Etikettarkiv: Sommar

En lejonflock längs Götgatan

Sverige befinner sig nu högre på terrorhotsskalan och svenska folket ska vara vaksamt och leva som vanligt. De senaste dagarnas terrorhotsdebatt har inte minst handlat om omöjligheten i att samtidigt informera, instruera och lugna svenskarna och i slutänden är det förstås många som blivit skrämda av det rådande läget – ofrånkomligt nog, terrorhot är skrämmande. När jag passerade lejonparaden på Medborgarplatsen i eftermiddag blev jag påmind om att åtgärder satts in för att försvåra illdåd i stan, men jag kunde inte låta bli att le – charmas, rentav – vid åsynen av våra manprydda, behärskat blundande beskyddare. Jag vill inte på något sätt förminska allvaret, men raden av vilande lejon på det soliga torget beskrev dagens stämning så mycket bättre än löpsedlarna.

Så här var det i Stockholm i dag:

Kulturfestivalen var inne på sin fjärde dag, med musik och akrobater, foodtrucks och stadsvandringar i hela city.

På Söder ekade Nytorgsfesten över flera SoFo-kvarter.

Avspärrningar och uppställda mikrofoner visade var Midnattsloppet och dess underhållare snart skulle befinna sig.

Parkteatern pågick med god uppslutning i det vackra vädret.

Stockholms fotomaraton hade också ett jippo på stan.

Och natten är ännu ung – här på Kungsholmen pågår Stockholm Filmfestivals sommarbio. Just nu visas Top Gun i Rålis.

Men av säkerhetsskäl blir det inte något folkfestligt firande för de svenska fotbollsdamerna när de kommer hem från Brisbane, där de tog VM-brons i förmiddags. Det beslutet var fattat sedan tidigare, medan det ännu inte var känt om det skulle bli pallplats. JH hörde av sig vid tiorycket och talade om att den avgörande matchen pågick, och jag slog faktiskt på TV:n, men inte förrän jag hade fått nyhetsnotiser om att Sverige var i ledning. Efter segern lyssnade jag till och med på lite eftersnack.

Kanske bidrog fotbollsbronset en smula till den allmänna yran i Stockholm i dag. Jag vet inte. Alla hade väl sina egna skäl att vara utomhus och på gott humör denna augustilördag, på något av alla evenemang eller på någon uteservering eller bara på väg från punkt A till punkt B. Sommarglatt var det, i alla fall, och fredligt. Om något hotfullt är, eller har varit, i görningen har det inte märkts.

Samlar steg i värmen

I dag är en bra stegdag – knappt 20 000, och detta åstadkommet före lunch! Sen lunch, vid halv två, men ändå. Och värmeböljan håller i sig. Under promenerandet lyssnade jag på förra veckans Naturmorgon samtidigt som jag försökte räkna ut hur många steg per dag jag behöver gå under andra halvan av 2020 för att nå mitt dagssnittsmål. Hjärnan höll på att överhettas fullständigt av ansträngningen.

(Så småningom kom jag fram till hur mycket jag behöver promenera i höst för att kompensera för min immobila karantäntillvaro under våren och i mitt just då helt utmattade tillstånd utgick jag ifrån att det blir omöjligt. Även nu under eftermiddagen, när livsandarna så smått har börjat återvända, misstänker jag att det här totalt sett blir ett dåligt stegår.)

En klassisk midsommar

En klassisk midsommar brukar innebära Små grodorna i duggregn, och det har ju sin charm, men ibland får man den där solvarma midsommaraftonen med familj, grönska, blomsterprakt, bad, grillning och marängtårta. Morgon med bok i solstol, solnedgång beskådad från färja. Bindning av krans, som slokade direkt i högsommarvärmen. God mat med glada barn och vuxna.

Där fick du, coronan, som sätter stopp för så mycket roligt!

Slyutsikt

Tur ändå att det är sommar och utomhusvänligt väder när det är smittfria nöjen som gäller. Inget hindrar picknick i park, även om man får räkna med tiden och ansträngningen att ta en långpromenad före och efter när man som Kungsholmsbo ska möta upp picknicksällskapet LW i Vitabergsparken och kollektivtrafik ska undvikas.

Många hade förstås liknande idéer, men vi valde en mindre eftertraktad plats, precis där området vid Sofia kyrka övergår i en brant med sly ner mot Skånegatan. Där fanns det en stubbe perfekt att förvandla till picknickbord med medhavd duk (som LW fått i jobbet på Frälsis, tillverkad på Salomonöarna med Frälsisfärgerna i batikmönster). Fram med jordgubbar, kex och choklad.

MMCDXIV Hallon- och lakritsmarängsviss

Man har käkat italienskt med kompis någonstans mellan lunch- och middagstid i Vasastan, det regnar ordentligt när man kommer ut, man hinner bli rätt blöt på väg till busshållplatsen, man tar med sig kompisen hem för att bjuda på efterrätt, man tänker på det där vaniljglasspaketet i frysen som såldes på ICA för fem kronor. Man har hallon i frysen också, glass och hallon är enkelt och gott. Sedan råkar man ut för fenomenet växande efterrättsprojekt och står där och rör i hallonkastrullen med ena handen och vispar grädde med den andra.

Hallon- och lakritsmarängsviss
Vaniljglass (billig)
Grädde
Hallon (köpta)
Flytande honung
Lakritspulver
Maränger (gamla, lätt ihopklibbade, men fortfarande spröda)
Turkisk peppar ”hot stones”
Skivan ”Sarah Vaughan in Hi-Fi” på Spotify
Te (rabarber och grädde)

Sätt på musiken. Häll ett par deciliter frysta hallon i en kastrull ihop med honung. Värm vatten i vattenkokaren. Vispa grädden. Överlämna ansvaret för de mjuknande hallonen till kompisen. Rör ihop en tredjedel av halvlitersglasspaketet med en lagom stor sked lakritspulver. Varva vaniljglass, lakritsglass, grädde, maränger och hallonsås i skålar. Toppa med en hot stone. Värm tevattnet igen, eftersom det har svalnat. Brygg te. Ät och drick. Lyssna på musiken, regnet och åskan. Ha ljus tänt, för det får man mitt på dagen mitt i sommaren om det regnar. Prata om julen.

MMCCCXLVIII Kungsholmens klagtant har ordet

De verkar ha väldigt roligt, sällskapen som brer ut sig vid Hornsbergs strand, men jag önskar verkligen att de kunde roa sig mer hänsynsfullt. Från och med nu och fram till höstkanten kommer området att präglas av utspritt skräp, dansmusikspelande högtalare som konkurrerar med varandra och – ja, jag klagar på det också – badklädd dans i stilar som med ett samlingsnamn kan kallas barnförbjudet. Det borde verkligen inte vara omöjligt att få till en skön stämning för alla, men som med så många andra mindre hänsynsfulla saker folk håller på med hjälper knappast förbud. För att det verkligen ska funka bör det vara frivilligt, helst ett beteende som kommer naturligt. Och det gör det uppenbarligen inte. Hemskt frustrerande. Först lägger Stockholm resurser på ett inbjudande strandområde, sedan på polisbevakning och städning flera gånger om dagen. Att en plats blir populär för solande, badande och picknick borde inte per automatik betyda att den typen av barnpassning krävs.

På väg hem passerade jag Kronobergsparken, min närmaste park, med filtar och folk lite här och där och skräp som i alla fall nästan höll sig till papperskorgen. Då blev jag lite gladare.