MMCDXCI Några timmar i Uppsala

Jag åt som vanligt en moccabakelse under det årliga fikat med Erica på Ofvandahls, hon sa som vanligt att det är okej att välja något annat – hon bjuder på valfritt bakverk – men hon visste som vanligt att jag prompt ville ha en moccabakelse, som vanligt. Sedan tog vi vår promenad, och den varierar faktiskt från år till år. Den här gången tog vi trädäcket längs med Fyrisån, mellan Sankt Olofsgatan och Järnbron …

… gick upp till slottet och tittade på utsikten …

… och fortsatte längs ett för mig nytt trädäck vid ån i Stadsparken. När jag stannade för att ta en bild på det här lövet flyttade jag på det så att det skulle ligga precis vid kanten mot vattnet istället för mitt på bryggan, och en man på en bänk protesterade högljutt mot min förvanskning av naturen, fast med glimten i ögat. Jag uppskattar ett schyst skojbråk främlingar emellan.

MMCDXIV Hallon- och lakritsmarängsviss

Man har käkat italienskt med kompis någonstans mellan lunch- och middagstid i Vasastan, det regnar ordentligt när man kommer ut, man hinner bli rätt blöt på väg till busshållplatsen, man tar med sig kompisen hem för att bjuda på efterrätt, man tänker på det där vaniljglasspaketet i frysen som såldes på ICA för fem kronor. Man har hallon i frysen också, glass och hallon är enkelt och gott. Sedan råkar man ut för fenomenet växande efterrättsprojekt och står där och rör i hallonkastrullen med ena handen och vispar grädde med den andra.

Hallon- och lakritsmarängsviss
Vaniljglass (billig)
Grädde
Hallon (köpta)
Flytande honung
Lakritspulver
Maränger (gamla, lätt ihopklibbade, men fortfarande spröda)
Turkisk peppar ”hot stones”
Skivan ”Sarah Vaughan in Hi-Fi” på Spotify
Te (rabarber och grädde)

Sätt på musiken. Häll ett par deciliter frysta hallon i en kastrull ihop med honung. Värm vatten i vattenkokaren. Vispa grädden. Överlämna ansvaret för de mjuknande hallonen till kompisen. Rör ihop en tredjedel av halvlitersglasspaketet med en lagom stor sked lakritspulver. Varva vaniljglass, lakritsglass, grädde, maränger och hallonsås i skålar. Toppa med en hot stone. Värm tevattnet igen, eftersom det har svalnat. Brygg te. Ät och drick. Lyssna på musiken, regnet och åskan. Ha ljus tänt, för det får man mitt på dagen mitt i sommaren om det regnar. Prata om julen.

MMCCCXLVIII Kungsholmens klagtant har ordet

De verkar ha väldigt roligt, sällskapen som brer ut sig vid Hornsbergs strand, men jag önskar verkligen att de kunde roa sig mer hänsynsfullt. Från och med nu och fram till höstkanten kommer området att präglas av utspritt skräp, dansmusikspelande högtalare som konkurrerar med varandra och – ja, jag klagar på det också – badklädd dans i stilar som med ett samlingsnamn kan kallas barnförbjudet. Det borde verkligen inte vara omöjligt att få till en skön stämning för alla, men som med så många andra mindre hänsynsfulla saker folk håller på med hjälper knappast förbud. För att det verkligen ska funka bör det vara frivilligt, helst ett beteende som kommer naturligt. Och det gör det uppenbarligen inte. Hemskt frustrerande. Först lägger Stockholm resurser på ett inbjudande strandområde, sedan på polisbevakning och städning flera gånger om dagen. Att en plats blir populär för solande, badande och picknick borde inte per automatik betyda att den typen av barnpassning krävs.

På väg hem passerade jag Kronobergsparken, min närmaste park, med filtar och folk lite här och där och skräp som i alla fall nästan höll sig till papperskorgen. Då blev jag lite gladare.

MMCCCXXX Kollar april-Stockholm på ledig dag

I eftermiddags la jag ihop min tjocka läsecirkelbok, som jag verkligen behöver komma igång med, och satte mig på 3:an för att ta mig till Slussen, där jag skulle vara med på en arkeologisk visning. Guiden dök inte upp. Det var bara att åka hem igen.

När jag skulle återuppta läsningen somnade jag. Antal lästa sidor: 19. Antal olästa sidor: 500, exakt.

Jag säger detta för att visa att dagen inte har varit perfekt, bara väldigt bra.

Före och efter läsning och inställd visning – efterlängtat frisörbesök, en titt på körsbärsblommorna i Kungsan, en tur till Slottet där jag och många andra hörde salutskotten från Skeppsholmen för den nyfödde prinsen och en kvällspromenad längs Hornsbergs strand.