DCCCLI Tintin och de aldrig utlånade böckerna

Flera biblioteksrelaterade ämnen har märkts i media på senare tid. Då tänker jag inte på Bok och bibliotek i Göteborg, som ju faktiskt får en del uppmärksamhet varje år, utan mest på Tintin-debatten förra veckan och nu utställningen bestående av aldrig utlånade böcker från Stadsbiblioteket här i Stockholm.

Tintin-debatten la jag mig inte i i någon större utsträckning, förutom att vi kolleger förstås har diskuterat en del oss emellan. En följare på Twitter frågade vad jag tyckte och jag svarade.

Twittrare: vad tycker du om bortagandet och återtagandet av Tin Tin?
Jag: Att genomtänkta urval inte är detsamma som censur och att bibliotek alltid gjort urval. Enda skillnaden är att media rapporterat.
Twittrare: men är det inte skillnad på att rensa ut något man redan [har] och att avstå från att ta in?
Jag: Inte särskilt stor. TioTretton har funnits 1,5 år och har ett mycket litet och smalt bokbestånd som de jobbar aktivt med.
Twittrare: det fanns alltså ingen anledning att bli särskilt upprörd?
Jag: Det är upp till var och en. Vissa upprörs av Tintin-albumens förlegade värderingar, vissa av beslutet att ta bort dem.

Enkelt och kortfattat uttryckt – max 140 tecken åt gången – sammanfattar det min ståndpunkt. (Och så fick jag ju inget mothugg, så det var lätt att stå för den.) Sedan är debatten intressant på andra sätt, till exempel dess enorma hastighet på webben, vilka som deltog och vilka efterdebatter den lett till (hur väljer och gallrar biblioteken sina medier? är inte nutida rasism mer intressant att diskutera än den historiska i serieform?).

Det roligaste inslaget, som kom när diskussionsvågorna alldeles precis börjat sänka sig, var Elin Lucassis kommentar (klicka för att se ordentligt).


Min stöddiga attityd till Tintin-debatten (”äh, ni har ingen insikt i branschen och vet inte vad ni pratar om”) flammade upp igen i dag, även om omständigheterna var trevligare. Den har skymtat förbi på sistone, Meriç Algün Ringborgs utställning med låneböcker som aldrig lånats, och i dag smällde dn.se upp den ganska stort. Så vad har jag emot det, att vackert färgglada, gammalmodigt biblioteksbundna och bortglömda böcker ställs ut på Gunnar Asplund-designade bokhyllor? Inget alls, förutom att utställningen heter ”The library of unborrowed books” och att artikeln sa just att dessa gamla böcker aldrig lånats.

Det har de, tro mig. Jag kan inte uttala mig tvärsäkert om alla 600 volymer, förstås, men det kliar i bibliotekariefingrarna som vill börja bläddra i böckerna och se om det verkligen inte finns några gamla stämpelkort kvar i bokfickorna som talar om vilka återlämningsdatum böckerna fått på 60- eller 70-talet. Det enda man kan säga är nämligen att vårt numera datoriserade system inte har registrerat några utlån. Det avslöjar inget om cirkulationen dessförinnan.

Besserwissern i mig, hur fin jag än tycker utställningen är, kunde inte låta bli att påpeka detta förhållande i kommentarsfältet, på ett vänligt men tydligt sätt. Det gjorde jag 13.29. 14.48 uppdaterades artikeln, som numera innehåller en passage med just denna brasklapp. ”Aldrig utlånad” betyder just här ”inte utlånad på 30 eller 40 år”.

Skönt, tycker jag, särskilt som den som kommenterade strax efter mig antydde, med hänvisning till Tintin-debatten, att den inköpande bibliotekspersonalen bör motivera sina urval. För visst, böcker som ingen någonsin läst verkar ju vara dåliga köp.

DCCLXV Allra allra bästa resmålen just nu

”I New York är en vanlig tunnelbanetur, ett samtal med en vresig polis och fönstershopping klockan tre på eftermiddagen roligare än andra storstäders allra hetaste turistattraktioner”, sammanfattar Svenska Dagbladet CNN:s beskrivning av New York som resmål.

Den mening man plockat ut lyder i original: ”The point is, any city where just riding the subway, talking to a grumpy cop or window shopping at 3 a.m. offers a more singular experience for visitors than the best thing going in Minneapolis or practically anywhere else possesses a certain irresistible cockiness that even draws in folks who hate New York.”

(Notera att Svenskan föredrar att fönstershoppa på eftermiddagen, medan CNN pratar om att vara på stan mitt i natten.)

Beskrivningen kommer från CNN:s topplista över de tio bästa resmålen just nu – topplistornas topplista, menar CNN, eftersom den är en sammanslagning av alla listor och motiveringar de kommit över.

New York hamnade på sjunde plats, och om någon undrar är topp tre just nu:

1. Tokyo
2. Shanghai
3. Santiago

Läs CNN:s lista här och Svenska Dagbladets översättning och sammanfattning av motiveringarna här.

CDXXXVIII Försvarslös

Kvällstidningsjournalistik. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Men det viktiga är att inte falla för tricken och tro på rubrikerna.

Peter Englund skrev i går i sin blogg Att vara ständig om hur han konfronterades av en kvällstidningsjournalist på vars fråga han svarade så konfliktmotverkande det bara var möjligt, för att därefter läsa en lika osann som braskande artikelrubrik om sig själv.

Journalisten borde skämmas.

Och det gjorde han eller hon, hedrande nog, för efter något slags påpekande, som inte framgår i bloggen, ändrades både rubrik och artikeltext.

Det mest frustrerande i hela historien är att vilket svar som helst på journalistens fråga skulle ha varit fel. Så fort frågan är ställd har man åkt dit.

CCLXXXVII Bokmärken ur verkligheten

När bibliotekarieögon faller på en tidningsartikel som rör bibliotek brukar det handla om neddragningar eller privatisering eller något annat torrt, men till den senaste lyder rubriken ”Glömt rulltårta i låneboken?”. DN skriver om stadsbiblioteket i Jönköping som gjort en utställning av sådant som hittats mellan boksidor. Jag måste bara citera tipsrutan bredvid texten. Den lyder i sin helhet:

SAKER ATT LÄGGA I BOKEN
Bokmärken ska vara tunna och platta och passa mellan boksidorna så att man hittar rätt nästa gång man ska läsa.
Bra exempel:
Vykort
Foto på lillebror eller familjens katt.
Ruter dam (eller något annat kort. Det finns 52 plus joker att välja mellan).
Dåliga exempel:
Bakverk eller annat som smetar.
Ej betalda räkningar.
Brev som ingen annan bör läsa.
(TT)

Det roligaste är att det står (TT) längst ner. De brukar liksom syssla med annat.

CXCVIII Dementi

I dag kom Vårt Kungsholmen-numret där jag presenteras som ny bloggare. Nej, jag bor inte på Norr Mälarstrand och nej, Kungsholmen är inte den bäst bevarade stadsdelen enligt mig (fast den är delvis mycket välbevarad) och det var inte alls min mening att mina uttalanden skulle peppras med årtal (vem kommer att bli sugen på att gå in på bloggen om min uppfattning av historia tycks vara att rabbla hårda fakta?). Men ett och annat stämmer, och de värsta grodorna kunde jag förhindra genom att texten (men inte hela) lästes upp för mig i veckan. Därför står det nu inte att det fanns munkar på Kungsholmen på 1800-talet, utan 1400-talet, och inte att jag jobbar på Riksbiblioteket, utan Regionbiblioteket, och inte att webbkursen jag jobbar med heter dela.nu, utan delning.nu.

Men ja, huvudbudskapet är att jag bloggar historiskt om Kungsholmen. Helt riktigt.

XCIV Exklusiv förhandstitt

Inför LRF-stämman, i år i Stockholm, har Land Lantbruk fått den trevliga idén att ge sina läsare tips på matbutiker och bagerier med bondtänk på Söder. Och vi som inte har den minsta anknytning till LRF-stämman men gillar ekologiskt och närproducerat kan ha precis lika stor glädje av sammanställningen, som publiceras i morgondagens tidning. Här är ett par småbitar. Kan man se det här på hemsidan i morgon, redigerar-Julia?

Julia berättade också under lunchen i dag om att Söder numera stoltserar med världens första surdegshotell. Otroligt kuriöst, men tänker man efter var det väl bara en tidsfråga. Det är bara att önska Urban Delis bageri lycka till.