Jag var nästan säker på att jag inte skulle gilla musikalversionen av Sällskapsresan på Chinateatern, men ändå – filmen är starkt förknippad med familjens julfirande sedan många år och när jag första gången såg affischen på stan, i mars, bestämde jag mig för att ge en biljett till min bror i födelsedagspresent. Jag själv skulle hänga på och det ville våra föräldrar också och först i kväll gick vi.

Det fanns höjdpunkter – roligast var att Sven Melander var med, som den enda ursprungliga skådisen, och i alla fall några enstaka fyndiga låttextrader stack ut – men det mesta var krystat och ganska tacky. Oles roll som Stig-Helmers trendintresserade motpol sjabblades bort totalt, för att inte tala om Sivs nyskrivna bit där hon ska göra upp med alla krav som ställs på kvinnors utseende, i en 2016 års musikal som man valt att rollbesätta med trådsmala kvinnor och män med rejäla kaggar … Det var nog rent generellt en god idé att göra musikalen till en egen produkt med nya inslag istället för att bara härma filmen, men filmen är genialisk och med den inbränd på näthinnan kan nog omtolkningsförsök inte bli annat än bleka – eller i det här fallet ordentligt grälla – kopior.

Bäst var hur som helst att få ett tillfälle att göra något speciellt tillsammans (och vi är bra på att göra det mesta möjliga av det).