MDIV Rent i Guds hus 2014

”Rent i Guds hus” är Korskyrkans årligen återkommande städdag. Jag var på plats under förmiddagen och hade spis- och ugnsansvar. Två och en halv timme tog det att rengöra de båda spisarna, den ena med ugn och en låda för plåtar, den andra med en större och en mindre ugn. Men jag är inte helnöjd med resultatet. Kanske hinner jag dra ut den vänstra spisen från väggen före gudstjänsten i morgon bitti och ge den ytterligare en omgång.

MDIII Går igenom Stockholms afternoon tea-utbud

För två veckor sedan slog jag och Jenny F till på ett Långholmen-paket – fängelsevisning kombinerad med afternoon tea på Långholmens Wärdshus. En solig och fin lördag var det visserligen, men inte hade vi kunnat ana att visningen skulle vara så populär. Vi hade bokat paketet i förväg, men antalet visningsdeltagare tycktes vara obegränsat. Det var säkert hundra personer som trängdes både i och utanför den byggnad som nu är hotell och tidigare var häkte. Slutligen kom två guider som delade upp folkhopen mellan sig och ändå fick varsin gigantisk grupp. Vår guide visade sig ha imponerande röstresurser och tog först med oss in i häktet, där hon pratade om fångarnas ensamma vardag, flyktförsök och insmugglad sprit, och därefter gick vi ut och fick höra om själva fängelsebyggnaden, som nu är riven. Hon berättade också om gamla tiders spinnhus, kvinnofängelset på Långholmen, och att vakterna, kallade ”paltar” och ”korvar”, hade som uppgift att samla in de kvinnor som skulle sättas på spinnhuset. Hon tog två smågrabbar i gruppen på kanske åtta år som exempel: ”Du skulle kallas ‘palt’ och du ‘korv’ och ju fler fångar ni tar med till spinnhuset desto bättre betalt får ni.” De fann sig direkt: ”Det borde vi börja med!”

På Wärdshuset fanns det som tur var ett bokat bord till oss i trängselfri miljö. Ett traditionellt afternoon tea serverades, själva teet vid bordet och sandwicharna, sconesen, sylten och det övriga på buffébord. Lagom många sorter för att det skulle kännas lite, lite för mycket att äta av allt och föredömligt små bakverk.

I går fick jag den äran att vara den andra personen att ta del av ett presentkort för två. Lena hade fått ett afternoon tea på Tea & Garden på Dalagatan i present av sin syster. Där hade jag bara varit inne en gång tidigare, när jag själv köpte ett presentkort att ge bort, och nu fick jag chansen att sitta i den blommiga miljön med det blommiga porslinet och dricka te med tillbehör från våningsfat. Allt verkade vara hemmagjort, ner till minsta marmelad. Lena köpte med sig den med äpple och kanel.

Dagen fortlöpte för övrigt med ett besök på The English Bookshop, där jag köpte första numret av det nya litterära magasinet Fyrahundrafemtio, och senare en sväng till Scandic Grand Central, där jag hörde några låtar med Akiine, en spelning initierad av en medarbetare på Goethe-institutet. Det var så jag fick reda på det och ja, varför inte försöka bredda sig musikaliskt. Jag brukar inte lyssna på talsång ackompanjerad av elektroniska toner och sällan ser jag sångare hoppa runt energiskt i gympakläder av 70-talssnitt, men det hade sin charm och stämningen var god. Framför allt fick jag en liten pratstund med Goethe-bibliotekarien Maria om deras festliga nyinvigning som dessvärre krockade med veckans releasefest på Sturebibblan. Annars hade jag definitivt inte missat ett tysk-spanskt litteraturevenemang.

MDII Ljusrosa nejlikor

Tyckte det var en så bra grej med tulpanerna efter Englandsresan – vanligtvis undviker man väl att köpa blommor precis innan man ska resa bort, men då hade jag en bukett ganska outslagna tulpaner som var riktigt fina när jag kom hem efter fyra dagar. Inför Berlinresan köpte jag nejlikor. Fyra dagar senare hade de slagit ut ordentligt och nu, efter nio dagar, är de fortfarande perfekta, nästan för perfekta.

MDI Releasefest för Blodapelsin

Det blev en stor produktion på ett litet bibliotek, den i många avseenden roliga och lyckade releasefesten för Anna Vogels roman Blodapelsin. Anna själv hamnade vid mixerbordet, monster till högtalare monterades upp och Salomon fick provprata medan de ställde in ljudet. Under ett bra tag lät det som att de spelade in en skräckfilm i undervattensmiljö, men det ordnade upp sig. Anja Bigrell och hennes basist Jesper Skarin fick till det så det aldrig låtit bättre på Sture bibliotek.

Vi tror att det var ungefär 50 personer på plats för att gratta Anna och ta del av programmet. Glad stämning, många blommor.

Efter uppläsningar och musik och paus för mingel och signering tog en kort paneldebatt vid, om att applicera Bechdeltestet på litteratur (istället för på film, där det vanligen används). Från vänster: Filmkritikern Isabelle Espinoza, litteraturvetaren Katarina Carlshamre, författaren och förläggaren Karin Ström (syster till Anna) och artisten Anja Bigrell.

Det dracks blodapelsindricka.

Och varsin blodapelsinpava, samt blommor, gick till mig och Salomon. Fin överraskning. En samarbetspartner som verkligen belönar oss värdar och medarrangörer. Tack förlaget Aglaktuq!

MD Brie

Jag gillar brie. Det vet mina hemgruppsvänner. Förra veckan hos Johan, i kväll hos Åsa – brie på bordet. Man kan ju bli lycklig för mindre.

MCDXCIX Nog för att jag presterar som bäst under press

En gång skrev jag en B-uppsats i estetik, inklusive omfattande research, på fem dagar. Intervjuer och transkribering inför magisteruppsatsen i biblioteks- och informationsvetenskap tog sin tid, men själva uppsatsen skrevs på en vecka, mer eller mindre dygnet runt.

Under kursen i Stockholms historia har jag faktiskt läst ganska kontinuerligt – det har bara gått alldeles för långsamt. Så när det var dags för hemtenta var det väldigt mycket läsning kvar, men jag väntade in i det sista med att läsa strategiskt, alltså enbart hundra procent tentarelevanta avsnitt.

Om du har möjlighet – skriv din historiatenta först och åk på långweekend i Berlin sedan. När jag kom hem räknade jag timmarna till inlämning och läste på allvar igenom tentafrågorna. Stormaktstiden! Hur kunde de fråga om stormaktstiden när vi bara fått kurslitteratur om medeltid och frihetstid? Den enda stormaktstidsföreläsning vi haft tyckte jag inte var underlag nog för frågan, så jag började se mig omkring – hade jag någon lämplig litteratur i hyllorna här hemma? Jo, faktiskt, en liten bok om stormaktstidens privatpalats och två böcker med avsnitt om Stockholm under rätt tidsperiod (som är 1600-talet, för den som inte har stenkoll). Men mer behövdes. Under eftermiddagen tog jag en skrivpaus för att gå på ett författarbesök på Hedengrens, inbokat vid den tid då jag trodde att tentan skulle vara överstökad vid det laget, och efter att ha lyssnat på haitisk-kanadensiske Dany Laferrière tolkad från franska till svenska stack jag till Stadsbiblioteket och lånade Linnea Forsbergs Stormaktstidens Stockholm tar gestalt.

Två frågor klarades av under dagen, en kvar. Den grundade sig helt, tror och hoppas jag, på ett enda kapitel i en bok om 1700-talets köpmän, så jag började lusläsa, men inte hann jag skriva något innan energin tog slut någon gång efter midnatt. Det skulle få ske under inlämningsdagen, i informationsdisken på Slussens bibliotek. Jag var på plats ganska tidigt och skulle sätta igång innan vi öppnade. Boken hade jag med mig, skulle bara kolla frågan en gång till på universitetsplattformen. Men där kom jag inte in! Så jag fick chansa. Det var något med grosshandlare. Jag skrev ihop en text, som jag snart insåg handlade ganska mycket om hur besviken jag blivit på att avhandlingens jämförelse mellan förmögna och mindre förmögna grosshandlares bohag egentligen inte sa något intressant, utan borde ha utförts på ett annat sätt. Efter jobbet skulle jag ha åkt direkt ut till universitetet för att gå på första föreläsningen på kursens andra moment, men jag kastade mig hem emellan för att logga in på plattformen och kolla frågan. Oj då. ”Redogör för vad som var karakteristiskt för de stockholmska grosshandlarnas konsumtionsvanor …” Några snabba omformuleringar, klicka på skicka, skynda ut till bussen. Nu får det gå som det går.