Amanda the Amazing på marknadsavdelningen har gjort det igen. Man skickar in sin idé, väntar en tid och så plötsligt en dag har man en uppsättning mästerverk i inboxen.
Etikettarkiv: Jobbet
MLXXXIV Att arrangera ett föredrag i Gamla stan
Arbetsdagen började och slutade på Östermalms bibliotek, men utspelade sig i huvudsak på Gamla stans. Här syns kollegan Sandra boktipsa om Patrik Lundbergs ungdomsbok Gul utanpå (jag tipsade om Food junkie på det senaste APT:et), och därefter pratade vi extra svåra bemötandesituationer. Boktips är ett nytt APT-inslag och konkreta exempel på vardagsdilemman tar vi tyvärr sällan tid att diskutera, men vid det laget var klockan mycket och jag stressad över den tekniska utrustningen som jag behövde plocka ihop till Gamla stan och tänkte be kollegan Salomon hjälpa mig att ta på tunnelbanan. Jag smög från mötet till förrådet, Salomon slöt upp och vi tog en duk och två väskor, en med projektor och en med dator, och åkte iväg för att hinna öppna klockan tolv.
Öppettimmarna på Gamla stan flöt på snabbt som vanligt, jag tog min traditionella tisdagslunch på Café Stiernan och köpte den här gången med två glas chokladmousse till vårt traditionella tisdagsfika. Till kvällens stockholmshistoriska föredrag kände jag till 14 anmälda, när jag tittade i kalendern hade någon skrivit upp en till anmälan och i ett mail var det ytterligare en som anmält sig. 16 stycken, alltså, helt okej för att vara Gamla stans lilla bibliotek, och även om inte alla dök upp skulle det nog kännas som en bra grupp. Men det visade sig att intresset var större än framförhållningen, telefonen ringde en del under dagen och snart var antalet 23. Mot slutet av dagen blev det stressigt som vanligt inför program, jag gick iväg och köpte fika (och kom ihåg att lämna tillbaka de lånade chokladmousseglasen på vägen), vi hängde upp duken över en bokhylla, projektorn sattes upp och datorväskan öppnades – och där låg ett urgammalt vidunder till bärbar dator som vi inte visste att Östermalms bibliotek hade. Typiskt. Men den gick igång och vi hoppades på det bästa.
Biblioteket var visserligen stängt timmen mellan fem och programstart vid sex, men dörren var öppen och folk droppade in. När föredragshållaren kom, Rikard Larsson som skrivit Portalerna i Gamla stan, och satte in sitt usb-minne var PowerPoint-presentationen förstås för modern för datorn. In med minnet i arbetsrummet, konvertera till gammel-PowerPoint och testa igen. Det funkade och allt såg bra ut. Publiken inte bara droppade utan strömmade nu in och det var fler än de anmälda på plats. Jaså, skulle man anmäla sig? hördes från olika håll. Jag var förstås glad att folk var där och lät bli att demonstrativt peka på den ganska uppenbara anmälningsinformationen på affischerna som satt överallt. Möbleringen blev därför inte så genomtänkt, extra stolar sattes fram och några hamnade ganska långt ut på kanterna med rätt dålig sikt. Vi var nog runt trettio personer och jag klämde efter introduktionen in mig på en stol bakom bordet med datorn och var bildframtryckare under föredraget, ett utmärkt uppdrag, eftersom jag själv för en gångs skull hade en bra plats och kunde hänga med i programmet jag själv arrangerat. Det är inte alla gånger. Jag kunde dessutom inte tänka alltför mycket på den kommande fikaserveringen, utan var tvungen att spetsa öronen så att jag inte missade en uppmaning att byta till nästa bild. Datorn brusade och hackade en del, men lydde. Efter fyra, fem korrekt visade bilder kunde jag slappna av.
Det var säkert ett tiotal som hoppade över fikat, vilket var tur, för jag hade inte köpt tillräckligt till alla. Salomon utnämnde sig själv till ”kaffeflicka” och förberedde alltihop under programmet. Jag serverade de första, började sedan plocka stolar, minglade lite med mina föräldrar som besökte biblioteket för första gången och småpratade och svarade på frågor till höger och vänster. Jag hade också lockat dit min kompis Lena, som jag sedan frågade om hon kunde tänka sig att vara assistent för kvällen. Det gick så bra så. Hon hjälpte till med ihopplockandet och följde sedan med mig till Östermalms bibliotek – det är lite trixigt att åka tunnelbana med två väskor och en lång ihoprullad duk – och vi tog sedan en promenad genom ovanligt dimmiga kvarter i riktning mot Stureplan.
Om några timmar är jag tillbaka på Östermalm och dess biblioteksvärld. Ingen rast, ingen ro för kulturarbetare.
MLXXXIII Det gamla Östermalm för de gamla östermalmarna
Vissa men inte alla på plats i gemensamhetslokalen på seniorboendet var från Östermalm, åtminstone en av dem sedan generationer. Hon kunde peka ut huset där mormor bodde på 1850-talet, då stadsdelen fortfarande hette Ladugårdslandet, var lika mycket landsbygd som stad, drabbades av kolera i flera omgångar och beboddes av exceptionellt fattiga.
Någon gång skulle man gå dit och få berättat för sig istället för att berätta. När jag uppriktigt sa att de säkert vet mycket mer om Östermalms historia än jag svarade de genast ja.
MLXXVII Standardbeställningen
”En extrastark dubbel chai med hasselnöt!” sa kollegan Nike när hon kom ångande med min kaffekopp nerifrån Espresso House. En bråkdel av en sekund hann jag bli lite nervös, men hon hade koll, det var min vanliga latte macchiato med vanilj. Simultanfikar i informationsdisken. Just precis nu sköter faktiskt alla besökare sig själva.
MLXXV Ja, skriv gärna om oss och våra cirklar
Här ses en av våra läsecirkeldeltagare intervjuas till ett reportage i en taltidning om och från vårt cirklande på Sture bibliotek. Dessförinnan var det jag som satt där i golvhöjd på barnavdelningen och svarade på frågor. Det här var för två veckor sedan, strax innan vi satte oss i soffhörnan och diskuterade årets ”Stockholm läser”-bok Var det bra så? (läs mer om ”Stockholm läser” i dess blogg). Tyvärr var alla i gruppen så tagna av svärtan i historien att vi mest pratade om ”bitterheten” och ”hopplösheten”, med reportens mikrofon en decimeter från munnen på den som hade ordet. Jag har inte hört reportaget. Hoppas det inte blev alltför dystert.
I morse blev jag uppringd av en annan journalist, från DirektPress lokaltidningar. Han sa att han skulle göra något kring läsecirklar och att han hört att jag var engagerad i sådant? Jag svarade ja. Han ställde ett par generella frågor till, och då var jag tvungen att fråga om han alltså intervjuade mig där och då, och det var visst tanken. Det var också ganska uppenbart att han själv hade vissa fördomar om vilka som går på bibliotekens läsecirklar, med tanke på ordval som ”kulturkoftor” och att det är ”svårt” det vi håller på med. Tja, vad skulle jag säga? Till att börja med att både koftorna och svårheten är delar av en nidbild som frodas bland personer som sannolikt inte deltar i läsecirkelträffar, men också att våra mest frekventa deltagare förstås är sådana som även annars går på bibliotek och överlag gillar att läsa. Sedan dyker det ibland upp mer otypiska deltagare, unga män, till exempel, bibliotekens mest svårflörtade målgrupp, men det är ingen stor sensation när det inträffar. Olika användarkategorier kommer olika ofta, det är inte konstigare än så.
Jag vet inte om det jag sa gav en rättvis bild av våra läsecirklar och hela cirkelfenomenet och dess framtid och allt annat han frågade om. Han ville också ha ett nummer till en stammis att intervjua. Jag hörde medvetet av mig till en av våra yngre och frågade om hon ville ställa upp och det ville hon. Hoppas det gick bra.
I kväll var det så dags för min andra läsecirkel om Var det bra så?, den här gången på Gamla stans bibliotek. Det är oerhört svårt att locka folk till cirklarna där, trots att de få som kommer alltid verkar nöjda. Till den här träffen hade tre anmält sig och alla lämnade återbud, en så sent som under eftermiddagen. Under eftermiddagen kom också Lars Epstein, DN:s stockholmsobservatör, in på biblioteket och sa att han skulle vilja vara med på träffen. Eftersom jag visste precis vem han var var jag tvungen att fråga om han hade tänkt delta i själva läsecirkeln (eller bara observera inför en kommande bloggpost, var min underförstådda undran), och jodå, han ville gärna diskutera boken (och även inhämta underlag för att skriva om biblioteket, kom det senare fram). Jag och kollegan Marjut visste att möjligheten fanns att någon oanmäld skulle dyka upp, men vi stålsatte oss för en träff bestående av oss två bibliotekarier och Lars Epstein. Men så kom en till, tack och lov. Två bibliotekarier, Lars Epstein och, ja, en dam som DirektPress-journalisten säkert skulle kalla kulturkofta. De var trevliga, engagerade och talföra, de båda deltagarna, så jag och Marjut behövde aldrig blåsa liv i konversationen eller fylla ut med särskilt många frågor och infallsvinklar, utan kunde själva delta, lite så där tillbakadraget som samtalsledare ska.
Nu så, journalister, har vi ställt upp på er och hoppas på lite schyst marknadsföring i utbyte.
MLXVII Ett tillfälle för den som vill förkovra sig i stockholmskunskap
Den här gästen ser jag själv verkligen fram emot att höra. Historiens vingslag kommer att vina tätt över våra huvuden.
MLXII En i övrigt rätt vanlig torsdag på Sture bibliotek
MLVIII Vi som ses och pratar böcker
Under deckarkvällen på Sture bibliotek kände jag igen två av åhörarna från träffen med Breakfast Book Club häromveckan, en kände jag igen som en bokbloggare som jag stötte på för första gången under en träff för Stadsbibliotekets Facebook-gillare för flera år sedan och en – favoritbesökaren för kvällen – var min gamla kursare Linda från bibliotekarieutbildningen.
Linda var på konferens i Stockholm (där hon bland annat lyssnade på en av mina kolleger i vars presentation en bild på mig dök upp) och såg på morgonen att jag skrev på Facebook om kvällens begivenhet på Sturebibblan. Hon hakade på och vi gick och åt efteråt och uppdaterade oss på våra respektive bibliotekskarriärer.
Jag konstaterar en gång till att bokfolket är en liten skara som roterar och omgrupperar då och då och dyker upp i varandras sammanhang.
MLVII Påskekrim-kvällen på Sture bibliotek
Med ett enkelt koncept är det också enkelt att variera sig. När vi i veckan bjöd vi in till boktipskväll på Sture bibliotek var temat deckare, under den norskt inspirerade rubriken ”påskekrim”. Vi följde temat fullt ut, med en fin påskekrimaffisch från marknadsavdelningen i svart, vitt och rött, vi gjorde deckarbokpåsar med matchande etiketter, köpte in skumkaniner och dödskallar att bjuda på, la fram ett gigantiskt påskägg med pappersblod under och fixade temaenliga buketter till boktipsarna, med vita och röda blommor.
Det var Louise Herb från Pocketshop, Anna Liv Lidström från dagensbok.com och Tiffany Alnefelt från The English Bookshop som tipsade. Louise och Tiffany har vanan inne vid det här laget, medan det här var vårt första samarbete med dagensbok.com och Anna Liv. När jag för ett par månader sedan försökte hitta en pratglad deckarentusiast att bjuda in skrev jag en allmän förfrågan på Twitter och blev tipsad om Anna Liv i egenskap av deckarrecensent, vilket kändes klockrent för oss, och nu är kontakten tagen mellan Sture bibliotek och dagensbok.com. Det vet man aldrig vad det kan leda till framöver.
I bloggen En och annan bok hittas en förteckning över alla deckare vi tipsades om under kvällen.
MXIX Just nu på återlämningsvagnen
Det nyåterlämnade på Sture bibliotek utgörs just nu av de här exemplaren. Man ser var folk har varit. Man vill dit.
Theomis 