Etikettarkiv: Jobbet

MMCDXVI Sommarjobb på Östermalms bibliotek

Sture bibliotek är sommarstängt i sex veckor – den längsta stängda perioden sedan vi öppnade för sju år sedan – och jag gästspelar därför som några tidigare somrar på Östermalms bibliotek. Nu har jag ju under övrig tid på året precis den bibliotekskombination jag önskar, Sture bibliotek och Stadsbiblioteket, men som sommarjobbare är det riktigt kul att umgås med Östermalmskollegerna, vistas i området omkring Karlaplan och påminna mig om Östermalms biblioteks rutiner.

Många av besökarna är äldre. I dag, strax före stängning, fick jag höra av en äldre man att lånekortet han tidigare lämnat fram måste vara kvar på informationsdisken, för han hade inte fått tillbaka det – vilket jag visste att han hade – och efter en lång diskussion och ledning av att han kom och bar på en deckarpocket gick jag bort till deckarpockethyllan, där hans kort låg på golvet. Nästa besökare var en lomhörd dam. Eftersom hon tyckte att jag hade en fin tröja och ville veta var jag hade köpt den fick jag skrika ”ESPRIT!” så det ekade och sedan undrade hon vad jag tycker om pseudonymen Elena Ferrantes otroligt upphöjda roman Min fantastiska väninna, och eftersom jag, så långt jag kommit, inte är speciellt förtjust var jag tvungen att tala om för hela biblioteket att jag ”INTE ÄR SÅ FÖRTJUST!”.

Men både farbrorn och tanten var vänliga själar, så inget ont om dem. Man får sin beskärda del av besvärliga typer, men väldigt många fina möten med de vänliga själarna.

MMCDXII Kollar höstens böcker

Det är högst sällsynt att kunna sitta utomhus och jobba med bokinköp. I dag har jag passat på, utanför Östermalmsbibblan, mellan pass i disken.

Sedan kollar man ju alltid titlar också för egen del. Bland debutantpresentationerna i katalogens början blev jag mest intresserad av Christina Rickardsson som skrivit självbiografin Sluta aldrig gå – från gatan i São Paolo till Vindeln i Norrland och så har visst Erlend Loe skrivit ytterligare en bok om Doppler. Jag måste erkänna att jag skrattade högt åt de båda tidigare, så om jag behöver något lättsamt efter historien om livet som gatubarn i São Paolo … Annars lockar Håkan Nessers Eugen Kallmanns ögon bara för att den är så snygg och säkert är Jag kommer ihåg av Peter Englund intressant. Dessutom måste jag förstås kolla in Bageriet av Petrus Jakobsson, med vars pappa, bageriproduktgrossisten, jag serverat massor av mat till hemlösa, och så blir jag väldigt sugen när jag kollar in Modernistas återutgivning av H-K Rönbloms 50- och 60-talsdeckare.

MMCDX Familjen i Gamla stan

Familjen”Solen sken lite. Spårvagnarna gnisslade i kurvan till Slussplan, färjorna plingade och stötte emot kajen när dom skulle lägga till vid Räntmästartrappan och måsarna skrek högt uppe i luften över Skeppsbron, som om de var rädda att falla ner och slå sig.”

När det är lugnt på jobbet kan man unna sig att läsa. För Stockholmskällans räkning läser jag Familjen i Gamla stan av Elsa Nyblom från 1955. Hög charmfaktor. Stark Stockholmsstämning.

MMCCCXCVIII Varm choklad från Pressbyrån

Han är ju för rar, stammisen på Sturebibblan som flera gånger erbjudit sig att bjuda på kaffe om jag hjälpt honom med något särskilt. Eftersom jag inte dricker kaffe (om det inte har barnanpassad styrka och gärna någon syrup) har jag tackat nej, men i dag, när min extraordinära gärning var att hjälpa honom radera sms på en urmodig mobiltelefon, var han mer ihärdig än vanligt, så jag tackade ja till en kopp varm choklad. Jag tror det smakade extra bra för att det var så oväntat.

MMCCCXCII Nya engelskspråkiga romaner

Jag höll på att smälla av av lycka när jag packade upp de två paketen med nya böcker på Sturebibblan i dag. Inköp av engelskspråkig litteratur kräver mycket mer research än inköp av den svenska utgivningen som vid jämförelse ter sig riktigt överskådlig. Det är nog därför jag blir så till mig när de titlar jag försökt välja med omsorg äntligen dyker upp. Dessvärre hämtade jag dem från vår postutlämnare sent på dagen, så jag hann inte göra i ordning alla, men den kommande tiden blir de här böckerna, och ganska många fler, tillgängliga på hyllorna.

MMCCCLXXXIV Vi väljer böcker åt varandra

I några olika sammanhang på sista tiden har vi på biblioteken testat att lägga fram lappar där besökare får fylla i några ledtrådar angående sin litterära smak, varefter personalen plockar ihop ett antal böcker som vi tror att besökaren skulle tycka om och lägger dem i påsar redo att hämtas inom någon vecka. Kollegan Helenas utmärkta förslag vid vår enhets senaste APT var att vi gör samma sak kolleger emellan. Alla som ville fick fylla i en lapp, sedan samlades de in och delades ut, som ett lotteri, och man fick själv välja om man avslöjade sin identitet för den man valde böcker åt eller om boktraven överlämnades anonymt.

Självklart ville jag vara med. På min lapp kryssade jag i rutan för ”lyckligt slut” och gjorde en anteckning till min bokplockare att nu du, nu får du en utmaning! Det är klart att man kan hitta böcker med lyckligt slut, men de klassiskt lyckliga sluten är ganska koncentrerade till chicklit och romance, och som tur var fanns det en rad i formuläret där man kunde skriva en genre – eller i mitt fall två – som man inte är så intresserad av.

Min bokväljare blev Margaretha, och hon höll sig inte anonym, tvärtom, hon hade skrivit ett litet förklarande brev, i den händelse bokpåsen blev hämtad när hon inte var på plats, antar jag, och eftersom hon var på plats berättade hon också entusiastiskt om den svåra uppgiften, hur hon hade resonerat kring urvalet, hur man kan definiera ett lyckligt slut (vi hade förstås lite extra roligt åt Agatha Christie-titeln ovan) och vilka böcker hon valt bort eftersom hon trodde eller visste att jag redan läst dem. När jag tog upp dem ur påsen kändes det som att öppna en riktigt fin present. Hela sex stycken fick jag och ingen av dem hade jag läst. Jag hade så klart kunnat plocka dem från hyllorna när som helst, och vill jag ha boktips kan jag fråga både Margaretha och mina andra kolleger, men det blev liksom mer speciellt när det var organiserat.

Själv drog jag en annan kollegas lapp. Att hitta böcker till henne visade sig vara både lätt och svårt, jag vet ungefär vad hon gillar, men de flesta böcker i den stilen som jag läst har hon också läst. Till slut valde jag ut fem, två svenska, en amerikansk, en brittisk och en japansk. Den amerikanska hade hon läst, men inte de övriga.

Det här vill jag göra igen!

MMCCCLXXXIII Shakespeare-höst

Någon som har missat Shakespeare-jubileet? Det är i år 400 år sedan han dog. Vi på Sture bibliotek, som ju egentligen specialiserar oss på ny litteratur, har tillåtit oss att gå in i en klassikerfas – efter Söderberg-vår blir det Shakespeare-höst. Men det blir inte bara gammal litteratur av Shakespeare, utan också ny litteratur inspirerad av densamma. I projektet Hogarth Shakespeare skriver alla möjliga välkända författare romaner baserade på Shakespeare-dramer och ett par av romanerna (långt ifrån alla har ännu publicerats) kommer vi att ha läsecirklar om. Är inte det här en spännande lineup, så säg?

Screen Shot 2016-06-12 at 23.51.17 PM

MMCCCLXXV Slutet av Sture biblioteks läsecirkelvår i sammandrag

Blom Bilder ur SK

Förra veckan tog vårens läsecirkelsäsong på Sture bibliotek slut i och med vår sista aktivitet i Söderberg-satsningen, nämligen cirkel om novellen Blom. Här är några av bilderna jag plockade fram ur Stockholmskällan för att visa miljöer som huvudpersonen vistades i som nyutsläppt från Långholmens fängelse ungefär vid sekelskiftet 1900.

Hade vädret varit bättre hade vi cirklat i Humlan, vilket vi lyckats göra en gång i vår:

(Det var rätt kallt, men värt det, om man frågar mig.)

Istället blev det samling vid Hjalmar Söderberg-statyn utanför Kungliga biblioteket, där jag läste upp de första raderna av Söderberg-novellen Aprilviolerna på grund av att den börjar just i Humlegården, varpå vi gick till biblioteket i samlad tropp. På vägen gick jag och pratade med en av cirkeldeltagarna som också gick terminens läsecirkelledarkurs, och hon hade mycket att berätta. Genom att skriva en efterlysning i en kommentar till ett inlägg i en bokblogg hade hon fått ihop sju deltagare till en bokcirkel som precis haft sin första träff. Hon utgår ifrån tipsen vi förmedlade under kursen och gruppen ska snart träffas igen för att prata om Elin Wägners novell De blå silkesstrumporna. Man blir stolt och glad. Nästan rörd.

Här är hela den fina gruppen som gick terminens kurs.

Fikat under sista tillfället (det varierade under de fyra träffarna, men vi ansträngde oss ganska ordentligt på fikafronten varje gång).

Och apropå rörd – i slutet av sista tillfället, när vi delade ut goodie bags som en liten överraskning till deltagarna överraskade de oss ledare tillbaka med presenter, varsin anteckningsbok med olika motiv. De var inslagna i likadana lila påsar (jag kände igen dem, de hade Pocketshop-nyansen!) och det var viktigt att vi fick rätt påse, för motiven var speciellt utvalda. Så här såg min ut. Jag kommer att skriva i den med andakt.