Kategoriarkiv: Text

CCCXXXIII Ett möte i Malmö

Vaknade sent efter en tiotimmarsnatt, som jag intalar mig var väl använd tid efter torsdagens 12-timmarsarbetsdag och fredagens på 14 timmar, men sovmorgnar gör mig frustrerad. Sömn över huvud taget är lite besvärande.

I går morse gick jag upp tio över fyra (inte heller optimalt) och satt en dryg timme senare på Malmötåget. Utan att ha fått svar på frågan om vad det egentligen var för möte jag var inbjuden till för att presentera Delning ägnade jag resan åt att planera en presentation lite på måfå, om kursen och projektet och hur biblioteken kan engagera sig. Inte ens lokalen hade jag fått information om, och jag skrev ytterligare ett mail till den som kallat mig och köpt mina biljetter i hopp om att få svar under tågresan, men det fick jag inte. Däremot såg jag att någon nämnt mig på Twitter, och det råkade vara en av mina Twitter-kontakter, som jag aldrig träffat, som skrev att hon skulle på ett möte där jag skulle vara med. Snabbt som ögat skrev jag till henne och frågade var vi skulle vara. Platsen var Lärcentrum på Stadsbiblioteket, så jag tog mig dit och kom till ett redan påbörjat möte där jag skulle prata efter pausen.

Presentationen gick hyfsat bra och responsen var positiv. Tydligen funkade den approach jag valt för publiken, som bland annat verkade bestå av bibliotekspersonal från andra bibliotek i regionen, och en av killarna som jobbade just på Lärcentrum sa att han skulle börja använda kursen där redan nästa vecka. Sådana reaktioner gör nio timmar på tåg värt besväret.

CCCXXXI Kort mellanakt

Sitter i sängen och äter pastasallad överbliven från gårdagens hemgruppssamling. Det blev en nätt arbetsdag på tolv timmar, men jag är hög på litterära endorfiner av något slag och håller på att varva ner inför en rekordkort natt. I morgon bär det av till Malmö. Förlåt en meningslös bloggpost.

CCCXVII Den civiliserade världen runt år 0

Officiell hemgruppsuppstart i kväll. Vi kommer att satsa på Nya testamentets historiska sammanhang den här terminen med hjälp av Merrill Tennys Nya testamentet talar. Det blir en del att plugga för mig och ledarkollegan Jonas, men det kommer det att vara värt. Politik, religion, samhälle, geografi och ekonomi i den tidens Romarrike.

CCCXV Köpenhamn fredag till söndag

Några höjdpunkter.

Starbucks. Istället för att ta tåget ända in till Hovedbanegården stannade vi på Kastrup. För där finns Starbucks.

Bagels. Väl inne i stan gick vi ut riktigt hårt med en långpromenad. Anledningen var att Köpenhamn-appen Lena laddade ner minuterna innan vi åkte över Öresundsbron sa att det fanns ett bagelställe på Amagerbrogade, och utan något bättre för oss traskade vi till andra sidan stan och åt helt okej bagels på ett hål-i-väggen-ställe.

Tivoli. Efter att ha gått runt ännu lite mer gick vi till Tivoli för att vila. En lång stund satt vi på bänken närmast innanför entrén och stirrade framför oss, tills vi blev tillräckligt sugna på churros, men vi finkammade Tivoli utan att hitta några. Jag och Tove åkte den läskigaste bergochdalbanan istället.

Wagamama. Efter bergochdalbanan köade vi till Wagamama och fick ett bord en stund innan vår vän och värdinna Marie kom skyndande direkt från Odense, vars operahus hon jobbar på. Vi åt Wagamama-stora portioner asiatisk mat och gick sedan runt på det färgglatt upplysta Tivoli, där Marie ledde oss rakt till churrosstället.

Hemma hos Marie. Marie bor i en ljuvlig lägenhet i Frederiksberg. Vardagsrummet, som var jättefint innan tre svenskar ockuperade det med sina tillhörigheter, har ett ursnyggt trägolv och ett stort fönster där fasadens klätterväxt syns som gröna flikar längs med alla spröjsar. Där satt vi och drack te och gav Marie godispresenter – lakrits från Lakritsroten och Rättvisa möss.

Sult. På lördagsmorgonen sov mina svenska vänner länge. Till slut kom de upp och fick bråttom, för vi hade ett bokat bord på Sult, danska filminstitutets restaurang, där de har en trevlig och stor och god brunchbuffé. Marie cyklade i förväg och höll vårt bord, vi gick till tunnelbanan och åkte åt fel håll.

Affärer. En karamellfabrik, en tebutik, Anthon Berg, en olivoljebutik. Man får passa på på lördagar, mycket är stängt på söndagar.

La Glace. Mitt fjärde besök. Gammaldags café med ett tårtutbud to die for.

Lasagne. Vi hade promenerat så långa sträckor det senaste dryga dygnet att vi kollapsade i varsin ände av vardagsrummet under sen eftermiddag, medan Marie lagade lasagne i köket och spelade opera som hon sjöng med i här och där. Vid det här laget hade vi fått veta att faran med höga bakteriehalter i Köpenhamns vatten i alla fall inte gällde Frederiksberg. Skönt. Nu behövde vi inte hålla på med vattenkokning. Det blev hemmakväll med god lasagne och massor av prat om TV-serier och filmer som jag aldrig hört talas om med skådespelare som jag aldrig hört talas om. Varför kunde vi inte prata om Seinfeld?

Frederiksberg have. I går morse var det strålande sol och Marie tog oss med på en promenad till och i den vackra parken Frederiksberg have. Den ligger bredvid djurparken, och där finns en sandig gård för elefanter som är synlig även för flanörer i haven. Det var skojigt. Elefanterna var ute och vankade omkring.

Glyptoteket. Vi köpte bagels – igen – på hemvägen från parken och åt hos Marie och tog sedan farväl av henne innan vi fortsatte till Glyptoteket. De har sådana helt fascinerande välbevarade prylar. Som små trämodellbåtar kompletta med roddare och tygsegel från sisådär 2000 år före Kristus! Förstår inte hur det är möjligt. Vi gick runt ett tag bland de antika statyerna, som är Glyptotekets huvudnummer, sedan tyckte Lena det var dags att ta sig därirån när jag började hitta på ljud- och rörelseeffekter åt prydnadssaksdjur i museibutiken.

Tåg hem. Förstaklass med obegränsad tillgång till te och bullar. Inget byte. Skönt.

CCCXIII Pigerne

Tove, Marie och Lena W sitter på rad i soffan med stora leenden och tittar på Arkiv X-bloopers. En chokladfudge står och svalnar i köksfönstret. Vi är mätta efter en hel dags ätande. Lördagskväll i Frederiksberg i Köpenhamn.

(Nu diskuterar de vilka skådespelare de vill gifta sig med och under brunchen var det tecknade figurer de varit kära i. Ingen här är tonåring.)

CCCX Krig

I dag satt jag och Lena W på bussen mellan två stadsvandringar och pratade om krig och hur de ibland – eller ofta – har uppstått genom makthavares småsinta stolthet. Läser just nu Jakobs brev i bibelversionen The message. Vers 4 börjar:

Where do you think all these appalling wars and quarrels come from? Do you think they just happen? Think again. They come about because you want your own way, and fight for it deep inside yourselves. You lust for what you don’t have and are willing to kill to get it. You want what isn’t yours and will risk violence to get your hands on it.

You wouldn’t think of just asking God for it, would you? And why not? Because you know you’d be asking for what you have no right to.

CCCVIII Brottsstatistik och finkänslighet

Hamnade i en liten diskussion om manliga brottslingar och började leta information på Brottsrummet.se (för ungdomar, Brottsförebyggande rådet står bakom) där man under ”Brott och statistik” kan klicka på frågan ”Är det män som begår de flesta brotten?” och få ett rakt svar. Klickar man däremot på ”Hur många brott begås av människor med utländsk bakgrund respektive dem som är födda i Sverige?” får man följande:

De allra flesta som invandrat till Sverige från andra länder är inte registrerade för brott. Det finns en viss ökning i gruppen utrikes födda som delvis beror på att antalet personer som kommer som flyktingar till Sverige har ökat. Den så kallade andra generationen invandrare i Sverige har visat sig inte lika ofta vara registrerade för brott jämfört med första generationen.

Och så en länk till en Brå-rapport. Jo, det är ju en känslig fråga, men av ett så luddigt svar börjar man ju undra vad de döljer. Allt tyder på en hög siffra – de börjar med att bedyra att det i alla fall inte handlar om 100 %, sedan ett medgivande att antalet är ökande med påföljande förklaring och slutligen kommentaren att ju svenskare de blir desto färre brott begår de.

Jag vet inte hur siffran ser ut, alltså hur mycket vanligare brott eventuellt är bland personer med utländsk bakgrund, men jag tror att fantasin kan skena iväg när man läser utvalda fakta av det här slaget, även om jag inte alls betvivlar Brå:s välvilja bakom formuleringarna. Men man bör istället säga som det är. Jag tror nämligen att det är möjligt att vara sanningsenlig och hjälpligt finkänslig på samma gång. Tala om vad man tror att det beror på och vad man kan göra åt saken. Prata socioekonomisk situation istället för nationalitet. Även om det är onödigt att basunera ut tråkiga brottsstatistiska fakta är det nödvändigt att kunna diskutera dem för att förändra dem.

Uppdatering: Jag vet inte om det är en förklaring till det luddiga svaret eller om det egentligen gör det ännu märkligare. Saken är den att viss statistik, nämligen sådan som rör etnicitet, inte får föras. Mer information på Kriminalvårdens webbplats. Tack, Roberto Ghisler, för upplysningen!

CCC Finns Gud, ja eller nej?

Sitter nu med ett antal fullklottrade ark efter tre intervjuer. Det började med telefonintervjun med Daniel Norburg i Immanuelskyrkan i Malmö förra veckan, sedan mötet med Martin Wärnelid och Charlotta Aginger i Elimkyrkan i tisdags och med John van Dinther på New Life i går. Alla borde få chansen att intervjua engagerade pastorer. Man får hopp om livet, mänskligheten och framtiden.

Ämnet var församlingsplantering, hur församlingar startar församlingar, och anteckningarna ska kokas ner till en artikel till EFK:s tidning Direkt.

Efter några höga vågor av hån mot troende kristna i sociala och övriga medier, både efter terrorn i Norge och under Pride, blev intervjuerna en stärkande påminnelse om vad allt egentligen handlar om. Erfarenheter, åsikter och tolkningar skiftar hos alla människor genom livet och genom tiderna, men det finns bara en enda avgörande fråga. Den här guden som vill frälsa alla människor och älskar alla barnen – finns han (hon, den, det)? Den som med säkerhet kan säga nej har förstås skäl att utmana, för att inte säga motarbeta, kyrkan och dess budskap. Den som inte med säkerhet kan säga nej utan är öppen för möjligheten har enorma skäl att undersöka saken och ta reda på vad den guden i så fall har för agenda.

Vi som har gjort våra egna erfarenheter av Gud vet vad vi skulle ha att vinna genom att förneka och skjuta undan vår tro. Anseende. Status. Det är inte attraktivt att vara kristen i Sverige. Som troende ger man en bild av sig själv som duperad och irrationell.

Men hur irrationellt är det inte att förneka faktum? De personer jag träffade, med egna erfarenheter av Gud, inte bara hans existens utan hans kärlek, omsorg och makt att förvandla liv, har förstått att de inte kan ägna sig åt något mer rationellt än att presentera Gud för personer som inte känner honom. Därför skapas nya församlingar, större och mindre grupper med olika karaktär, där människor som upptäckt Gud, för länge sedan eller alldeles nyss, kan mötas och känna sig hemma.

Stort motstånd och hårt klimat förändrar inte faktum.

CCXCIII Vuxenhultsfred

I dag har jag skickat iväg mina önskemål om tågtider till bokmässan och hoppas att jobbet kan fixa biljetter. Hade varit kul att vara där ett par dagar, men snålheten slog till, tycker inte att det behöver läggas pengar på hotellrum och arbetstid för att jag ska springa runt och mest titta på böcker och höra författare som inte har något med mina nuvarande arbetsuppgifter att göra, så det blir bara fredagen på mässan. Eller på ”vuxenhultsfred”.