CCCXXVIII Grönan

image

image

image

Så ni trodde det skulle regna i går kväll? Det gjorde det inte! En eftermiddagsskur kom och det hängde i luften ett tag, men kvällsvädret blev vackert med en dramatisk himmel med solbelysta moln. Och precis lagom lite besökare på Gröna Lund. En del folk på plats, men knappt några köer alls. Det optimala Gröna Lund-vädret.

Vi var som mest sex personer – jag, Jonas, Sabina, Niclas, Anders, Maria – och vi hann åka en del under de tre timmar vi var där, fram till dess att de släckte ner hela parken. Till min stora besvikelse började jag känna mig lätt illamående mellan sjunde och åttonde åket, men kunde inte låta bli att göra ett nionde och sista. Den nya träbanan var roligare än väntat och Insane hade så lite folk att en av Insane-skötarna kom fram när vi skulle hoppa av och frågade om vi ville åka en gång till. Klart man ville.

Under några vänteminuter – vi ville åka lite olika saker i olika omgångar – iakttog jag ett sällskap på två kavajklädda medelålders män och en ung tjej som stod vid ett stånd där man skulle banka till med något slags hammare, såg det ut som, för att få en groda att hoppa iväg. Om grodan landade på en näckros fick man ett pris. Mannen med grå kavaj och glasögon tog god tid på sig, placerade grodan med omsorg, måttade länge med hammaren och drämde till. Två gånger träffade grodan en näckros och sällskapet jublade med sträckta händer. Sista träffen var han så nöjd med att han liksom frös med en knuten näve i luften, tills tjejen bakom disken plockade fram en lila och en blågrön groda i plysch. De var skrikiga och gängliga och fula, men kavajmannen kunde inte ha blivit lyckligare. Han höll en i var hand medan den andra kavajmannen fotade. En lyckad kväll.

Vid halv nio gick jag och Maria för att höra åtminstone litegrann av Jakob Hellman som höll till på Lilla scenen. Hörde gjorde man, men det var så trångt att man inte hade en chans att se något. Bara en gång skymtade jag en person som stod där vid en mikrofon. Kunde ha varit vem som helst. Jag hoppas det var Jakob Hellman jag såg. Han lät fortfarande som en tjugoåring.

För övrigt – en eloge till Grönan-personalen, som alla var leende och tillmötesgående, vänliga när de tog betalt och skojfriska i bergochdalbanebåsen.

3 tankar om “CCCXXVIII Grönan

  1. Jag kan inte låta bli att tycka att det verkade ha funnits ett ypperligt fototillfälle av kavajmannen med grodorna. Come on, Sandra! Ångrar du inte ens lite att du missade tillfället att föreviga?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s