MCLXXIX Insparksfest

I kväll firade vi Slussens biblioteks tillblivelse mitt i Stadsmuseets Faktarum med en middag för oss medarbetare från Stadsmuseet respektive Stockholms stadsbibliotek som numera jobbar ihop. Det började med att var och en av oss som är nya i huset blev guidade av en eller två personer ur museipersonalen till det som de gillar mest i museet. Arkivarien Klas visade mig modellen som föreställer ett trekantigt kvarter i Gamla stan som det såg ut i början av 1900-talet, innan man rev en del av gårdsbebyggelsen för att rensa upp i det extrema husgyttret. Efter en sympatisk lära-känna-lek, som gick ut på att beskriva varandras goda egenskaper, åt vi god mat och, ja, lärde känna varandra bättre. Min erfarenhet hittills och ännu mer efter den här kvällen är att museipersonalen är väldigt välkomnande och måna om att vi ska känna oss bekväma på vår nya arbetsplats. Tack Stadsmuseet! Och tack till våra chefer som arrangerade kvällen. Det känns bra att bli peppad efter de senaste månadernas intensiva jobb.

MCLXXI Rävklänningen

Häromveckan såg kollegan Nike en klänning med rävar och andra djur i skyltfönstret på & Other Stories på Biblioteksgatan. Hon tog en bild, visade mig den och sa att min storlek fanns och att jag skulle köpa den nästa dag. Det gjorde jag.

I går hade jag den på mig för första gången och särskilt som det dröjt ett tag sedan Sture biblioteks Instagram-konto uppdaterades var det läge att ta fram påsen med rävmasken för att ta en bild. Själva Instagram-bilden blev den uppe till vänster (med informationen att alla – besökare, personal, rävar – gärna får fika i biblioteket), men innan vi kom så långt dök två studiebesökande bibliotekarier från Västernorrland upp. De var redan hängivna Sture-fans efter ett tidigare besök och vi stod och pratade en stund och förklarade varför vi höll på att vifta med en rävmask. Det slutade med att en av dem tog ett porträtt av oss två – jag med rävmask och Nike med igelkottmasken som låg i samma påse – stående bakom informationsdisken. De norrländska bibliotekarierna avlöstes sedan av vår kollega Lisbeth, som också ville leka med djurmasker. Därav bilden på Lisbeth och mig bakom barnbokstrågen.

Arbetsdagens sista tre timmar tillbringade jag på Slussens bibliotek, där jag avlöste Annika i informationsdisken. En av kvällens frågor kom från en ung kille, runt 25 kanske, som hade hört att svanar är fridlysta eftersom vi åt upp de flesta kring andra världskriget och han undrade om det var sant. Jag föreslog att han skulle prata med Naturhistoriskas ”jourhavande biolog”, som jag fått för mig brukar svara på frågor om svensk fauna, och medan jag slog upp kontaktuppgifterna sa han att jag hade en snygg klänning. Självklart halade jag upp mobilen och visade att vi haft en photo session tidigare under dagen.

Rävklänningen är för övrigt lite obekvämt tajt i midjan, har för bylsig överdel, är svår att knäppa igen med hakar i nacken samtidigt som hakarna gärna hakar av sig själva, men nu är den mitt favoritplagg.

MCCXLII Avsked på ett tag

Det blev en skön balkongkväll i går. Kollegan Helena har jobbat hela Kulturfestivalveckan på barnområdet och var tvärtrött på tillverkning av ärtmaracas, och jag var också ganska slut efter mer än sju timmar sång och dans och skrän och skrål från uppträdanden och publik i Festivalbibliotekets omedelbara närhet. Varma mackor, varsin ginger ale, jasminte och Ben & Jerry’s. Vi var också överens om att mörka kvällar är bättre än ljusa samt om Hermans historias förträfflighet.

I dag lämnade jag Festivalbiblioteket en stund och gick upp till barnområdet och såg det superpopulära maracaspysslet med egna ögon. Barn och föräldrar satte ihop och pyntade sina maracas på löpande band och Helena höll ett vakande öga över produktionen. Det hade varit väldigt trevligt att efter titten kunna säga ”hej då, vi ses nästa vecka”, men nästa vecka åker Helena till Frankrike där hon ska läsa franska i fyra månader. Mycket tråkigt för oss i Östermalmsenheten, men roligt för Helena. Lite avis är jag också.

MLVIII Vi som ses och pratar böcker

Under deckarkvällen på Sture bibliotek kände jag igen två av åhörarna från träffen med Breakfast Book Club häromveckan, en kände jag igen som en bokbloggare som jag stötte på för första gången under en träff för Stadsbibliotekets Facebook-gillare för flera år sedan och en – favoritbesökaren för kvällen – var min gamla kursare Linda från bibliotekarieutbildningen.

Linda var på konferens i Stockholm (där hon bland annat lyssnade på en av mina kolleger i vars presentation en bild på mig dök upp) och såg på morgonen att jag skrev på Facebook om kvällens begivenhet på Sturebibblan. Hon hakade på och vi gick och åt efteråt och uppdaterade oss på våra respektive bibliotekskarriärer.

Jag konstaterar en gång till att bokfolket är en liten skara som roterar och omgrupperar då och då och dyker upp i varandras sammanhang.

DCCCLXXXVI Hjälper Peirene Press med marknadsföringen

I somras råkade jag läsa ett blogginlägg i en främmande bokblogg om det lilla engelska förlaget Peirene Press, som ger ut kortare skönlitterära texter – de ska ta upp till två timmar att läsa – som tidigare inte funnits översatta till engelska. Det var något för Sture bibliotek att ta in, tänkte jag. Idén, formatet och omslagen trodde jag också skulle falla kollegan AnnCharlotte i smaken, och jag sparade idén som en möjlig present från oss på Sturebibblan när AnnCharlotte nu i höst skulle få barn. Så blev det också, jag beställde nyligen ett paket på tre små böcker i en serie kallad ”Female Voice Series”, och när jag gjort beställningen fick jag ett mail från förlaget där man undrade hur jag fått reda på att de fanns. Jag mailade tillbaka och beskrev hur det låg till, och i dag hittade jag mitt mail citerat på Peirene Press Facebook-sida. Så kan det gå.

DCCCLXXXI Intervju: Salomon i Kina

För tio dagar sedan kom min kollega Salomon hem från en studieresa till Kina, där han fått en inblick i biblioteksvärlden i Hangzhou, en stad i östra Kina med en folkmängd nästan lika stor som Sveriges.

Hur kom det sig att det blev en Kina-resa?
Biblioteket i Hangzhou fick intresse för Stockholm efter att ha hört stadsbibliotekarien Inga Lundén på en konferens och frågade om vi ville ha ett utbyte. Alla inom Stockholms stadsbibliotek fick ansöka om att resa dit. En av oss tre som reste var självskriven, eftersom hon talar kinesiska.

Om man är van vid hur svenska bibliotek ser ut – känner man igen sig på ett kinesiskt?
Ja, mer än vad jag trodde. Det var väldigt likt, både utseendet och tankarna bakom verksamheten.

Står böckerna i alfabetisk ordning?
Bra fråga! Det kollade jag inte. Men de stod i en väldigt, väldigt, väldigt bestämd ordning. Personalen kunde få löneavdrag om de inte ställt böckerna i en rät rad. När vi fick höra det skrattade jag, men det gjorde inte hon som sa det.

Vilket Kina-minne har du berättat mest om sedan du kom hem?
De spärrade webbsidorna. Folk frågade varför jag inte hade facebookat.

Vad var det godaste du åt?
En vegetarisk lunch som stod förberedd åt oss på ett buddhistiskt bibliotek. Det låg halvvägs upp på ett berg och stämningen var väldigt fridfull. Man poängterade att det var Kinas första buddhistiska bibliotek som finansierades av staten.

Köpte du med dig någon intressant souvenir?
Ätpinnar med Angry Birds-motiv. De sammanfattar mitt möte med Kina.

Har du något boktips för den som är intresserad av Kina?
Det enda jag läste inför resan var den jättefeta Lonely Planet-boken om Kina. Den läser jag fortfarande för att förstå mina intryck.

Har du något annat tips på en bra bok, en skönlitterär?
Mothers and sons, en novellsamling av Colm Tóibín. Den läste jag på planet.

Och ett fackboktips?
Role models, en sorts självbiografi av regissören John Waters. Jag vet inte varför jag valde att läsa den, men den är snygg.

DCCVI Presenting: Kollegan Nikes gula strumpbyxor

CCXVI Alla tycker något

I dagarna har jag pratat sociala medier med olika personer och med olika utgångspunkter.

Pappa: Jo, jag har läst dina bloggtexter och Facebook-uppdateringar [via mammas konto] och det är roligt, men jag tycker ju synd om dig!
Jag: Varför det? Det är inte synd om mig!
Pappa: Jo men det blir ju en press, att skriva hela tiden.
Jag: Men nu gör jag det frivilligt, så synd om mig är det inte.
Pappa: Men jag har väl rätt att tycka synd om dig om jag vill!
Jag: Ja okej, men du kan lägga av precis när som helst, för det är inte nödvändigt.
Pappa: Ja men då tycker jag synd om dig.
Jag: Ja, gör det.

Mamma, vill ha hjälp med Facebook men kommer inte igång med sina frågor: Först måste vi titta på Therése sida och fotona på hennes barn. Titta vad söta de är! Var är bilden med alla tre … Här, den är så fin! Vad heter den yngste … Jo, vi måste titta på Lindas sida också. Titta, här bakar barnen! Ja, du och din bror var ju också bagarbarn … Har du sett så söta ungar! Alltså Facebook, det tar alldeles för mycket tid, jag förstår inte hur man kan lägga ner så mycket tid på Facebook … Hur är det nu man lägger till ”intressen”?

SM, kollega på Stadsbiblioteket: Det kommer så mycket information om biblioteksfrågor på Twitter. Regionbiblioteket använder Twitter hela tiden, varför gör inte Stadsbiblioteket det? Kan vi inte överbrygga våra verksamheter bättre? Borde man inte kunna twittra med andra bibliotekarier om ämnesordssättning?

SM ska snart sluta på Stadsbiblioteket i Stockholm och börja på Stadsbiblioteket i Göteborg (men med Twitter finns inga avstånd). I går gick jag till biblioteket för att delta i hennes hej då-fika, men det var slut och Sarah hade gått iväg tillsammans med en annan exkollega, fick jag höra, men jag hittade henne lätt, på hennes favorithak Mauro på andra sidan gatan. Det kändes som rätt ställe att föreviga henne.

CCV Friskvård

Ett riktigt trevligt inslag när man jobbar på Regionbiblioteket är friskvårdspromenaderna. Den här gången var vi fem personer som gick till Centralbadets park och tillbaka via Adolf Fredriks kyrka. (Det kanske inte gav så mycket puls, men grönska har väl en viss friskvårdande effekt?)