MCCCLXXXII Stadsmuseet från insidan

20131215-152021.jpg
Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen: Det är kul att jobba på museum. Just nu sitter jag här i Faktarummet och följer två medarbetare som platsbestämmer den stora bilden ovan. Det söks i databaser och slås i böcker. En spännande process som pågått en bra stund.

20131215-152033.jpg
Häromsistens var jag, som obligatorisk fortbildning, tyckte museikollegan jag jobbade med den dagen, på en av de öppna visningarna av utgrävningen som pågår precis här utanför museet. Nere i gropen finns flera lager kullerstensgator från olika århundraden och en välbevarad bakugn från 1600-talet, men allra mest spännande var kakelugnsbiten från 1500-talet, som guiden hade i sin hink med fynd. På framsidan syntes en del av ornamenteringen i form av en fjäril och på baksidan fanns tre gropar, där kakelugnsmakaren tryckt till med fingrarna. Biten gick runt bland åhörarna, och jag tror att nästan alla tog av eventuella handskar och vantar och satte dit fingrarna där kakelugnsmakaren haft sina.

När jag skulle gå hem samma dag upptäckte jag att fyndhinken stod i ett personalutrymme på väg mot utgången, och jag kunde inte låta bli att plocka fram kakelugnsbiten för att känna på den en gång till. En häftig tidsresa.

Men häftigast hittills kan vara besöket i Stadsmuseets magasin i Frihamnen, där vi Slussens bibliotek-bibliotekarier bland mycket annat fick titta på föremål till den kommande utställningen om brott i Stockholm, kallad ”Skuggsidan”. Vid gamla handfängsel och andra obehagliga redskap, som det som användes för att spänna fast en person vid en skampåle, fanns ett bödelssvärd från 1600-talet.

”Man skulle vilja lyfta det!” sa kollegan Annika om svärdet. ”Man blir nyfiken på tyngden.” ”Vill du lyfta det? Jo, det går bra”, sa antikvarien varpå Annika direkt sträckte sig mot svärdet. ”Nej!” ropade antikvarien och sträckte fram ett par vita handskar.

Jag tog också chansen att hålla i svärdet (var vänlig ignorera dubbelhakan på bilden, där jag med största fokus balanserar klingan). En läcker känsla, om man tänker på svärdets ålder, men inte om man funderar närmare på användningsområdet.

Alldeles nyss kom mina begåvade medarbetare för övrigt fram till att fotografiet ovan föreställer Kungsgatan från Kungsholmssidan, med en skymt av Kungsbron längst till vänster.

MCCCLXXX Bakom Hjältekalenderluckan

Screen Shot 2013-12-15 at 0.48.31 AM
Har ni kollat in Stockholms stadsbiblioteks Hjältekalender? I kortkorta filmer berättar bibliotekspersonal runtom i stan om bra böcker med hjältar av mycket skiftande karaktär, och i dag blev det dags för mitt tips.

Den trogna läsaren vet sedan tidigare att jag är väldigt förtjust i reportagesamlingen En piga bland pigor från 1914, av och med den wallraffande Svenska Dagbladet-journalisten Ester Blenda Nordström, och det är alltså den jag berättar om i boktipsfilm nummer 14.

MCCCLXXII Den finska litteraturen på Sture bibliotek

20131207-012936.jpgInför i dag, Finlands självständighetsdag, hade det skickats ut skyltningspaket till alla bibliotek inom Stockholms stadsbibliotek, bland annat med affischer där det stod att vi på sista tiden satsat extra på att köpa in litteratur på finska. På lilla Sture bibliotek har vi bara litteratur på svenska och engelska och vi fick inte ihop affischernas budskap med den skyltning vi skulle kunna åstadkomma. Så vi gjorde på vårt eget sätt, la fram böcker på svenska som översatts från finska eller hade annan finsk anknytning, använde den medföljande vepan som bordlöpare, satte upp de små och de större flaggorna, ställde fram det svensk-finska Memory-spelet som också ingick i skyltningspaketet och grattade Finland på självständighetsdagen med en egen liten skylt.

Jag och kollegan Salomon skrattade hjärtligt åt vidundret vi skapat av den flaggprydda lampan och såg över huvud taget rätt mycket humor i den extravaganta skyltningen med anledning av just den här bemärkelsedagen, särskilt som vi hade mycket få relevanta böcker att lyfta fram. Nog för att vi tar diverse tillfällen i akt för att skylta med litteratur med en eller annan gemensam nämnare, men inte klär vi ett helt bord i rött och vitt när Danmark har nationaldag, och så vidare, och så vidare.

Men det är inte på något sätt fel att marknadsföra finsk litteratur och dessutom är det ganska kul att tokskylta på oväntade teman.

MCCCLXIV Release på release

Vilken kväll! Sista öppettimmen på Sturebibblan var det invigning av årets julkrubba och release av två julböcker. Fullt hus, Rose och Rebecka Lagercrantz och Torsten Wahlund med flera medverkade, med prat och musik och högläsning. Kollegan Lisbeth höll i programmet och var också den som skulle bli kvar med all städning och återmöblering, med tanke på att de inte var klara när jag och Nike smög ut från biblioteket vid stängning. Jag har själv alltför många gånger varit i samma situation, ensam i biblioteket med allt jobb när åhörarna gått därifrån, ofta ganska sent.

20131129-110638.jpg

Så varför var jag inte en schyst kollega och stannade kvar till the bitter end? Jo, jag hade redan för länge sedan antecknat ”Release Me” i kalendern, Kulturhusets återkommande evenemang där författare presenterar sina nya böcker. Förra gången jag var där pratade bland andra Bernt Hermele och Björn af Kleen om sina alster och Johanna Koljonen läste ur sin nya Novellix-novell Vellumbarnet. Den här gången var det Martina Montelius och Lars Berge som berättade om Främlingsleguanen respektive Kontorsninja, med flera pratgäster, och Karolina Ramqvist läste ur sin nya Novellix-novell Farväl, mitt kvinnofängelse.

Novellix-Lena, förlagets grundare och Sture biblioteks högt uppskattade samarbetspartner, var förstås på plats och supportade sina två författare – även Martina Montelius är representerad i novemberfyran med novellen Ulf gråter – och hon hade en uppsättning med alla fyra miniböcker i väskan som hon gav till mig. Jag var beredd att ta med dem till biblioteket, men de var en present. En mycket glad bibliotekarie vacklade ut på Plattan efter en lång arbetsdag och tog tunnelbanan hem.

20131129-110906.jpg

MCCCLIV Förberedelser för deckarcirkel

20131119-003337.jpg
Någon timme innan kvällens litterära salong skulle börja ställde jag i ordning den traditionella gröna fikabrickan i Sturebibblans minimala arbetsrum och funderade på hur många gånger jag hittills gjort det i bibliotekets drygt fyraåriga historia.

Ovanligt i sammanhanget var att jag läst ut boken dagen innan (lite efter midnatt, men ändå) och alltså hade tid på mig att förbereda frågor och kolla recensioner och annan kringinformation under arbetsdagen. Bland annat tittade jag ytterligare en gång på en YouTube-trailer för den film som baseras på boken och som hade premiär i Danmark för några veckor sedan. När biblioteksbesökarna närmade sig informationsdisken skyndade jag mig att ta fram något annat på skärmen, vem skulle tro på att det ingår i bibliotekariesysslorna att se reklam för en ny kriminalfilm …

Det var ett tag sedan min senast lästa deckare och Kvinnan i rummet var ganska ruskig emellanåt. För att inte uppslukas totalt av den ondskefulla världen när jag låg och läste mitt i natten tände jag ett par extra lampor och hade ett naturprogram om diverse trevliga djur i Costa Rica på paus på mobilen och tittade en liten stund på det när jag behövde slippa ifrån eländet. Sedan vill jag minnas att jag drömde en märklig dröm där jag slog fel nummer när jag skulle till 112.

I skrivande stund, med datorn i sängen, är bara två mindre lampor tända och mobilskärmen är svart. God natt.

MCCCXLVII Nu pratar vi om Kvinnan i rummet

Kvinnan_i_rummet_Sture
Om en vecka har vi en läsecirkelträff om Jussi Adler-Olsens Kvinnan i rummet på Sture bibliotek, men redan nu, och fram till en vecka efter träffen, kan man diskutera den i en digital bokcirkel på bokcirklar.se (öppet för alla, oavsett om man deltar i bibliotekets cirkelträff eller ej). Det är första gången vi testar detta, får se hur det faller ut.

MCCCXLIII Om Slussens bibliotek i Stadsholmens tidning

Stadsholmenartikel

24 september kom en skribent och en fotograf från fastighetsföretaget Stadsholmens tidning till Slussens bibliotek och intervjuade mig om bibliotekets tillkomst. I dag, några minuter innan jag skulle presentera biblioteket inför en grupp chefer, såg jag att det senaste numret av tidningen fanns tillgängligt som PDF på Stadsholmens hemsida. Så jag viftade lite stolt med artikeln under presentationen utan att ens ha hunnit läsa. Nu har jag kollat. Den är hyfsat med verkligheten överensstämmande.

MCCCXXXIX ”Kristallskrift” eller ”Årets kanske smalaste kulturevenemang”

20131104-220139.jpg
Ibland arrangerar biblioteken så oemotståndligt smala evenemang. I kväll stod två poeter, en svensk och en norsk, och läste sina dikter inför publik på Almedalsbiblioteket i Visby, vilket samtidigt visades via Skype på Stadsbiblioteket i Stockholm och Arvika Bibliotek. Dan Gustavsson och Gunstein Bakke hade mycket olika uppläsningsstil, men upplevelserna blev ganska likartade, i och med att Dan Gustavssons dikter var så långsamma och abstrakta att man bara kunde sitta och lyssna på ordströmmen och Gunstein Bakkes nynorska så svårbegriplig för mina öron att hans dikter strömmade ungefär lika diffust. Den förstnämnda tilltalade mig mest (men på grund av språkförbistringen blir inte jämförelsen riktigt rättvis).

Vi var sju åhörare plus de två arrangörerna, mina kolleger Anders och Alice, i den trivsamt roströda Poesibazaren där programmet visades på skärm i form av en stor Skype-bild från Almedalsbiblioteket, en liten där vi själva syntes och en lika liten från Arvika, där kameran vette rakt ut i ett tomt utrymme där en bibliotekarie nervöst gick fram och tillbaka med jämna mellanrum (nämligen Mikael, som jag hade en del kontakt med för två år sedan, under sociala medier-kursen Delning). I Arvika hade man ljud från Almedalsbiblioteket men fick inte bilden att fungera, tråkigt nog.

Efter uppläsningarna gjorde kameran ett svep över publiken i Visby, där en och annan vinkade glatt, biblioteksbesökare till biblioteksbesökare på olika håll i landet. Under tiden greppade Alice mikrofonen och berättade om nästa samarrangerade program, om den indiske poeten och kompositören Rabindranath Tagore som tilldelades Nobelpriset i litteratur för 100 år sedan. 2 december är det alltså stockholmarna som har gästerna hos sig, medan Visby och Arvika visar programmet via Skype.

Läs om detta och övriga program i Poesibazaren här.