om tre kvinnor som gör militärtjänst. Efteråt ställde en moderator och publiken frågor och en sak är säker, Shani Boianjiu har huvudet på skaft. Hon betedde sig som den unga tjej hon är, eller nästan ännu ungdomligare, som en tonåring, samtidigt som hon formulerade klokskaper som imponerade på oss alla, om våld, jämlikhet, språk och litteratur. Men hon tyckte inte att de frågor hon fick var enkla att besvara, tvärtom. ”It’s like doing an interpretational dance about interpretational dance!” utbrast hon apropå att hon skulle prata om språk genom att använda – språk.

20130704-023811.jpg

Efter en Double Chocolaty Chip Frappuccino på Starbucks vid Astor Place tog jag mig till hotellet, lyssnade lite på P1-Morgon och väntade in Lena, som nu, mitt i natten, äntligen har kommit fram. Vi är hungriga, men har valt att vänta till i morgon bitti istället för att gå ut till Scotty’s Diner i nästa kvarter, där det enligt en skylt serveras frukost dygnet runt.

MCXCII Lunch i Brooklyn och några godbitar på Manhattan

Första heldagen i New York började vid 4.22, då det kändes lagom att vakna, men jag tillät mig en extremt utdragen morgonprocedur (genomgång av alla TV-kanaler, planering av dagen och resten av vistelsen, sengångarfart i badrummet) och satt inte på enkla dinerartade fiket Guy & Gallard på Park Avenue förrän efter nio och åt min omelett.

Därpå shopping på klassiska bokhandeln Strand, långt ner på Broadway. Jag graderar mina upplevelser efter hur turistig jag känner mig. Frukosten fick lågt betyg trots god omelett (jag fattade inte hur man skulle beställa och kände mig lite dum), medan browsandet på Strand placerade sig högt på skalan (jag frågade efter avdelningen för graphic novels och bemöttes som van och självklar Strand-besökare).

På tunnelbaneresan ut till Brooklyn hann jag läsa mer än halva serieboken som jag köpte och planerar att ge bort. På Vanderbilt Avenue (ej att förväxlas med den på Manhattan med samma namn) mötte jag Mirjam vid Milk Bar, där vi åt en mycket lång lunch och löste livsgåtor. Tråkigt nog ska Mirjam och hennes man flytta ifrån New York kring årsskiftet, men trevligt nog planerar de att bo i Stockholm.

20130703-082447.jpg

20130703-082229.jpg

20130703-082300.jpgSärskilt på grund av temperaturen och den maxade luftfuktigheten kändes det efter återkomsten till Manhattan som en god idé att ta sig till hotellet och ladda om – lämna shoppingen, ladda mobilen, kolla mail, ta en sval dusch – innan jag promenerade 3rd Avenue hela vägen från 39:e till 8:e gatan (med ett kort stopp på Kips Bay Library) och vidare ner till Housing Works Bookstore Cafe. Till skillnad från vid högläsningseventet jag och Jenny var på där i vintras, då vi köade länge utanför, kunde man inför kvällens program knalla in trekvart innan, köpa lite fika, sätta sig på en bra plats och bara vänta in talarna. Men fullt blev det, så det var ändå bra att vara ute i god tid. Förra året utnämndes stället av Time Out till ”best venue for quirky book events” och det är ingen hemlighet för New Yorkarna. Den här gången var det skribenter från tidskriften Capital New York som firade släppet av sin första e-bok Making the City: A selection of stories from Capital New York. Vi fick höra uppläsningar av texter om politiker, Valentine’s Day-firande, en olaglig båtutflykt till en avspärrad ö, hjälparbete efter orkanen Sandy och annat med varierande mått av seriositet. Ganska härligt att delta i lokalpatriotismen.

20130703-082456.jpg
Nu börjar jag känna mig mogen att lämna hotellet och ta mig an heldag två. Hur den kommer att se ut? Det får vi se. Det är min födelsedag och jag har semester och kan göra vad jag vill i the land of the free!

MCXCI Nyklippt

Förra veckan var jag hos frisören och fick lite kortare, lite mörkare, lite blankare hår.

20130702-214813.jpg

Lägg till jetlag, badrumsbelysning samt en miljon procents luftfuktighet.

20130702-214828.jpg

Även om frisyren (eller mitt hår, snarare) inte klarar aktuella väderförhållanden i New York känns det väldigt bra att ha gått till frisören Chriss på hennes Salong Novo. Till henne går sedan flera år tre vänner och under mitt utdragna sökande efter en stockholmsfrisör – sedan jag lämnade min frisör i Uppsala – har jag hört en hel del om Chriss osvikliga förmågor. Jag hade fått för mig att jag ville hitta min egen frisör och inte bli ytterligare en som slåss om de eftertraktade tiderna hos populära Chriss, men nu när jag tagit steget är det faktiskt riktigt roligt. Förutom att jag fick det mest entusiastiska och intresserade bemötandet jag någonsin upplevt hos en frisör har jag kunnat jämföra erfarenheter med vännerna. Plötsligt blev Stockholm så där litet igen. När jag nämnde för Chriss att jag känner tre av hennes kunder och sa vad de hette visste hon precis vilka de var. Charmigt och familjärt.

MCXC Tröttare än tröttast på Lexington Avenue

20130701-195929.jpg
Bra: Väldigt nöjd med valet av plagg att långflyga i, en lagom löst sittande knälång jerseyklänning, skrynklar inte nämnvärt, mjuk och skön och ändå lite dressy.
Dåligt: Extremlång väntetid på flygbussen från Newark till Grand Central Station och när det väl kom en med platser kvar i var det ett gammalt skrälle och inte en ny fin buss med det utlovade WiFi:et.
Supersuveränt: Har checkat in på hotellet på 39:e gatan och fick ett sådant rum som jag ville ha och har nu parkerat mig på närmaste Starbucks, på Lexington, där jag äter en egg salad sandwich och dricker varm choklad med ögonen i kors.

Nä, kvällen är ung, men jag måste nog gå tillbaka till hotellet och sova. Eller titta lite på TV först. Amerikansk TV med amerikansk reklam.

MCLXXXVI Några timmar riktig sommar

20130630-003119.jpg
I dag har jag marinerat mig i finfin svensk sommar hos föräldrarna – grillunch och marängsviss, blomplock och smultronplock – inför nästa veckas vistelse i amerikansk storstadsdjungel. Mitt sommarbehov är inte så stort som många andras, men jag tar gärna vara på grönskan och utomhusätandet lite då och då. Det har visat sig ligga bra i minnesbanken under andra tider på året.

MCLXXXV Ensamätande i sällskap på Berns Asiatiska

20130629-091902.jpg
Jag har sagt det förr – det är ruskigt trevligt att tillbringa kvällen på Berns Asiatiska, med god mat i fin miljö. Goda vänner är förstås också en väldigt, väldigt bra förutsättning.

Med sin mat, miljö, historia och status tror jag Berns Asiatiska sällan har problem att fylla lokalen, men det finns en tråkig faktor att ta i beräkning vid ett besök, nämligen det ”koncept” serveringspersonalen alltid informerar om innan man beställer. Konceptet är att maten serveras när den råkar bli klar och inte anpassat efter sällskapet, vilket just i kväll innebar att Christian fick alla sina tre små rätter innan någon av oss andra fick någon mat utöver de haricot verts vi delade på (som visserligen är överjordiskt goda). Vi som fick vår mat sist fick dessutom vänta så länge att sittningstiden på två och en halv timme var omöjlig att hålla (som tur var var det heller ingen som bad oss att gå). Det de kallar koncept kallar jag dålig service. Det funkar något bättre när man istället för varsin rätt väljer smårätter som alla delar på, men även då kan det komma en minimal rätt först och en lång stund därefter fyra större rätter samtidigt och man har svårt att se konceptets eventuella charm.

Med det sagt är jag fortfarande ett Bernsfan. Trots den eleganta atmosfären är publiken blandad både till stil och ålder – jeansshorts och aftonklänningar, kändisar och barnfamiljer – men mixen går inte ut över den lite lyxiga upplevelsen som många av oss är ute efter. Jag är övertygad om att vi kommer att sitta där och vänta på vår mat många gånger till.