
Vilket entusiastiskt påhejande från iPhonens bokapp under min läsning av Hjalmar Söderbergs Förvillelser. Jag vet inte om jag ska känna mig uppmuntrad eller förnärmad av den moderata uppfattningen om min läskapacitet.

Vilket entusiastiskt påhejande från iPhonens bokapp under min läsning av Hjalmar Söderbergs Förvillelser. Jag vet inte om jag ska känna mig uppmuntrad eller förnärmad av den moderata uppfattningen om min läskapacitet.

”Vi ser ju helst att tidningen köps på gatan”, säger Situation Sthlm, men av coronaskäl gör de nu tidningen för första gången digitalt tillgänglig. Swisha och läs!

Ser ni den röda tråden? Och vad som ska bort från respektive bokomslag? Det var lättare att se vilken utsmyckning jag lagt till när bilderna lades ut som ”stories” på Stockholms stadsbiblioteks Instagram, med tanke på att vargen ylade, Eiffeltornet blinkade och så vidare.
Vanligtvis uppdaterar jag inte det Instagram-kontot – det som är för hela biblioteksorganisationen, alltså – men nu hade jag ombetts skapa lite innehåll inför morgondagens digitala Kulturnatt och det blev femton nattliga boktips.

För andra kvällen i rad tog jag en promenad till populära Hornsbergs strand, min aprilvana de senaste åren. Både morgon och kväll funkar bra, men gärna kväll, när nu solen går ner i rätt väderstreck i förhållande till utsikten och det just i april sker vid en ganska bra tid på dygnet. Men framför allt har det inte hunnit bli trångt, högljutt och skräpigt, som senare på säsongen. (Och ja, risken finns att det kommer att bli så även coronasommaren 2020.)
Cirka 8500 steg i dag. Eftersom stegräknaren mer eller mindre har stannat vid det här laget räknas det som bra.

I går, innan jag ringde 1177, hade jag helt seriösa förhoppningar om att få höra att mina luftvägssymtom är så försvinnande små och så många veckor gamla att jag genast skulle kunna styra kosan mot biblioteket, men så blev det inte. Min jobba-hemifrån-period förlängs.
Just i dag hade jag visserligen suttit hemma ändå, för mötesfria tisdagar är Stockholmskälledagar. Jag saknar kollegerna, men det är något visst att kunna fokusera helt framför skärmen. Lunchen slevade jag i mig samtidigt som jag svarade på mail och till slut insåg jag att jag rivit av en tolvtimmarsdag, och då räknade jag inte stunden på slutet, när jag inte kunde ge mig innan jag hittat Fredrika Bremers bostadsadress på 1850-talet. Några digitala källor jag hittade gav vissa ledtrådar, men bäst information stod i en bok i min egen bokhylla. Bra att ha en liten stockholmianasamling.
Förutom påfyllning och redigering i Stockholmskällans databas gick jag loss i KB:s just nu fritt tillgängliga tidningsarkiv och skrev ihop några nostalgiskt betonade Facebook-inlägg till Stadsbibblans sida, bland annat om bibliotekets första tid i slutet av 1920-talet. Nu kanske det mest är jag som inte kan få nog av bilder som den här, men titta bara!

Helt fullt på invigningsdagen för mer än 90 år sedan – inga coronaregler där inte – då fint folk som statsråd, direktörer och prins Eugen lyssnade på tal och levande musik. (Helt oavsett corona får vi absolut inte möblera så där i dag, de tänkte inte alltför noga på utrymningsmöjligheterna på den tiden.) Bilden är från en artikel i Svenska dagbladet, söndagen 1 april 1928.
I morgon är det inte Stockholmskälledag och jag ska vara till större nytta i nuet – svara på kundtjänstfrågor – men i dag har jag stormtrivts i den bästa kombination som finns, Stockholms historia och digitala tjänster i skön harmoni.
När jag var på ICA nyss köpte jag citronsyra, när jag kom hem upptäckte jag att jag redan hade citronsyra och nu har jag glömt varför jag behöver citronsyra.

Efter att ha rådslagit med en kollega – är det för konstigt att lägga upp en bild från sitt eget hem på Stadsbibliotekets Instagram-konto? – blev det ändå så att jag visade upp min filmstudio för världen. Vill man kunna utföra de uppgifter man skulle ha gjort på jobbet trots att man är i hemmaisolering med småsymtom får man plocka fram sin inre MacGyver – och vi har ju inte precis någon riktig studio att tillgå på Stadsbibblan, så det är inte säkert att resultatet skulle ha blivit bättre där.
Just nu tipsar vi förstås lite extra om litteratur och andra resurser som är digitalt tillgängliga, så alla mina sju tipsfilmer (något ”spännande”, ”Nobelprisat”, ”posh”, ”roligt”, ”dystopiskt”, ”upplysande” respektive ”ironiskt”) gäller nedladdningsbara böcker. I går lades den sista upp.

Det blev en påskafton ändå, i goda vänners lag på en altan på Ekerö. Vi höll oss utomhus i princip hela tiden och åt mat från kök och grill. Den laboratoriearbetande läkaren i sällskapet hade jour och smet iväg till sin dator ett slag, för att sedan komma tillbaka och rapportera om hur många nya covidsmittade som just bekräftats. Man kommer inte undan sjukdomen långa stunder i sträck.


Efter att tre av oss suttit lite lagom utspridda på en buss steg vi av i den här miljön.


Piffigt och påskigt.


Äggjakt i terrängen! Oj vad jag uppskattar att man inte behöver vara så förskräckligt vuxen hela tiden.

Och så en lämpligt lantlig påskbakelse.
Tack för i går, kära värdpar i obygden!

Efter att länge bara ha träffat vänner digitalt var det en väldigt trevlig normalitetsupplevelse att sitta med kompisen J och äta varsin knallröd red velvet-croissant på Mr Cakes uteservering, granne med Engelbrektskyrkan. Avstånd hölls, givetvis, och när vi kom vid öppningstid var det vi och två sällskap till på plats på stans annars mest fullsatta café. Gott om utrymme, många oanvända bord.