MDCCCLXXV Ska man ändå ses och snacka kan man lika gärna gå under tiden

Efter två inställda datum blev det i går äntligen av – det årliga Erica-besöket, som nu hamnade på fel sida om årsskiftet, men mycket bättre sent än aldrig. Som vanligt valde jag ett obeprövat recept som bjudmat, mulligatawny enligt ICA-tidningen Buffé, vilket innebar grönsakshackning under morgonen och färdigställande av soppan bra många timmar senare, när vi var färdiga med sightseeingen.

Vi har under våra promenader de senaste åren betat av olika delar av innerstaden och jag hade tappat kollen på vilka, men tänkte att vi nog hade östra Östermalm kvar. Turen började med ett besök på vernissagen för Sture biblioteks lilla utställning kring Ester Ringnér-Lundgrens Wahlströms-böcker med röda ryggar, varav Lotta-böckerna är de mest kända (så alla Lotta-fans kan frossa i minnen vid Sturebibblans utställningsvägg de kommande veckorna). Därefter gick vi upp till Karlaplan och följde sedan Banérgatan mot Strandvägen, med ett stopp på ytterst kompakta ICA Banér, och eftersom rubriken på promenaderna är ”Sandras Stockholm” tog jag mig friheten att oavbrutet peppra med de minnen och associationer som dök upp i huvudet längs vägen, som middagen hos familjen Lagercrantz på Karlavägen som Sture biblioteks personal blev bjuden på för några år sedan (jag hamnade bredvid Hugo och hade Jonas Moström mittemot när vi satt och åt gäddqueneller) och mammas historier från hennes tid som Östermalmsbo, då just ICA Banér brukar förekomma.

Vi fortsatte österut längs Strandvägen, passerade Berwaldhallen och kom in bland ambassaderna, men gick snart tillbaka mot den vattennära vägen. Vädret var klart och solen gick ner över stan. Så småningom vände vi och gick hela vägen till Kungsholmen, via Bagdad Café för varsin sockerkick.

Över sen soppa och äppelkaka avhandlade vi sedan bibliotekarielivet som det ter sig i Stockholm respektive Uppsala. Rådande ideologier, trender, attityder. De här sällsynta samtalen oss emellan är ganska unika – vi är båda bibliotekarier men känner varandra privat och inte genom jobbet, vi känner till varandras chefer trots att vi jobbar i olika kommuner och vi har dessutom båda kyrklig anknytning, inom varsitt samfund, och får därför liknande perspektiv på vissa aspekter av våra jobb.

Nästa gång är det min tur att komma till Uppsala.

MDCCCL Självklarheter, men bara för svenskar

IMG_1224

Fika med Ivana, alltid lärorikt, för båda parter. Vi pratade om att låna böcker och det visade sig att Ivana, trots att hon skaffat lånekort, trodde att själva lånen kostar pengar. Jag stöter mycket sällan på svenskar som tror något annat än att biblioteksservice är gratis, men det händer att utländska nya låntagare ställer frågan. Får man inte frågan finns däremot ingen rutin att nämna det. Kanske läge att dra igång en liten informationskampanj riktad mot nya svenskar.

Hon berättade också att hon gör framsteg i språkstudierna, men att det finns många fallgropar. Just nu var hon frustrerad över svenska uttryck som ordagrant betyder en sak men som betyder något helt annat som fras. I brist på specifikt exempel beskrev hon logiken med att ”‘bed, window, and phone’ means ‘it’s sunny outside'”.

För att inte tala om svenskars vana att ersätta ett ”ja” med att andas in på bokstaven A. När Ivana hör det tror hon att den som låter så har blivit skrämd av något. Innan hon lärde sig att det är en svensk uttalsvariant satt hon i en stillastående tunnelbanevagn och noterade sådana inandningar omkring sig och trodde att något riktigt läskigt hade hänt.

MDCCCXXX Efter fest kommer jobb

Måndag. Mannen från mellanöstern som gav mig bröd förra veckan har varit här på Sturebibblan och hört sig för om vad jag tyckte och sa att han gärna kommer med mer. Den japanska mannen som kommer och använder datorerna har klappat mig på armen och talat om att han ”uppskattar mitt arbete”. Två av favorittanterna har haft ärenden hit, den ena ville ha boktips och verkade riktigt nöjd med de tre romaner hon gick härifrån med. Minst två förstagångsbesökare har dykt upp och gillat det de sett och en liten dam kom i sällskap med en annan liten dam för att visa henne runt. Till och med en kvinna som annars kan ställa till med lite halvstökiga situationer såg glad ut i dag.

En inte alltför chockartad start på arbetsveckan, med andra ord, efter helgens festligheter. Förutom den nämnda film- och fudge-kvällen och studentfirandet på Flippin’ Burgers var det fest hos Kära syster-systrarna – den ena fyllde år, den andra tyckte att det kändes som att hon fyllde år och var också den som stupade på heltäckningsmattan vid 21.35.

IMG_1086

Förutom god mat och allmänt mysig feststämning gladde jag mig åt sällskapet, som byttes ut runtomkring medan jag satt kvar. Pratade ISIS med Christian, musik och shopping med Elin, musik och semlor med Rikard, Karl Dyall som Othello med födelsedagsbarnet Anna (vi får uppleva rolltolkningen på Stadsteatern nästa vecka).

IMG_1085

Nä, nu är rasten slut. Ska bara gå ner till Espresso House och köpa kaffe och sedan lägga in ett par av våra kommande spännande program i kalendariet, om Lisbeth håller ställningarna i informationsdisken ett tag till.

MDCCCXXVII Svartvit sång och dans och färgglad undervattensmiljö

2015/01/img_1082.jpg

Lena och jag fick till en riktigt bra filmkombo och en överjordisk fudgedito under gårdagens film- och fudgekväll.

Först For Me and my Gal från 1942, med Judy Garland, 19-årig stjärna, och Gene Kelly, 29-årig filmdebutant, en inte jättefantastisk men intressant sång- och dansfilm om vad första världskriget ställde till med tillkommen under andra världskriget, och därefter Hitta Nemo. Ja. Vi står för att det blir barnfilm ibland. Inspirationen kom från att vi av någon anledning sjöng på Havet är djupt ur Den lilla sjöjungfrun i köket när vi gjorde potatis- och purjolökssoppa och varma mackor.

Under en paus mitt i den första filmen kokade vi fudge och under andra filmen åt vi av den. Det blev en med choklad och jordnötssmör, lite smulig i konsistensen men den höll ihop fint, och en fantastiskt len och mjuk variant med choklad och kaffe.

Den traditionella post-film-och-fudge-promenaden var snöig och grann och gick via Katarina kyrkogård i natten.

MDCCCXXI Lite sömn, en del nytta, mycket nöje

2015/01/img_1053.jpg

Vilket dygn. Hade svårt att sova, så det blev bara tre timmar innan jag gav mig av i ottan för att ta mitt timslånga pass mellan sex och sju under Korskyrkans tvådygnsbön. Nästa gång måste jag ta ett dubbelpass, man hinner ju knappt sätta igång. Vidare till jobbet, där jag var flera timmar tidig och både hann måla naglarna och läsa ut kändiskocken Marcus Samuelssons självbiografi Oui, chef!, som jag hade pågående under New York-vistelsen. En vanlig jobbsöndag på det, med fokus på nya boktips till Sturebibblans informationsskärmar, vilket jag blev helt uppslukad av och inte kunde sluta med trots att vi stängt och att jag hade bråttom ut till busshållplatsen, men kom med den 2:a söderut som jag tänkt mig och i tid till Mamas and Tapas på Renstiernas gata. Vår tapasprovningsgrupp har utökats med en person, så vi var fem vid bordet, och det var gott och trevligt, Mireias före detta kollega från hennes tid på La Cucaracha på Bondegatan var vår servitör och bjöd på efterrättsshots (”jag noterade att ni inte beställde alkohol, så de är alkoholfria” – tack, uppmärksamma servitör!), men Mireias kommentar var den vanliga – vi betalar restaurangpriser för visserligen typisk men mycket enkel och ofta osofistikerat lagad mat. Potatis, ägg, tomatsås, lite kött och ost. Efter lite diskussion – vi vill ju ha kvar vår fina tradition, men ska vi äta något annat? – tror jag att vi trots allt kom fram till att vi vill fortsätta beta av Stockholms tapasutbud.

MDCCXXXIV Grammatikens dragningskraft

IMG_8104.JPG

Fikade med Ivana på Bagdad Café i går, och hon visste nog inte vad hon gav sig in på när hon tog fram några SFI-papper med klassiska grammatikövningar. Jag har en svensklärar-wanna-be inom mig som genast hoppade fram och började rätta svaren. Fick verkligen hålla i mig för att sluta förklara hur possessiva pronomen förändras vid plural.

MDCCXVIII Tapas i Farsta

IMG_8001.JPG

Mireia flyttade i somras in i ett ledigt rum i Sofias lägenhet i Farsta och det firades i går med hemlagat katalanskt och högljutt prat – på svenska nästan hela tiden, Mireia har gjort massiva språkframsteg, och hon hoppade nästan jämfota av lycka när hon fick en svensk-spansk bildordbok av oss i inflyttningspresent.

En bit in i middagen kom hon med nyheten att hon från januari kommer att bo i Kristineberg. Vi begärde därmed att bli bjudna på uflyttningsmiddag, ytterligare en inflyttningsmiddag och därefter – eftersom tre av oss församlade då kommer att bo på samma ö – tapas varje fredag.