MMLVII Förmiddag på Stora Fjäderholmen

Jag vet inte riktigt vart mina medpassagerare på skärgårdsbåten var på väg, Vaxholm eller Grinda, kanske, men det var bara jag som klev av redan på Fjäderholmarna, där jag skulle ta mig några timmars ölandskapsterapi. När jag nu äntligen fått en ledig och obokad dag med hyfsat sommarväder passade förstås Waxholmsbolaget på att gå över till hösttidtabell, så det fanns inget överflöd av turer att välja på. Det enda alternativ jag hittade som inte innebar en heldag i havsbandet var den korta turen till Fjäderholmarna med en morgonbåt från Strömkajen och sedan en enkel biljett till Nybrokajen med Strömma, som annars säljer paketresor. Det tog ett tag att hitta den kombinationen.

Under picknickfrukosten – som tillbringades i telefon med mamma som ville ha restaurangtips – var det molnigt till en början, vilket inte hindrade båtmänniskorna från att susa fram mellan öarna och någon enstaka besökare att upptäcka holmens stigar. Annars skymtade bara caféinnehavarna som pysslade inför öppnandet och någon som tankade en båt. Lugnt och fridfullt på Stora Fjäderholmen.

Snart kom solen fram.

Inte ens änderna hade kommit igång för dagen.

Den här stenstranden var absolut bästa platsen. Hjälpligt öppen utsikt (åt andra håll ser man diverse missprydande industrianläggningar), trivsamma vågor, blandade segelbåtar, kanoter och andra farkoster på lagom avstånd och värmande sol som vägde upp den ganska svala havsbrisen.

Om fyra veckor ska jag höra Julie Otsuka på Internationell författarscen i Kulturhuset. Laddar med en av hennes behagligt nätta romaner.

Till och med en stadsråtta som jag tyckte att Kaknästornet och Sofia kyrka tronade lite väl nära, lite skärgårdskänsla vill man ju ändå ha, men å andra sidan uppskattar trygghetsnarkomanen i mig att det skyltas mot Nybroplan.

Vid halv tolv hade uppenbarligen ett lass besökare gått iland, för plötsligt var glassätarna och barnvagnarna överallt, och vid tolv skulle jag med Strömma-båten tillbaka. När den la till ringlade passagerarna ut i det oändliga, ett hundratal personer, och när båten var tömd steg jag och två till ombord.

Nästa gång måste jag åka längre ut. Båtturen längs med Djurgården var väldigt fin och alldeles för kort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s