MCLXXXVIII Metropol hälsar på

20130917-234901.jpg
Här är Rasmus, radioreporter från Metropol, som sände fyra korta inslag från Slussens bibliotek i dag. Jag fick boktipsa och svara på frågor, riktigt bra frågor, som jag fick ett par timmar i förväg och hade kunnat förbereda mig bättre på om jag inte typiskt nog hade haft ett bibliotek att sköta. Vilket Stockholm skildras i litteraturen? Finns det aspekter på Stockholm som det inte skrivs om? Varför ska man läsa om Stockholm, räcker det inte med att öppna dörren och gå ut på stan? Och så vidare.

15-25-åringar är kanalens främsta målgrupp, och jag fick veta att det var okej att prata om Strindberg, men i så fall fick jag gärna prata lite ”roligt” om Strindberg. Han blev faktiskt nämnd på ett hörn, men mycket kort. Sedan tror jag unga stockholmare kan få ut en hel del både av Rocky och Röda rummet.

MCCL Radiokorrespondenterna

20130820-232001.jpg
Mitt i min extra långa arbetsdag tog jag ett par håltimmar och lyssnade på två programpunkter under det årliga evenemanget ”Radiokorrespondenterna” på Södra Teatern. Under rubriken ”Korrespondent i Putinland” pratade Lasse Johansson med Maria Persson Löfgren och Johanna Melén om journalisters situation i Ryssland, därefter ”Storebror ser dig” om avlyssning och annan övervakning med samma moderator och korrarna Johanna Melén, David Carlqvist och Sten Sjöström.

Jag gillar att höra radiokorrespondenterna i radio. Att höra dem på Södra Teatern är som att höra dem i radio och som bonus både få se hur de ser ut och ha dem samlade, vilket gör att samtalen inte bara handlar om vad som är aktuellt i deras respektive områden utan också om själva jobbet, om skillnaden mellan att rapportera från USA respektive Kina, hur det är att komma hem till Sverige …

Ett guldtillfälle för nyfikna, med andra ord. Senare i veckan ska det enligt uppgift gå att lyssna på alla programpunkter på sr.se/radiokorrespondenterna.

MCIV Uttalar mig om cirklar

20130427-233537.jpg
Texten skulle ha varit med i DirektPress lokaltidningar förra veckan, men var inte det och sedan glömde jag bort den.

När jag i dag på Sturebibblan fick en fråga om Farsta biblioteks grupprum och ringde upp dem för att få uppgifter sa bibliotekarien som svarade att hon läst en intervju med mig i dag, i någon av DirektPress ytterstadsupplagor.

Och även i min Kungsholmstidning på hallmattan fanns den, texten om läsecirklarnas frammarsch. Lite felciterad är jag (till exempel tycks jag mena att biblioteken började med läsecirklar varpå privata cirklar uppstod, vilket är helt omvänt) och dessvärre används samma porträttbild som när min Stockholmsblogg citeras i tidningen, den där jag ser ut att kunna flyga på någon när som helst, men överlag är det bra reklam för cirklande, på och utanför bibliotek, IRL och över nätet.

MLXXV Ja, skriv gärna om oss och våra cirklar

20130409-213524.jpg
Här ses en av våra läsecirkeldeltagare intervjuas till ett reportage i en taltidning om och från vårt cirklande på Sture bibliotek. Dessförinnan var det jag som satt där i golvhöjd på barnavdelningen och svarade på frågor. Det här var för två veckor sedan, strax innan vi satte oss i soffhörnan och diskuterade årets ”Stockholm läser”-bok Var det bra så? (läs mer om ”Stockholm läser” i dess blogg). Tyvärr var alla i gruppen så tagna av svärtan i historien att vi mest pratade om ”bitterheten” och ”hopplösheten”, med reportens mikrofon en decimeter från munnen på den som hade ordet. Jag har inte hört reportaget. Hoppas det inte blev alltför dystert.

I morse blev jag uppringd av en annan journalist, från DirektPress lokaltidningar. Han sa att han skulle göra något kring läsecirklar och att han hört att jag var engagerad i sådant? Jag svarade ja. Han ställde ett par generella frågor till, och då var jag tvungen att fråga om han alltså intervjuade mig där och då, och det var visst tanken. Det var också ganska uppenbart att han själv hade vissa fördomar om vilka som går på bibliotekens läsecirklar, med tanke på ordval som ”kulturkoftor” och att det är ”svårt” det vi håller på med. Tja, vad skulle jag säga? Till att börja med att både koftorna och svårheten är delar av en nidbild som frodas bland personer som sannolikt inte deltar i läsecirkelträffar, men också att våra mest frekventa deltagare förstås är sådana som även annars går på bibliotek och överlag gillar att läsa. Sedan dyker det ibland upp mer otypiska deltagare, unga män, till exempel, bibliotekens mest svårflörtade målgrupp, men det är ingen stor sensation när det inträffar. Olika användarkategorier kommer olika ofta, det är inte konstigare än så.

Jag vet inte om det jag sa gav en rättvis bild av våra läsecirklar och hela cirkelfenomenet och dess framtid och allt annat han frågade om. Han ville också ha ett nummer till en stammis att intervjua. Jag hörde medvetet av mig till en av våra yngre och frågade om hon ville ställa upp och det ville hon. Hoppas det gick bra.

I kväll var det så dags för min andra läsecirkel om Var det bra så?, den här gången på Gamla stans bibliotek. Det är oerhört svårt att locka folk till cirklarna där, trots att de få som kommer alltid verkar nöjda. Till den här träffen hade tre anmält sig och alla lämnade återbud, en så sent som under eftermiddagen. Under eftermiddagen kom också Lars Epstein, DN:s stockholmsobservatör, in på biblioteket och sa att han skulle vilja vara med på träffen. Eftersom jag visste precis vem han var var jag tvungen att fråga om han hade tänkt delta i själva läsecirkeln (eller bara observera inför en kommande bloggpost, var min underförstådda undran), och jodå, han ville gärna diskutera boken (och även inhämta underlag för att skriva om biblioteket, kom det senare fram). Jag och kollegan Marjut visste att möjligheten fanns att någon oanmäld skulle dyka upp, men vi stålsatte oss för en träff bestående av oss två bibliotekarier och Lars Epstein. Men så kom en till, tack och lov. Två bibliotekarier, Lars Epstein och, ja, en dam som DirektPress-journalisten säkert skulle kalla kulturkofta. De var trevliga, engagerade och talföra, de båda deltagarna, så jag och Marjut behövde aldrig blåsa liv i konversationen eller fylla ut med särskilt många frågor och infallsvinklar, utan kunde själva delta, lite så där tillbakadraget som samtalsledare ska.

Nu så, journalister, har vi ställt upp på er och hoppas på lite schyst marknadsföring i utbyte.

DCCCLI Tintin och de aldrig utlånade böckerna

Flera biblioteksrelaterade ämnen har märkts i media på senare tid. Då tänker jag inte på Bok och bibliotek i Göteborg, som ju faktiskt får en del uppmärksamhet varje år, utan mest på Tintin-debatten förra veckan och nu utställningen bestående av aldrig utlånade böcker från Stadsbiblioteket här i Stockholm.

Tintin-debatten la jag mig inte i i någon större utsträckning, förutom att vi kolleger förstås har diskuterat en del oss emellan. En följare på Twitter frågade vad jag tyckte och jag svarade.

Twittrare: vad tycker du om bortagandet och återtagandet av Tin Tin?
Jag: Att genomtänkta urval inte är detsamma som censur och att bibliotek alltid gjort urval. Enda skillnaden är att media rapporterat.
Twittrare: men är det inte skillnad på att rensa ut något man redan [har] och att avstå från att ta in?
Jag: Inte särskilt stor. TioTretton har funnits 1,5 år och har ett mycket litet och smalt bokbestånd som de jobbar aktivt med.
Twittrare: det fanns alltså ingen anledning att bli särskilt upprörd?
Jag: Det är upp till var och en. Vissa upprörs av Tintin-albumens förlegade värderingar, vissa av beslutet att ta bort dem.

Enkelt och kortfattat uttryckt – max 140 tecken åt gången – sammanfattar det min ståndpunkt. (Och så fick jag ju inget mothugg, så det var lätt att stå för den.) Sedan är debatten intressant på andra sätt, till exempel dess enorma hastighet på webben, vilka som deltog och vilka efterdebatter den lett till (hur väljer och gallrar biblioteken sina medier? är inte nutida rasism mer intressant att diskutera än den historiska i serieform?).

Det roligaste inslaget, som kom när diskussionsvågorna alldeles precis börjat sänka sig, var Elin Lucassis kommentar (klicka för att se ordentligt).


Min stöddiga attityd till Tintin-debatten (”äh, ni har ingen insikt i branschen och vet inte vad ni pratar om”) flammade upp igen i dag, även om omständigheterna var trevligare. Den har skymtat förbi på sistone, Meriç Algün Ringborgs utställning med låneböcker som aldrig lånats, och i dag smällde dn.se upp den ganska stort. Så vad har jag emot det, att vackert färgglada, gammalmodigt biblioteksbundna och bortglömda böcker ställs ut på Gunnar Asplund-designade bokhyllor? Inget alls, förutom att utställningen heter ”The library of unborrowed books” och att artikeln sa just att dessa gamla böcker aldrig lånats.

Det har de, tro mig. Jag kan inte uttala mig tvärsäkert om alla 600 volymer, förstås, men det kliar i bibliotekariefingrarna som vill börja bläddra i böckerna och se om det verkligen inte finns några gamla stämpelkort kvar i bokfickorna som talar om vilka återlämningsdatum böckerna fått på 60- eller 70-talet. Det enda man kan säga är nämligen att vårt numera datoriserade system inte har registrerat några utlån. Det avslöjar inget om cirkulationen dessförinnan.

Besserwissern i mig, hur fin jag än tycker utställningen är, kunde inte låta bli att påpeka detta förhållande i kommentarsfältet, på ett vänligt men tydligt sätt. Det gjorde jag 13.29. 14.48 uppdaterades artikeln, som numera innehåller en passage med just denna brasklapp. ”Aldrig utlånad” betyder just här ”inte utlånad på 30 eller 40 år”.

Skönt, tycker jag, särskilt som den som kommenterade strax efter mig antydde, med hänvisning till Tintin-debatten, att den inköpande bibliotekspersonalen bör motivera sina urval. För visst, böcker som ingen någonsin läst verkar ju vara dåliga köp.

DCCLXV Allra allra bästa resmålen just nu

”I New York är en vanlig tunnelbanetur, ett samtal med en vresig polis och fönstershopping klockan tre på eftermiddagen roligare än andra storstäders allra hetaste turistattraktioner”, sammanfattar Svenska Dagbladet CNN:s beskrivning av New York som resmål.

Den mening man plockat ut lyder i original: ”The point is, any city where just riding the subway, talking to a grumpy cop or window shopping at 3 a.m. offers a more singular experience for visitors than the best thing going in Minneapolis or practically anywhere else possesses a certain irresistible cockiness that even draws in folks who hate New York.”

(Notera att Svenskan föredrar att fönstershoppa på eftermiddagen, medan CNN pratar om att vara på stan mitt i natten.)

Beskrivningen kommer från CNN:s topplista över de tio bästa resmålen just nu – topplistornas topplista, menar CNN, eftersom den är en sammanslagning av alla listor och motiveringar de kommit över.

New York hamnade på sjunde plats, och om någon undrar är topp tre just nu:

1. Tokyo
2. Shanghai
3. Santiago

Läs CNN:s lista här och Svenska Dagbladets översättning och sammanfattning av motiveringarna här.

CDXXXVIII Försvarslös

Kvällstidningsjournalistik. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Men det viktiga är att inte falla för tricken och tro på rubrikerna.

Peter Englund skrev i går i sin blogg Att vara ständig om hur han konfronterades av en kvällstidningsjournalist på vars fråga han svarade så konfliktmotverkande det bara var möjligt, för att därefter läsa en lika osann som braskande artikelrubrik om sig själv.

Journalisten borde skämmas.

Och det gjorde han eller hon, hedrande nog, för efter något slags påpekande, som inte framgår i bloggen, ändrades både rubrik och artikeltext.

Det mest frustrerande i hela historien är att vilket svar som helst på journalistens fråga skulle ha varit fel. Så fort frågan är ställd har man åkt dit.

CCLXXXVII Bokmärken ur verkligheten

När bibliotekarieögon faller på en tidningsartikel som rör bibliotek brukar det handla om neddragningar eller privatisering eller något annat torrt, men till den senaste lyder rubriken ”Glömt rulltårta i låneboken?”. DN skriver om stadsbiblioteket i Jönköping som gjort en utställning av sådant som hittats mellan boksidor. Jag måste bara citera tipsrutan bredvid texten. Den lyder i sin helhet:

SAKER ATT LÄGGA I BOKEN
Bokmärken ska vara tunna och platta och passa mellan boksidorna så att man hittar rätt nästa gång man ska läsa.
Bra exempel:
Vykort
Foto på lillebror eller familjens katt.
Ruter dam (eller något annat kort. Det finns 52 plus joker att välja mellan).
Dåliga exempel:
Bakverk eller annat som smetar.
Ej betalda räkningar.
Brev som ingen annan bör läsa.
(TT)

Det roligaste är att det står (TT) längst ner. De brukar liksom syssla med annat.