MCCCLXXVII Passerade och kommande författarbesök

20131211-003048.jpg
Det blev två Internationell författarscen-kvällar för mig under höstsäsongen, med nigerianska Chimamanda Ngozi Adichie och med norska Åsne Seierstad. Den förstnämnda togs emot som en hjältinna med jubel och applåder från en fullsatt lokal. Hon pratade bland annat om västerländska kontra afrikanska perspektiv på världen och litteraturen och om sin roll som författare respektive nigeriansk författare. Den senare drog en oförtjänt liten publik, tyckte både jag och Sofia, som gjort varandra sällskap vid båda tillfällena, men levererade minst sagt ändå. Hon är ett riktigt proffs, som berättade ledigt, personligt och insatt om hur det varit att som norsk journalist förhålla sig till Breivik och om sitt beslut att växla fokus från krigssituationer i Mellanöstern till att skriva om en inhemsk terrorist.

Nyligen har Kulturhusets litterära vårprogram släppts, minus några datum som ännu inte spikats. Flera av namnen är otroligt lockande.

PS Det är inte lätt att ta mobilbilder i en nedsläckt lokal med starka strålkastare mot scenen, men på den övre bilden får Sofia sin bok signerad av Chimamanda och på den nedre intervjuas Åsne av Hans Olav Brenner från NRK.

MCCCXX Boklunch på bibblan

20131017-172013.jpg
”Boklunch på bibblan” är ett koncept för presentationer av stockholmsböcker på Stadsbiblioteket. Vi var väldigt få som satt och lyssnade i går mellan tolv och ett, så jag blev ombedd att inte prata alltför uppenbart med mina kolleger Eva och Cecilia som arrangerade programmet utan istället agera okänd, intresserad biblioteksbesökare.

Men för att vara främling kände jag mig väldigt bekant med det mesta. Böckerna som presenterades var utgivna på Stockholmia förlag, vars representant berättade att de har lokaler i Stadsmuseet – det vet jag mycket väl, passerar deras rum flera gånger i veckan. Den första bokpresentationen hölls av Anna Götlind som skrivit Förbindelser, med den underrubrik som syns på skärmen ovan, och den av de fem kvinnorna hon valde att prata om under presentationen var ”vackra dalkullan”, Carin Ersdotter, som jag bekantade mig med ganska grundligt under arbetet med Stockholmskällan.

Bok nummer två var John Arthur Ekeberts Håll höjden!, där han fotodokumenterat sitt liv som hemlös. Några av bilderna är utställda på Stadsmuseet, precis vid personalhissen, så jag har sett dem många gånger, men det blev något helt annat att få en bakgrund till dem och till fotoprojektet. Med jämna mellanrum görs ju både böcker och utställningar och liknande satsningar där hemlösa och andra utsatta personer kommer till tals, men jag tror faktiskt att Johns sätt att berätta är den bästa approach jag hört. Det var sakligt, varken bittert eller förskönande, och så befriande enkelt och mänskligt. När han pratade om hur svårt det ibland är att se vem som är hemlös narkoman och vem som är förmögen och välanpassad kom en kommentar från publiken om att han ändå tycks prata om hemlösa som en viss grupp, en egen värld. Ja, det är väl inte så konstigt, svarade han. De hemlösa håller ihop på sin kant som så många andra samhällsgrupper. Att ett ”vi och de” uppstår behöver inte vara problematiskt alla gånger. Så tolkade i alla fall jag hans svar. Jag tror att vår ängslighet kring det ideologiska och politiskt korrekta skapar mer distans än insikt emellanåt.

Den tredje boken, Brottsplats Stockholm, om deckare i stockholmsmiljö, var den jag mest sett fram emot att få höra en presentation av, men författaren hade visst fått förhinder. Men jag misstänker att det gjorde att de två andra författarna fick mer tid. Det behövdes.

Under nästa boklunch, torsdagen 21 november, är det också tre böcker som ska presenteras, varav en är Tio levnadsberättelser – rapport från ett annat boende. En av de intervjuade är numera kollega till mig på Stadsmuseet.

MCCCIV En lektion i Wilhelm Peterson-Berger

20131003-114255.jpgI går letade jag mig fram till Aulinsalen i Konserthuset för att höra ett föredrag om Wilhelm Peterson-Berger i serien ”Klingande Akademi”. Salen ligger högt upp i huset och genom att skippa hissen, som tar tre personer åt gången, och ta alla trappor kom jag före en jätteskock pensionärer.

Till skillnad från det mesta i Konserthuset var programmet kostnadsfritt och det blev mer än fullpackad. Henrik Karlsson berättade om sin nya bok Wilhelm Peterson-Berger – tondiktare och kritiker och en pianist och en sångare gav då och då exempel på stycken av skiftande genrer. Trivsamt – visst. Pensionärstillvänt – jajamän. Underhållande – beror på smak. Pianisten kunde verkligen sin grej. Informativt – ja. Vad-gör-jag-här-känsla – måttlig men märkbar.

MCCVII Snuvad på stadsvandring

På onsdagskvällar under sommaren arrangerar Filadelfiakyrkan diverse evenemang och utflykter som tilltalar damer på 60 eller 70 plus och därmed även mig. I kväll skulle det vara en stadsvandring med stopp på ”platser som har har haft stor betydelse i Filadelfias historia”. Jag fick med mig Jonas, så att jag skulle slippa vara yngst med 30, 40 års marginal. Vi hittade via ingången på baksidan in till uppsamlingssalen där tanterna satt, kanske en och annan herre också, och en presentation pågick av kvällens innehåll – en promenad till Sinnenas trädgård, med fri spankulering bland växterna samt en samling för att dela livsberättelser med varandra. Mycket märkligt. Det där med historisk stadsvandring hade jag läst på hemsidan, och i väntan på Jonas hade jag också kollat det tryckta programmet på kyrkans framsida. Där stod inget om kvällens innehåll, men däremot att Sinnenas trädgård skulle besökas nästa vecka.

När presentationen var över och tantligan började dra sig utåt konfronterade jag presentatören, som ställde sig helt oförstående till våra påståenden. Det hade ju annonserats på gudstjänsten i söndags att utflykten skulle gå till Sinnenas trädgård i dag och stadsvandringen var ju för flera veckor sedan! Tja. Eftersom ingen i målgruppen använder webben spelar det väl inte så stor roll vad som står där. Att de snurrat till det även i det tryckta programmet spelar väl heller ingen roll, om målgruppen deltar i gudstjänsterna och spetsar öronen under pålysningarna.

Jag och Jonas (båda närapå lika trogna gudstjänstbesökare som tanterna, fast olyckligtvis i en annan kyrka) följde inte med till Sinnenas trädgård. Där gick gränsen för mina och pensionärernas gemensamma intressen. Vi gick över Rörstrandsgatan och fikade på Non Solo Bars uteservering bland många andra stockholmare i vår egen ålder.