Det finns mycket att säga om gårdagens internationella hike med deltagare från Italien, Sverige, USA, Frankrike, England, Tyskland, Kina och Indien. Det ska jag göra vid tillfälle.
MCCIII Vernazza – Monterosso – Levanto
God morgon från Vernazza! I går vandrade vi härifrån till Monterosso – det tog två timmar och leden var full av andra vandrare – och från Monterosso till Levanto – tomt och idylliskt, vi såg en vandrare då och då som gick åt samma håll som vi och mötte en trevlig och pratglad grupp på tre personer från motsatt håll. Tre timmar tog vandring nummer två, så totalt hade vi gått fem timmar från Vernazza. Efter att ha delat en pizza på tågststionen i Levanto åkte vi tillbaka på tio minuter.
MCCII En natt i La Spezia
God morgon från La Spezia! Under det gigantiska vågiga taket, precis utanför vårt fönster, finns en marknad. Det är hjälpligt tyst där mellan tre och sex på morgonen, resten av dygnet är det hur livat som helst.
Vi kom fram till Milano lite efter ett i går och mötte upp min milanesiske vän Andrea någon halvtimme senare. Han tog med oss till en av sina favoritlunchrestauranger och därefter åt vi glass på mitt favoritglasställe (också ett Andrea-tips, från förra våren). Brutalt varmt men trevligt.
Tåget till lilla La Spezia tog närmare fyra timmar istället för dryga tre på grund av försening av okänd anledning, men vi satt i en helt okej kupé med fin kustutsikt och hade skaffat frukt och kex, så det gick ingen nöd på oss. Trots våra lokalsinnen, som arbetar mot oss, hittade vi ganska snabbt fram till B&B Mareé, vid torget med marknaden, Piazza Cavour, och fick vårt sockersöta rum. Varsin god pizza på det på en restaurang i närheten, och det gjorde inte så mycket att det satt två danskar några meter från oss.
Om en halvtimme, efter vårt önskemål, serveras frukost.
Oj, nu blev klockan åtta och kyrkklockor här utanför spelar en melodi på full styrka. Tur att vi var vakna.
MCCI Skavsta på morgonkvisten
Det som i går kändes helt galet har nu sjunkit in och är hur naturligt som helst. Jag och Anna E sitter med varsin ryggsäck och väntar på att gatenumret för Milano ska komma upp på skärmen. Ny garderob, nytt nagellack, nya planer för nya miljöer. Hälsningar från Skavsta.
MCC Från resväska till ryggsäck
Hur vansinnigt det än var att stå och laga mat och göra matlådor precis innan jag åkte iväg till New York var det skönt att kunna langa fram kycklinggryta ur frysen nu när jag kom hem. Här väntade också en blommande balkong (föräldrarna och Sofia har delat på vattningsansvaret) och ett kort från Henrik och Charlotta. De checkade ut från Pod 39 Hotel på 39:e gatan dagen innan jag checkade in, typiskt nog. Vykortet är från favoritrestaurangen NoHo Star som jag tipsat dem om, väldigt kul att de kom dit.
Jag har hunnit vila (på tok för lite) och packa om och tidigt i morgon bitti bär det av till resmål två på mina två lediga veckor – nordvästra Italien.
MCXCIX Tack for den har gangen, New York. It’s been great!
iPads for all har pa JFK, Terminal 2. Ett Starbucks ligger pa bekvamt avstad fran iPad-platserna, jag har skickat dit Lena for att kopa en varm choklad at mig.
Om tva timmar flyger vi hem.
MCXCVIII Little Fox Cafe
Tillbaka på Mac- och hipstertäta lilla caféet Little Fox Cafe andra dagen i rad. Koncept: Skogsinspirerad inredning, lite eko på menyn, fräsch standardcafémat (sallader, smörgåsar, en massa sorters kaffe och te och några söta bakverk), gratis WiFi och, enligt Facebook-sidan, stället man går till för att få sitt porträtt ritat som mönster i latten.
MCXCVII Smakprov från Ellen’s Stardust Diner
Ellen’s Stardust Diner. Hit kommer man för underhållningen, the singing wait staff.
MCXCVI A Picture of Autumn på Mint Theater
Häromdagen var alltså LW och jag på brittisk teater mitt på Manhattan, en fantastiskt trevlig liten kulturinstitution, tre trappor upp i ett vanligt hyreshus, med bortglömda pjäser som specialitet: ”Mint Theater Company commits to bringing new vitality to worthy but neglected plays. We excavate buried theatrical treasures; reclaiming them for our time through research, dramaturgy, production, publication and a variety of enrichment programs; and we advocate for their ongoing life in theaters across the world.”
Jag blev genomcharmad så fort vi kom upp med hissen. En hemsnickrad foajé med försäljning av några böcker och tygkassar (vi köpte varsin) och en disk där en kille sålde kaffe, te, kakor, chokladbitar, salta pinnar och ”teeny candies”, miniförpackningar med godis.
Själva salongen var liten, men scenen väldigt, väldigt snygg (se bilder här). Pjäsen ”A Picture of Autumn” är från 1951 och spelades då bara en enda gång. Fyra äldre personer – herr och fru Denham, herr Denhams bror, som varit änkling i många år, och familjens nanny som blivit kvar i huset – bor i en herrgård med arton sovrum. Trädgården förfaller och fru Denham försöker ta på sig att underhålla själva huset, men saknar kraften. Att både föräldrarna och huset brutits ner under åren som passerat kommer som en chock för sonen Denham, som återkommer med fru och dotter efter flera år i Afrika. Han bestämmer sig för att hjälpa föräldrarna att sälja herrgården och köpa ett mindre hus närmare civilisationen, men en sådan drastisk förändring tilltalar inte de fyra åldringarna, hur besvärligt deras boende än är.
Recensenten i New York Times tyckte pjäsen var bra men lång. Jag och LW håller inte med om det klagomålet. Två timmar och tjugo minuter, inklusive två korta pauser, var precis lagom långt för att intresset skulle hållas uppe för både historien och de komiska poängerna. Den lilla publiken var på hugget och skrockade vid varje dräpande kommentar från gamle bror Denham och den halvsnurriga nannyns julpsalmskrålande i oktober.
Jag satt bredvid en australiensisk herre som berättade om den imponerande scenografin i tidigare uppsättningar och sa att han återkom till Mint Theater så ofta han kunde. Det ska jag också göra.
MCXCV Boston på ett dygn
Är i Boston och träffar Jenny H! Våra förehavanden får representeras av den här bilden tills vidare.
Theomis 