Mireia anammar en efter en av de svenska traditionerna. På Xoko gick sista semlan strax innan vi kom fram till disken, men på Ritorno fanns det hela tre kvar.
Gott, tyckte Mireia.
Etikettarkiv: Vänner
CMLXXXII Chez Betty i helgen
Chez Betty: Nej, vi har ingen fast meny. Nej, vi har ingen vegetarisk varmrätt. Nej, vi vet att det inte finns någon information på hemsidan. Nej, man kan inte boka bord via mail. Nej, man får inte välja vilket klockslag man vill komma.
Gästerna: En sådan fantastisk kväll igår! Magiskt gott! GRYMT BRA! Tack! Det är SÅ underbart gott och SÅ trevligt att äta middag hos er.
Chez Bettys kommentarer är hämtade från deras Facebook-sida samt min egen erfarenhet. Gästernas kommentarer är från Facebook-sidan, och jag var nyfiken på om min egen erfarenhet skulle säga detsamma.
Vi bokade redan i november, jag, Sofia, Anna och Elin, och den långa framförhållningen berodde på den svåra kombinationen populär restaurang med få bord och fyra personer med varsitt liv. Förväntningarna var så klart höga efter åtta veckors väntan.
Man kunde välja mellan två sittningar, 18.00-20.00 eller 20.30 och framåt, det blev den sista och vi sågs innan på Non Solo Bar för att umgås och prata om hur hungriga vi var. En svinkall promenad bort på Roslagsgatan, och så äntligen skulle vi få uppleva Chez Betty.
Det var ett ställe med självförtroende, minst sagt. Den lilla lokalen blev förstås fullsatt av gäster som bar en air av restaurangvana, på borden – åtminstone vårt – stod vattenglas med Tintin-motiv och i högtalarna spelades den knasigaste musikmix jag någonsin hört, allt från orientaliskt till metal. Det fanns inga tryckta menyer, utan istället två griffeltavlor på väggarna med ett fransk-svenskt sammelsurium av maträttsnamn, och när vi satt oss kom en av kyparna fram och berättade utförligt om alla för- och varmrätter, om tillagningssätt, råvarors ursprungsländer, grisens ras.
Jag beställde fläsksida, Sofia oxfilé, Anna råbiff och Elin torsk och vi delade på två förrätter, getost med honung och pasta med en smörig sås.
Var det gott? Ja, mycket gott.
Var det det godaste jag någonsin ätit? Nej.
Hade vi trevligt? Jajamän.
Var det en trevlig miljö? Jodå.
Var det värt pengarna? Sådär.
Var servicen bra? Ja.
Kommer jag att komma tillbaka? Det kan jag mycket väl tänka mig, men det blir inte mitt förstahandsval på ett tag.
Chez Betty, Roslagsgatan.
CMLXX Produktivitet
Oplanerat fika med Jenny H på Rörstrandsgatan ledde till omfattande planering. Vi ska hjälpa hemlösa, lära känna nya människor (med och utan hem) och se världen. Vänta bara.
CMLVII Presenttips: Köp och döp en get
I kväll hade Jenny H enkel och trevlig födelsedagsfest på Mocco på Nybrogatan (tyvärr hade de glömt bort allihop, så det satt folk i det reserverade rummet och de hade bestämt sig för att stänga två timmar tidigare än avtalat, men det ordnade upp sig). Eftersom Jenny inte ville ha några presenter, utan att dessa i så fall skulle ges till människor med större behov, köpte jag en get via Barnmissionen och gav den namnet Jenny. Dagens bäst använda pengar.
CMLVI Amerikansk godisbuffé
Före långpromenaden från Kungsholmen till Söder laddade jag och Lena W med lite extra kalorier. På något sätt måste ju allt julgodis från New York gå åt. När vi hade ätit ordentligt från alla fat gick vi till Gamla stan och slottet, där vakterna skrek högt och barskt åt två stackars utländska turister som förirrat sig förbi någon helt omarkerad gräns. Hur skulle de kunna veta att man inte fick stå just där och fotografera, när det var fullt tillåtet att röra sig några meter därifrån, och hur skulle de kunna veta vad ett argt ”HALT!” skriket av två stillastående vakter betydde? Mycket oväsen för litet hot mot rikets säkerhet.
Vi fortsatte söderut och skildes åt på Folkungagatan. 1 januari ska man väl hålla extra koll på sådant där som godisätande och hälsosamma promenader, men jag nöjer mig för närvarande med att konstatera att jag även 2013 ägnar mig åt bådadera.
CMXXXIII Moleskine travel journal
Nike (som jag hade sagt till på skarpen att hon inte fick ordna med någon present bara för att jag gav henne en blomma i dag) lämnade någon gång under eftermiddagen den här vid min arbetsplats. Den har flygplatsskyltmönster. Jag älskar den.
CMXXXII Julgodisprovning
Allt som allt, inklusive några barn, kom 30 gäster på julgodisprovningen jag bjöd på i förrgår. De tre glada vännerna längst ner är Mireia (till höger) och hennes kompisar från Barcelona. De två hitresta hade lite problem med engelskan och höll sig gärna för sig själva, men när jag gick och satte mig hos dem och försökte fråga vad de gjort under sina dagar i Stockholm sa killen att det bästa nog var att vara här. ”Jaha, bara att vara här i Stockholm?” ”Nej, här. Det är mysigt här.” Det var en stor ära att höra att öppet-hus-bjudningen i en trång lägenhet där det inte bjöds på något annat än sötsaker och te var höjdpunkten hittills på deras vistelse.
Men jag förstår vad de menar. Höjdpunkten för mig och Jenny i Barcelona i våras var nog att vi fick bo hemma hos Mireia, äta typisk katalansk mat, klappa katten Lola och titta ut från balkongen på alla andras balkonger.
CMXXX Intervju: Ellinor om Sydafrika
Eftersom jag planerar att resa till Sydafrika i mars och råkar ha en vän med väsentlig erfarenhet av att resa till Sydafrika tog jag med henne till Non Solo Bar och ställde några frågor, för min egen skull och för er, kära läsare. Håll tillgodo.
Hur ser kopplingen Ellinor – Sydafrika ut?
Jag ville åka ut med Step out (Evangeliska frikyrkans internationella praktikantprogram) och hade inga särskilda önskemål om vart jag skulle åka. Jag fick veta att jag blivit placerad i Alexandria i Egypten, men strax därefter blev det väldigt oroligt just i Alexandria och jag undrade om det verkligen var meningen att jag skulle vara där. Jag bad om en ny plats och det blev Sydafrika, februari till juni 2011. Det kändes väldigt rätt. Men jag fick tänka om helt, jag hade ju ställt in mig på Nordafrika vad gäller klädsel och livsstil.
Nu, när jag har min pojkvän Aubrey där, är relationen till Sydafrika helt annorlunda – det kan vara mitt framtida hemland. Vi blev tillsammans under slutet av min volontärtid. Därefter har jag varit tillbaka två gånger och Aubrey har varit i Sverige en gång. Snart kommer han hit igen.
Hurdant var volontärlivet?
Jag var på barnhemmet Place of restoration. Den första tiden var jag inte så mycket med barnen utan hjälpte till där jag behövdes, till exempel i köket. Jag fick också i uppgift att hjälpa till med vaktmästeriet, men jag är inte särskilt händig. Mannen som ansvarade för vaktmästeriet och jag kom väldigt bra överens. Han berättade mycket om vad hans tro inneburit och jag satt mest och lyssnade på honom. Det blev inte så mycket annat gjort, jag hjälpte till med biltvätt, höll i någon stege … Målade lite också. Jag fick mycket mer än jag gav. Senare fick jag vara mer med barnen. De större barnen skulle skjutsas till och från skolan, och eftersom jag hade körkort fick jag agera chaufför.
När vi var lediga hade vi ett antal fina stränder att välja på. Så lyxigt! Bio var jättebilligt, med biokortet på Shelly Centre nära Margate kostade det 17.50 rand, vilket är ungefär lika mycket i svenska pengar. Ett tips är att gå på The Waffle House i Ramsgate. Våffla med creamcheese, avokado och sötsur sås är en upplevelse. Och caféet Mugg and Bean i Margate är lite hippt.
Vad talar man för språk?
Man klarar sig väldigt bra med engelska, även ute i byarna. På Place of restoration samlas man kring engelska. Det ligger i zuluområdet och jag lärde mig lite zulu i köket, men vissa som jobbar där kommer från det xhosatalande området. Även afrikaans används. Och svenska! Det är många svenska volontärer. Barnhemmet grundades av Monica Woodhouse, dotter till svenska missionärer, och hennes man Basil. De hade nästan inga pengar alls, men mycket tro.
Kan man få några användbara fraser på zulu?
Sawubona! Unjani? Hej! Hur mår du?
Ngiyjaphila. Bra.
Kumandi ukuba lana. Trevligt att vara här.
Vilket är det coolaste ortnamnet?
Hluhluwe. Där kan man åka på safari.
Vad finns det för god mat?
Jag kan inte säga att maten är jättegod. Men det är populärt att grilla, det kallas braii. Det är gott, förutom den typiska jättelånga korven som grillas ihoprullad och sedan skivas upp och äts med tomatsås och klumpar gjorda på majsmjöl. Men när jag åker ner nu efter jul kommer det att vara avokadosäsong. Det åt vi mycket, till exempel på pizza efter att den kommit ut från ugnen. Så gott! Det finns god ananas och guava också. Cream soda i grön tetrapack är populärt, äppelläsken är fantastisk och mineralvattnet med litchismak – det måste du prova!
CMXXIX Charlotta i stan
För ett och ett halvt år sedan flyttade Charlotta och Henrik från Stockholm till Skövde och i helgen är Charlotta på besök här i stan. I går mötte jag upp henne och Sofia på bageriet i Gamla Enskede (idylliskt till tusen i vinterskrud) och sedan åt vi hos Sofia och pratade och pratade.
I morse, innan Charlotta skulle vidare och träffa andra vänner, lyckades jag stämma träff med henne nere på Hilma Sofia för en frukost.
Vissa människor vill man helst ha nära, sådana som det är så bra att dela saker med. De borde inte få flytta.
CMXIII Köpenhamn jättefort
Om man åker från Stockholm till Köpenhamn med ett morgontåg (6.14-11.23) och hem med ett eftermiddagståg (16.29-21.50) hinner man … en del. Alldeles för lite, men en del, vilket är mycket bättre än inget. Det här hann vi med i lördags.
– Eftersom jag och Lena älskar Starbucks med en lika stark som omotiverad passion gick vi av vid Kastrup, där tåget alltså stannar strax innan det kommer fram till Köpenhamn. Där mötte vi upp vår danska vän Marie (som skriver den mestadels operainriktade bloggen At the lighthouse) och fikade smaksatt kaffe och smaksatt varm choklad i flygplatsmiljö.
– Därifrån lokaltåg in till stan och direkt vidare till Tivoli, där jultemat i år både är ryskt och skandinaviskt. Därav den färggranna katedralen och traditionell rysk musik i högtalarna ihop med danska och skandinaviska inslag bland de många salustånden. Efter den obligatoriska lunchen på Wagamama var själva höjdpunkten att äta æbleskiver, som serverades på flera ställen inne på Tivoli. ”Å, vad juligt!” utbrast Marie, medan det för en svensk lika gärna förde tankarna till sommar, eller egentligen vilken årstid som helst. Men gott var det, ett slags pannkaksbollar som äts med sylt och florsocker.
– Det enda egentliga ärendet vi hade att beta av, förutom att strosa omkring på Tivoli, var att köpa Anthon Berg-choklad. Vår ordinarie butik stänger tidigt på lördagar och är inte särskilt centralt belägen, så vi letade upp ett alternativ och började promenera mot den adress vi fått fram. Det visade sig vara en Anthon Berg-filial (under namnet A Xoco by Anthon Berg) i den nya saluhallen Torvehallerne, en riktigt fin ny bekantskap. Nu har vi ett nytt besöksmål till nästa gång.
– Redan på förhand insåg vi att det skulle bli svårt att få in en fika på La Glace den här gången. Vi nöjde oss med fönstershopping.
Theomis 