Han är ju för rar, stammisen på Sturebibblan som flera gånger erbjudit sig att bjuda på kaffe om jag hjälpt honom med något särskilt. Eftersom jag inte dricker kaffe (om det inte har barnanpassad styrka och gärna någon syrup) har jag tackat nej, men i dag, när min extraordinära gärning var att hjälpa honom radera sms på en urmodig mobiltelefon, var han mer ihärdig än vanligt, så jag tackade ja till en kopp varm choklad. Jag tror det smakade extra bra för att det var så oväntat.