MMLXXXVIII Östermalm – en fin historia

En av böckerna jag läser i inför mitt kommande föredrag om Östermalms tillkomst, nämligen Harald Norbelies Östermalm – en fin historia, fick komma med hem från jobbet. På ett enkelt och överskådligt sätt tar den upp en hel del av det jag tänkt få med i mitt manus, så jag får alla möjliga uppslag när jag läser om arkitektoniska stilar, gamla tiders fattigdom, gatuadressers status och det förra stadsdelsnamnet Ladugårdslandet.

Efter halva boken hade jag gjort mig förtjänt av kvällens morot, trams-TV och taleggio.

MMLXXXVII En snabb titt på kvällens evenemang

Det är inte jättemånga själar som lyssnar på samtalet om Svenska Barnboksinstitutets 50-årsjubileum. Åtminstone ser det så ut när de sitter så där lite glest på ett antal bänkar i det stora rummet, medan mikrofonerna är högt uppskruvade och hörs i hela lokalen. Men det kan ju inte bli fullsatt jämt. Just nu, när jag står uppe på andra galleriet och lyssnar, talas det om barnlitteraturens mottagande i media. Intressant. Och trots allt skön stämning i den lugna rotundan, så de som faktiskt kommit är säkert nöjda och glada.

När jag tänker efter har uppfattningen om publikstorlek mycket att göra med ljudvolymen, som hade kunnat vara anpassad till ett gemytligt samtal för ett lagom antal åhörare.

Men själv är jag inte involverad i det här programmet utan har jobbat klart för dagen och är på väg hem. Skulle egentligen bara förbi lunchrummet.

MMLXXXVI Jag är en tjuv av Jonas Karlsson

Jag är en tjuvKunde inte låta bli att sticka emellan med Jonas Karlssons Jag är en tjuv, kurs- och jobblitteraturen sattes på paus under två dagar. Längre tid tar det inte att komma igenom den första Jonas Karlsson-berättelse som man väl får kalla fullängdsroman. Någon har kallat den kortroman, men jag tycker att 230 sidor räknas, trots det i övrigt lilla formatet.

I historien om säkerhetschefen Roland känner man igen en hel del av arbetsplatskulturen från God jul – framför allt i blicken på kollegiala relationer och de överordnades floskler – och personlighetsdrag från figurer i de äldre novellsamlingarna. Vi ska skratta, eller i alla fall le, åt bisarra inslag i vår samtid, det är ett uppenbart syfte, och någonstans innanför det lättsamma berättandet (motståndslöst som mjukglass, som Svenska Dagbladets recensent sa) finns tankar om framgång och misslyckande, ensamhet, utanförskap och vad som händer när vardagens omständigheter plötsligt förändras.

Berättelsens utgångspunkt – den tillbakadragna säkerhetschefens idé att snattare på stormarknaden får välja mellan polisanmälan och att bära en skylt med budskapet ”Jag är en tjuv” – är av det absurda, drastiska slaget, men i förhållande till Jonas Karlssons tidigare berättelser är det mindre skruvat, lägre tempo och inte fullt så pepprat med samtidstypisk dialog. Och ändå. Om ett antal år kan vi nog gå tillbaka till både God jul och Jag är en tjuv och häpna över 2010-talets fraser, idéer och ideal som de visas upp i kraftigt destillerad form.

MMLXXXIV Äppelkakeuppropet

Screen Shot 2015-09-15 at 0.48.21 AM

Vill du göra en insats för Stockholms hemlösa? Precis som i våras satsar vi i höst på att få ihop hembakta efterrättskakor, den här gången äppelkakor, till Korskyrkans luncher för hemlösa. Utan att förringa insatsen – ingredienser ska införskaffas, kakan bakas och levereras – måste man ändå säga att ändamålet är större än det arbete som krävs. Efterrätten är det lilla extra, inte det som håller kroppen vid liv, utan en bonus, bara för att det är gott. Det unnar de flesta av oss ofta, då kan vi också unna 250 extra utsatta stockholmare hembakt äppelkaka. Var med och baka – se Facebook-evenemanget!

MMLXXXIII I dag har jag klappat en kamel och gått på cirkus

Hur har din lördag sett ut? Min började med en timmes bön 7.00 i Korskyrkan, under de nu pågående två bönedygnen då vi avlöser varandra, varpå jag gick hem och vilade innan jag tog en promenad till Skeppsholmen och Luoyang Market, en mycket blandad asiatisk marknad där en av höjdpunkterna var en stilig kamel vid namn Kalle. Han bor i Upplands Bro.

Ett pilatespass på Forsgrénska badet på det och därefter en kvällsaktivitet som jag inte visste något om, en sen födelsedagspresent från Sofia. Till min stora förtjusning var presenten att gå på Södra Teatern och se Cirkus Cirkör! Det verkar dröja innan man växer ifrån lusten att genast vilja öva på volter och spagat efter att ha sett våldsamt skickliga akrobater kasta runt sig själva och varandra. Mina prestationer på pilatesmattan i eftermiddags bleknade hur som helst en aning.

Under pausen tittade vi ut från terrassen på det märkliga, sneda molnskiktet över stan.

MMLXXXII Stockholms framtid : idealism och ekonomi

Framsida_Stockholms_framtid-1905532087I dag har jag lagt in en litteraturtipspost i Stockholmskällan om en skrift med rubriken Stockholms framtid : idealism och ekonomi. Riktigt underhållande läsning som jag aldrig hade hittat om jag inte gått runt och rotat på måfå i Stadsbibliotekets Stockholmsmagasin. Klistrar in beskrivningstexten:

Fredagen 5 april 1907 höll arkitekten Wilhelm Klemming (som bland annat ritade Centralbadet) ett föredrag inför Samfundet S:t Erik. Han ansåg att stockholmare visar ”utomordentlig likgiltighet” när det gäller stadens framtid. Vi stockholmare kan ”arga upp oss ibland”, om någon drastisk oönskad förändring sker, men ”någon bestående lifaktighet äro vi uppenbarligen ej fallna för”.

Det Klemming var så upprörd över var att bebyggelsen i och kring Stockholm tog för liten hänsyn till natur och grönska. Till exempel propagerade han för ”skyskrapare”, hus som är så höga att vissa lägre hus kan gallras bort och lämna plats för planteringar.

Texten är intressant både som exempel på tidens tankar kring stadsplanering och för sin känslosamma ton och högljudda åsikter, som kan jämföras med dagens röster om förändringar i Stockholms stadsbild. Så här kraftfullt kunde Klemming uttrycka sig: ”Det måste skära en hvar i själen att se huru en härlig natur måste vika för samhällen af den vidunderligaste oskönhet. Sådana samhällen äro exempelvis ett par af de norra förstäderna. Man har där lyckats fullständigt utrota alla spår af en vacker natur. De få kvarvarande träden synas dö ut rent af utaf vämjelse.”

MMLXXXI Ett sista föredrag om Kungsgatan

GATAN_runda_rummet

Inför kvällens Kungsgatshistoriska föredrag – finalen på Helenas och min turné, på Stadsbibblan, hemmaplan – bad vi kollegan Maria ta en bild på oss som vi kunde lägga på Instagram, nu när vi frisyrmässigt ansträngt oss lite extra och allt. Vi hade tänkt oss att Maria bara skulle trycka på iPhone-knappen, men hon tog uppgiften på stort allvar och började planera bilden och i slutänden blev Maria rekvisitör och Helena fotograf. Vi bestämde oss för ett rum med få moderna störande moment, en stor datorskärm togs bort, en lampa hämtades och kopplades in och tre gamla böcker las fram, och under proceduren la Maria sina glasögon på skrivbordet. Jag kunde inte låta bli att ta på mig dem.

Vi övertalade Salomon att stanna kvar på jobbet after hours och lyssna på oss nere i programhörnan på entréplan så att vi skulle ha en garanterad publik, men vi hade inte behövt oroa oss. Alla platser fylldes, vi uppskattade att vi hade 60 åhörare, och det går inte att låta bli att fråga sig om det hade kunnat bli fler om det bara funnits mer utrymme för stolar.

I det stora hela gick det bra. Tekniken fungerade, vi höll tiden, jag råkade visserligen kalla filmen Kungsgatans regissör Gösta Söderlund istället för Cederlund, men sa i alla fall inte högt det jag maniskt försökt få ut ur huvudet på sista tiden, nämligen att Adrian spelas av Sture Bergwall. Sture Lagerwall heter skådisen, inget annat.

Och storstaden, som förförde Marta och Adrian på 20-talet, visade på hemvägen upp sig från sin mest praktfulla sida.

MMLXXX Lättmutad

Inom några veckor ska det magasin som varit stängt i flera år på Stadsbiblioteket öppna och böckerna bli tillgängliga för lån. I morse var jag en av dem som skrivit upp sig för magasinstjänstgöring och som mutades med godis nere i de underjordiska korridorerna där vi hade i uppgift att sortera och sätta upp magasinsböcker som var utlånade när magasinet stängdes och som nu samlats ämnesvis på olika vagnar. Jag valde signum K, historia. Vad mycket spännande litteratur det finns där nere. Och ganska mycket ospännande också.

Senare fick jag mer sötsaker, bokstavskex som används till program kring barnboksfigurer.

Det är lätt att få mig på bra humör på jobbet.

MMLXXIX Pågående läsning

Hade för ovanlighetens skull mötesfri tisdagsförmiddag och tid att fortsätta läsa tegelstenen Shantaram. Vilket inte hindrade mig från att låna The Book of Aron av Jim Shepard och börja läsa den under eftermiddagens lugna pass i tidskriftsavdelningens informationsdisk, vilket har att göra med att jag de senaste kvällarna läst kanske första fjärdedelen i den nyutkomna svenska översättningen, Arons bok, och blivit galen på osammanhängande meningar. Är det likadant i originalet? Undersökningen är igång. Dessutom har jag fått ett reserverat ex av Jonas Karlssons Jag är en tjuv som tveklöst ska läsas – jag är supernyfiken – men när, och är det motiverat att ha den hemma när reservationskön är lång? Egentligen inte, men nu har jag det ändå.