Etikettarkiv: Jobbet

MDCCCXCVI Det vi inte vet om Kungsgatans historia är inte värt att veta

Tämligen oförberedd och idélös kom jag till Chriss på Salong Novo, där jag bokat tid för att göra en 30-talsfrisyr, men det var långt ifrån några problem med den saken, Chriss hade stenkoll och berättade att hon sett så mycket fram emot det här uppdraget och till och med hade pratat om det med sin man, som anklagade henne för att vara överengagerad i sitt jobb. Vågigt hår skulle man ha, och ganska kort, med eller utan hatt. Av två hattar hon tagit med hemifrån valde vi en och så fick jag en fejkat kort vågfrisyr. Det var ovanligt många kunder på plats i salongen och alla var nyfikna på vad som föranledde en så ovanlig makeover. Jo, två bibliotekarier har gått in för årets Stockholm läser-bok Kungsgatan till hundra procent och tänker nörda loss på 20-, 30- och 40-talstema inför publik – gissningsvis en handfull äldre damer – på tidskriftsavdelningen på Östermalms bibliotek. (Men de sistnämnda detaljerna sa jag inget om.)

När jag kom till biblioteket var Helena redan där, på gång att byta till 40-talsklänning med blombrosch, och vi satt ett tag vid varsin dator och satte ihop kvällens bildspel och skrev på våra manus, innan vi gjorde vårt bästa för att skapa en tekniskt fungerande och hjälpligt trivsam programhörna i en hopplös lokal. Syltkakor, mandelkubb och en orkidé från köket gjorde sitt till.

När allt var över – alla gamla Kungsgatsbilder visade, spännande detaljer berättade och intressanta texter upplästa, inför ett gäng damer, några herrar, mina vänner Sofia och Anna, totalt 16 personer – klappade vi oss själva ordentligt på axeln. Inte för att vi var proffsiga och förberedda, utan för att vi helt sonika höll föredrag ändå, trots att den ena knappt visste vad den andra skulle prata om.

MDCCCXCIV Dags för nattliga smörgåsrån

Höll nyss på att freaka ut av stress i och med att jag parallellt studerar Kungsgatan under tidigt 1900-tal, organiserar nästa lunch för hemlösa och bokar restaurang i London, samtliga uppgifter brådskande, vilket mina medmänniskor med rätta påminner mig om. Sedan stannade jag upp – jag är ju helt såld på Stockholms historia, det är en ynnest att få vara med i gänget som arrangerar hemlösluncher och lyxen att äta i London ska vi inte tala om. Visst, klockan är mycket och ögonen svider en aning, men här finns gott te, en ny sort som jag köpte i Portishead häromdagen, tulpanerna på bordet har slagit ut så där lagom just nu och eftersom jag ska vara uppe en stund till tänker jag lyssna på en eller två favoritlåtar medan jag värmer mer vatten och brer några smörgåsrån.

Nu känns det mycket bättre.

Medan jag knaprar på smörgåsrånen ska jag läsa igenom Sven Auréns betraktelse, publicerad 1938, om Kungsgatan som Stockholms Broadway. En fantastisk text. Sedan ska jag sova.

MDCCCXCIII Folk med kameror i biblioteket

Det är kul att vara tillbaka på Stadsbiblioteket! Vaddå, ni har hört det förr? Jo. Men jag kan säga det många gånger.

Och här är en anledning bland många – de täta mailen man får från Stadsbibblans informatör om vilka främmande element som rör sig i huset, med specialtillstånd att utföra diverse grejer. Den här veckan: Aftonbladet fotar och intervjuar Babels Jessika Gedin och Electric Banana Band spelar in video i en facksal.

MDCCCLXXXV Fråga mig vad som helst om Marcelle

När jag senast ledde läsecirkel, för drygt två veckor sedan, läste jag sista sidan i boken sekunden innan det var dags att duka fram fikat. Den här gången gällde det Novellix-novellen Marcelle av Simone de Beauvoir, som jag lätt läste i sin helhet sent i går kväll, och under dagen i dag gick jag igenom större delen av den en andra gång, grundligt, med omfattande anteckningar som följd, och jag hittade också en del tämligen akademiska noteringar om berättelsen i ett par verk genom Google Books. Oj så förberedd jag var, det här samtalet skulle gå som en dans.

Nu vet jag att man kan överförbereda, eller rättare sagt förbereda på fel sätt. Trots att jag ansträngde mig för att tona ner min roll som facit i läsecirkelgruppen var det nästan omöjligt att inte komma med djupa analyser och citera rader ur minnet (vilket underlättades av att jag nyss skrivit av dem i min iver att hitta spännande nyckelscener). Vad jag skulle ha gjort istället? Förbereda för ett samtal, förstås! Olika frågeställningar, öppna diskussionsämnen, förslag på perspektiv, vad som helst som skulle vidga tankarna, inte styra dem.

Jag borde ju ha koll på det här. Jag har lärt ut läsecirkelteknik till andra. Förhoppningsvis fick deltagarna ut en del i alla fall, men jag tar med mig den överanalyserande erfarenheten och försöker undvika diket i framtiden.

MDCCCLXXX Fullsatt i rotundan

Programmen i rotundan lockar stor publik, i kväll tack vare dragplåstren Rikard Wolff, Pooneh Rohi, Dragomir Mrsic med flera medverkande under releasen av boken Inte en främling.

Om det var motiverat med två vakter vet jag inte, men de gav något slags tyngd åt arrangemanget där de stod med armarna i kors.

Under mina tidigare år på Stadsbiblioteket hände det förstås också att det var evenemang i rotundan, men scenen, bänkarna och tekniken har permanentats på senare år och programmen måste ha blivit mycket mer frekventa. En avskild programlokal skulle verkligen behövas, rotundan är ju öppen som vanligt för biblioteksbesökarna under programmen, som tar över hela rummet när de pågår, och det finns ingen alternativ publik väg upp till bibliotekets huvudvåning och in i facksalarna runtomkring än genom rotundan, så där rör sig alla.

Därmed inte sagt att det är dåligt att ha programverksamhet, är det något jag vurmar för i min vardag är det bibliotekens litterära program. Just den här kvällen var jag för övrigt inte på plats för att ta del av bokreleasen, programmet råkade bara börja när min arbetsdag slutade. Jag stannade inte, utan smög bara ut på översta galleriet och spejade ett slag. Misstänker att fler av mina Stadsbiblioteksdagar kommer att sluta på liknande sätt framöver.

MDCCCLXXVIII Vår långhåriga stammis

En engelsktalande kille med Jack Sparrow-komplex brukar sitta på Sture bibliotek med sin dator och en aning läckande vrålmusik i hörlurar. Han ser alltid glad ut när han kommer och går, men man pratar inte särskilt mycket, eftersom han inte nyttjar biblioteksservicen mer än just sitter.

Nu har han skrivit några rader i vår ”Tyckbok”, bland annat: ”Here I feel better than home. Here I’ve met the most wise and smart people around Sweden.” Så fina och uppmuntrande kommentarer, med en särskild hälsning till ”the lovely crew”. Klart han måste gilla stället eftersom han varit stammis ett par år, men vilken skillnad det gör att se det på pränt!

MDCCCLXXV Ska man ändå ses och snacka kan man lika gärna gå under tiden

Efter två inställda datum blev det i går äntligen av – det årliga Erica-besöket, som nu hamnade på fel sida om årsskiftet, men mycket bättre sent än aldrig. Som vanligt valde jag ett obeprövat recept som bjudmat, mulligatawny enligt ICA-tidningen Buffé, vilket innebar grönsakshackning under morgonen och färdigställande av soppan bra många timmar senare, när vi var färdiga med sightseeingen.

Vi har under våra promenader de senaste åren betat av olika delar av innerstaden och jag hade tappat kollen på vilka, men tänkte att vi nog hade östra Östermalm kvar. Turen började med ett besök på vernissagen för Sture biblioteks lilla utställning kring Ester Ringnér-Lundgrens Wahlströms-böcker med röda ryggar, varav Lotta-böckerna är de mest kända (så alla Lotta-fans kan frossa i minnen vid Sturebibblans utställningsvägg de kommande veckorna). Därefter gick vi upp till Karlaplan och följde sedan Banérgatan mot Strandvägen, med ett stopp på ytterst kompakta ICA Banér, och eftersom rubriken på promenaderna är ”Sandras Stockholm” tog jag mig friheten att oavbrutet peppra med de minnen och associationer som dök upp i huvudet längs vägen, som middagen hos familjen Lagercrantz på Karlavägen som Sture biblioteks personal blev bjuden på för några år sedan (jag hamnade bredvid Hugo och hade Jonas Moström mittemot när vi satt och åt gäddqueneller) och mammas historier från hennes tid som Östermalmsbo, då just ICA Banér brukar förekomma.

Vi fortsatte österut längs Strandvägen, passerade Berwaldhallen och kom in bland ambassaderna, men gick snart tillbaka mot den vattennära vägen. Vädret var klart och solen gick ner över stan. Så småningom vände vi och gick hela vägen till Kungsholmen, via Bagdad Café för varsin sockerkick.

Över sen soppa och äppelkaka avhandlade vi sedan bibliotekarielivet som det ter sig i Stockholm respektive Uppsala. Rådande ideologier, trender, attityder. De här sällsynta samtalen oss emellan är ganska unika – vi är båda bibliotekarier men känner varandra privat och inte genom jobbet, vi känner till varandras chefer trots att vi jobbar i olika kommuner och vi har dessutom båda kyrklig anknytning, inom varsitt samfund, och får därför liknande perspektiv på vissa aspekter av våra jobb.

Nästa gång är det min tur att komma till Uppsala.