Författararkiv: Sandra

MMLIX Populärlitteratur

Omkring halv elva på onsdagskvällen 15 april såg jag att min gamla körkompis Annelie hade lagt upp en bild på Instagram föreställande en webbsida som hade med kursansökningar att göra. Det påminde mig om vilket datum det var – sista chansen att söka kurser för hösten. Efter att ha gått kurser de senaste två terminerna hade jag faktiskt inte tänkt på att ens kolla upp kursutbudet, men nu kunde jag inte låta bli. Med minimal marginal sökte jag två litteraturkurser på distans. Den ena, i populärlitteratur, lånar jag ihop böckerna till just nu, alla möjliga titlar jag absolut inte hade valt att läsa för nöjes skull. Jag ser framför mig hur de kolleger som jobbar med reservationshantering på Stadsbibblan de här dagarna undrar över min smak. Det är också lite jobbigt att ha böckerna liggande här hemma på soffbordet – för att inte tala om att jag snart behöver börja läsa dem.

MMLVIII Radiokorrespondenterna på Södra Teatern 2015

Så har årets stora radiokorrespondentevenemang ägt rum (här i Stockholm i alla fall, korrespondenterna ska under de kommande veckorna beta av resten av Sverige). Tidigare år har jag varit ledig och köat utanför Södra Teatern, den här gången kom jag lagom till första seminariestarten efter den inledning och presentation på Stora scenen som jag missade. 16.15 började seminarier på fyra scener och jag gick direkt till den där jag bedömde att det var lättast att få plats, nämligen Kägelbanan. Där avlöste korrespondenterna varandra i kvartslånga samtal, här Lotten Collin som berättar om cykelolyckan hon var med om i São Paulo – när hon skulle rapportera om cykeltrafiken i São Paulo (reportaget finns att höra här).

Jag höll mig till Kägelbanan ända till åttatiden, då alltihop var slut, förutom när Maria Persson Löfgren, Johanna Melén och Thella Johnson pratade i Södra bar under rubriken ”Ryssen kommer” för en hopträngd, angelägen publik. Nu presenterade jag dem bakochfram, från höger till vänster, i taltidsordning. Maria Persson Löfgren fick eller tog nästan alla frågor, från moderatorn och publiken, vilket var naturligt både med tanke på hennes långa erfarenhet och förmåga att formulera insiktsfulla svar. Inget ont alls om den yngre generationen korrar, de gör utmärkta radioinslag, men gör sig bäst med manus, i mitt tycke, medan deras äldre kolleger är överlägsna i spontana sammanhang. Staffan Sonning, Kristian Åström och Margita Boström var av samma anledning en fröjd att höra i intervjufåtöljen på Kägelbanan, och tre undantag bland de yngre är Lotten Collin, Anna Landelius och David Carlqvist. (Uppdelningen i yngre och äldre gör jag för övrigt helt på känsla, gissar att de förra är under 40 och de senare över 50.)

Här hittas en lång lista med poddavsnitt från dagen, framöver kanske kompletterad med avsnitt inspelade i andra städer.

MMLVII Förmiddag på Stora Fjäderholmen

Jag vet inte riktigt vart mina medpassagerare på skärgårdsbåten var på väg, Vaxholm eller Grinda, kanske, men det var bara jag som klev av redan på Fjäderholmarna, där jag skulle ta mig några timmars ölandskapsterapi. När jag nu äntligen fått en ledig och obokad dag med hyfsat sommarväder passade förstås Waxholmsbolaget på att gå över till hösttidtabell, så det fanns inget överflöd av turer att välja på. Det enda alternativ jag hittade som inte innebar en heldag i havsbandet var den korta turen till Fjäderholmarna med en morgonbåt från Strömkajen och sedan en enkel biljett till Nybrokajen med Strömma, som annars säljer paketresor. Det tog ett tag att hitta den kombinationen.

Under picknickfrukosten – som tillbringades i telefon med mamma som ville ha restaurangtips – var det molnigt till en början, vilket inte hindrade båtmänniskorna från att susa fram mellan öarna och någon enstaka besökare att upptäcka holmens stigar. Annars skymtade bara caféinnehavarna som pysslade inför öppnandet och någon som tankade en båt. Lugnt och fridfullt på Stora Fjäderholmen.

Snart kom solen fram.

Inte ens änderna hade kommit igång för dagen.

Den här stenstranden var absolut bästa platsen. Hjälpligt öppen utsikt (åt andra håll ser man diverse missprydande industrianläggningar), trivsamma vågor, blandade segelbåtar, kanoter och andra farkoster på lagom avstånd och värmande sol som vägde upp den ganska svala havsbrisen.

Om fyra veckor ska jag höra Julie Otsuka på Internationell författarscen i Kulturhuset. Laddar med en av hennes behagligt nätta romaner.

Till och med en stadsråtta som jag tyckte att Kaknästornet och Sofia kyrka tronade lite väl nära, lite skärgårdskänsla vill man ju ändå ha, men å andra sidan uppskattar trygghetsnarkomanen i mig att det skyltas mot Nybroplan.

Vid halv tolv hade uppenbarligen ett lass besökare gått iland, för plötsligt var glassätarna och barnvagnarna överallt, och vid tolv skulle jag med Strömma-båten tillbaka. När den la till ringlade passagerarna ut i det oändliga, ett hundratal personer, och när båten var tömd steg jag och två till ombord.

Nästa gång måste jag åka längre ut. Båtturen längs med Djurgården var väldigt fin och alldeles för kort.

MMLVI Författartipsvägg

I brist på konstutställning har Sture bibliotek just nu en författartipsvägg. Här står det var och när man kan höra de här aktuella författarna, live på en scen eller på Babel eller, inte så sällan, både och med några dagars mellanrum. Naturligtvis erbjuder vi också böcker av författarna i fråga. Man gör vad man kan, för att inspirera biblioteksbesökarna och få utlopp för sin kreativitet en ovanligt lugn jobbsöndag.

MMLV Födelsedagsmiddag på Teatergrillen

I kväll firade Sofia sin födelsedag i efterskott med en middag på Teatergrillen. Vi var sju personer i den runda hörnsoffan. Höjdpunkten kan ha varit när servitören handgripligen visade en i sällskapet hur en hel rödtunga ska skäras med den specialkniv hon fått, och när det inte gick så bra att lossa filéerna från benen tog han hela ryggraden på ett fat och stod bakom henne och skrapade den fri från kvarsittande kött, som sedan skyfflades över på hennes tallrik.

Det kändes oerhört lyxigt att promenera ett par, tre minuter från jobbet och ner en halvtrappa till Teatergrillens ombonade matsal, äta dyr mat i glada vänners lag och prata om viktiga och oviktiga saker. Menyn var inte särskilt lång, men vi lyckades ändå alla beställa olika varmrätter och satt jämförde uppläggningar och tillbehör. Det är inte ett budgetalternativ, som sagt, men ett tips till den som vill sitta i en lättpratad lokal – akustiken är en väldigt viktig umgängesfaktor – med en blandning av klassiska vita dukar, röd plysch, väggmålningar och udda prydnadsföremål.

MMLIV Festivalvandring: Medborgarnas palats på Söder

Festivalvandring nummer tre, om Medborgarhuset, var egentligen mer visning än vandring (vilket kan sägas om fler ”vandringar” i festivalprogrammet, men det är okej, visningar är också bra). För mig blev det ett bra exempel på att man kan besöka en plats massor av gånger och plötsligt inse att det finns mer att se om man faktiskt stannar upp och studerar den. Nu ser ju min arkitektoniska smak ut på det sättet att byggnaden Medborgarhuset är okej som inhysare av den simhall med gym som jag brukar gå till, och biblioteket där jag ibland har ärenden i tjänsten och privat, men det är inte ett hus jag uppskattar rent estetiskt, även om jag får de arkitektoniska idéerna, detaljerna och dekorationerna utpekade och förklarade.

Men det gjorde definitivt inte visningen ointressant. Jag har varit inne i ett trapphus på baksidan, som hänger ihop med en personalentré, men i det offentliga trapphuset hade jag faktiskt aldrig gått. Därifrån kunde man passa på att få ett fågelperspektiv på den brokiga Medborgarplatsen där nedanför.

Utsikten åt andra hållet, mot Folkungagatan, ser jag både från lokalen med simhallens bassänger och från salen där pilatesen äger rum på lördagar, men från trapphuset är synvinkeln helt annorlunda.

Från studieförbundet Sensus korridor tittade vi in i en rad ”historiska rum”, som används som kontor och kurslokaler. De representerar olika stilar och epoker och består åtminstone delvis av autentisk inredning från rivna hus.

Här i barockrummet, till exempel, fanns takbjälkar från Skeppsbron och en dörr från Polhemsgatan. Nog för att rummen ska vara funktionella, men det var inte bara jag i gruppen som reagerade på de i sammanhanget gräsliga lysrören, som både hade kunnat vara av mer diskret modell och snitsigare monterade.

Höjdpunkten var de två musikanterna som stod på det översta våningsplanet vi tog oss till i trapphuset. Vi skulle få ett smakprov på verksamheten i Medborgarhusets lokaler i form av Yksi Kaksi Orchestra, som framförde två bitar på finska, varav en var en tolkning av Sealed With a Kiss.

MMLIII Stärkande paus

  

Tog en nudellunch från Skrapan på en barkbänk under träden på Katarina Bangata mellan två festivalvandringar i går. På väg därifrån passerade jag vår guide på turen ”Hemlös på Söder”. Han satt också på en parkbänk. Drack öl. Laddade kanske för en vandring precis som jag.

MMLII Festivalvandring: Trapporna på västra Södermalm

Nu blir det mycket bilder, men det kan inte hjälpas, årets Kulturfestivalvandring nummer två, ”Trapporna på västra Södermalm” med författaren Lena Kallenberg, var riktigt naturskön.

Vi upptäcker den lilla täppan som sedan förra året är skyltad med namnet Olle Adolphsons park.

Gruppen fortsätter på rad längs Monteliusvägen.

Här tar den slut och vi går uppför den enda trappa som ingår i vandringen, trots rubriken.

Hamnar så småningom på Skinnarviksberget, det typiska picknick- och utsiktsstället där jag aldrig är.

Och till slut – Yttersta Tvärgränd.

Här är bebyggelsen från 17- och 1800-talen, förutom några nybyggda hus (som det gula bakom trädet på höger sida) som utformats så att de smälter in i miljön. Så ska en gammal gata hanteras.