DXXXII Min arbetsplats i Gamla stan

Under studieåren i Uppsala, då jag besökte Stockholm ganska frekvent, blev jag Gamla stan-romantiker av stora mått. Jag skrämde slag på min mor när jag glatt berättade att jag brukade promenera i dess gränder sena kvällar. Det var ju så mysigt där. När jag sedan började jobba inom Stockholms stadsbibliotek drömde jag ibland, trots att jag hamnat på det stora och populära Stadsbiblioteket på Sveavägen, om att jobba på Gamla stans bibliotek. I dag blev det verklighet. Min första arbetsdag i Gamla stan. Prästgatan leder till mitt jobb. På lunchen blev jag fotograferad av en rysk turist i Mårten Trotzigs gränd.

Under åtminstone några månader framåt kommer jag att vara där minst en dag i veckan och bemanna tillsammans med en kollega, samtidigt som jag fått det enormt roliga och kniviga uppdraget att projektleda förnyelsen av biblioteket, nämligen profileringen mot Stockholm och Stockholms historia och en allmän upprustning, helt utan pengar, men med en grupp kompetenta medarbetare, som flera av oss är vana vid att koka soppa på en spik.

DXXXI Sinnesfrid

Alltså. Min hemgrupp. Och vår Gud!

Dagen började med ett möte på Sturebibblan om rutiner för inköp av nya böcker och fortsatte med ett möte på Regionbiblioteket om överlämning av mina tidigare arbetsuppgifter där, snabb lunch på det, avbruten av en kortkort telefonintervju, därefter två timmar i Östermalms biblioteks ena informationsdisk, där passet började förrädiskt lugnt, innan en ny laddning låntagare kom, de flesta trevliga, bara en direkt otrevlig. Och så två timmars mailande i arbetsrummet. Sedan var jag slut, hade en svag huvudvärk och kastade mig iväg för att komma i tid till hemgruppssamlingen hos Åsa där jag skulle vara ensam ledare i kväll.

Och så kom friden. Trevliga människor, gott fika, bön, öppenhjärtigt samtal om just bön. Om uppmuntrande profetiska tilltal. Om personer i vår närhet som vi ber extra mycket för. Jag lämnade Årsta som en ny människa.

DXXX Foton vid Fältan

I eftermiddags stod jag och lutade mig mot ett träd och pratade med Kerold Klang. Allt enligt fotografens beställning. Vi sågs vid Fältöverstens entré och gick bort mot träden närmare Karlaplansfontänen, för att det skulle se ut som att vi var i ”vilken skog som helst”, och stod sedan och hängde mot en vägg i närheten. Någon av bilderna, eller kanske ett par, vad vet jag, kommer att användas till en artikel som ska marknadsföra våra lokaltidningsbloggar, som båda rör Stockholms historia.

Men jag ligger i lä på det området. Av oss två är det bara Kerold som tillbringat hela sin uppväxt här, med regelbundna båtfärder på Stockholms vatten, tydligen, och var ute och plåtade stan på 60- och 70-talen.

DXXIX Breddad blogg

Från och med i dag är min historiska Kungsholmenblogg en historisk Stockholmsblogg som kan läsas på alla fyra innerstadstidningars webbplatser, Vårt Kungsholmen, Vi i Vasastan, Östermalmsnytt och Södermalmsnytt. Inte för att jag på något sätt uttömt Kungsholmens historia, men det här öppnar ändå upp för väldigt mycket annat roligt som jag gärna skulle skriva om och som utspelat sig utanför min egen ö.

Tyvärr har jag aldrig studerat Stockholms historia på något organiserat sätt, men det går ju inte att arbeta sex år (tror jag det blev) i Stockholmskällans tjänst utan att få vissa historiska favoritepisoder. För att inte tala om Harald Norbelies Gata upp och gata ner-böcker, som jag slukade på Stadsbiblioteket i Uppsala just när mitt stockholmshistoriska intresse började spira och som jag insett emellanåt är källorna till vissa små fakta jag råkar känna till om olika platser och företeelser ur Stockholms förflutna. Utan Gata upp och gata ner-ingången hade det kanske aldrig blivit något av intresset.

Ibland blir jag irriterad på mig själv för att jag i och med den stockholmshistoriska bloggen tagit på mig ytterligare ett obetalt jobb. Men andra gånger – som nu – är jag mycket tillfreds med att över huvud taget ha anledning att gräva bland källorna och dela med mig av det jag hittar.

DXXVIII Söndag i Örebro


Det blev mindre stressigt än jag trodde det skulle bli att bara ha en drygt dygnslång Indienreunion i Örebro. Vi anpassade oss helt enkelt bra till våra ramar. Här är dagens höjdpunkter.


Gudstjänst. Att gå till EFK-kyrkan Filadelfia var som att komma hem. Blandade åldrar och stilar, ungdomar med tatuerade kors och fräcka bibelfodral, kostymgubbar, rollatortanter, de med minutiöst genomtänkta outfits och de som inte bryr sig, sådana som obesvärat rör sig i stim och sådana som trevar sig fram med blicken. En genomsnittlig frikyrka klockan elva en söndag.


Solevi. Anledningen till att vi sex svenskar fick en så grym Indienresa förra hösten var att att den planerades och leddes av så grymma personer, framför allt Solevi John, uppvuxen i Indien som missionärsbarn och gift med Victor John, grundare av organisationen vi besökte. Victor var i Indien, men Solevi var hemma i Sverige och med på gudstjänsten. Det här var andra gången jag och Anna träffat Solevi sedan resan. Ett glatt återseende.


Ännu mer mat. Vi ååå-ade och mmm-ade mycket åt gårdagens indiska middag, och nästan lika mycket åt dagens viltskavsgryta hemma hos Martina. Vi älskar mat.


Resa lätt. Det var ju bara en övernattning, och Martina stod för det mesta av själva sovutrustningen, men jag blev ändå positivt överraskad av hur bra packningskomprimeringen gick. Tygkassen från Hedengrens och Myrorna-väskan (en korsning mellan en gammaldags resväska och en portfölj) räckte till min stora necessär, ett par ombyten, datorn, läsning och alla handväskprylar som alltid är med. Till råga på allt råkade vi hamna på en Monki med väldigt generös rea, och även mina reafynd (två tröjor, en sjal och en täckjacka) gick ner.

DXXVII Lördagskväll i Örebro


Trots att det är mer än ett år sedan Indienresan, då vi lärde känna varandra, betraktar jag, Martina och Anna oss som ”Indienvänner”. Tidigare har vi träffats i Stockholm, men sedan i eftermiddag är vi hos Martina i Örebro. Det började tjejigt, med hemmagjord glass, och fortsatte sedan med ett långt samtal om de bästa sätten att rensa avlopp och därefter TV-spel.


Och självklart åt vi indiskt, på Karishma, en kort promenad från Martinas lägenhet. Vi delade på tre rätter i vanlig ordning och svängde oss med de originalnamn vi kunde på de olika rätterna i menyn. Gott och mättande. Många såser. Jag älskar sås.

DXXV Bra radio

Under förra året upptäckte jag mer och mer intressant radio genom att testa olika programserier och både lyssna på aktuella sändningar och program ur arkiven. Det blev viktigt att alltid ha några nedladdade program i mobilen, gärna dokumentärer.

Här är några av favoriterna, som fortfarande är lyssnings- och nedladdningsbara. Allihop sändes i somras.

Verkligheten i P3, 27 maj 2011:
Verkligheten i Sydkorea & Syskonen tävling
”Benjamin pluggar koreanska i Seoul. Men han är inte intresserad av Sydkorea – utan Nordkorea. Hans dröm är att kunna ta sig in i världens mest stängda land, prata deras språk och se hur det egentligen är där, bortom alla myter och fantasier.”  Och: ”De är jurister, schackspelare i elitklass och tv-producenter. De heter Adriana, Antonia, Amelia, Alfred och Albert – och de är syskonen som tävlar om allt.”

P4 Dokumentär, 26 juni 2011:
Utan min pistol är jag naken
”Det här programmet handlar om amerikanska vapenälskare och deras resonemang. Möt den unga tvåbarnsmamman som går beväpnad när hon hämtar barnen på dagis. Hör om cowboy-historikern i Arizona som har två pistoler i hölstret. Och möt prästen som ber till Gud att vapenlagarna inte ska ändras.”

P4 Dokumentär, 3 juli 2011:
När polismannen är en kvinna
”Jag har jobbat mycket med kriminaljournalistik och har blivit nyfiken på hur det är att vara en tjej i kåren. I dag är vart fjärde polis en kvinna, för tio år sen var de vart femte. Är man bara en i gänget? Eller får man kämpa sig fram som poliskvinna bland polismännen? Möt Johanna, Kerstin och Ella, tre generationer kriminalpoliser.”

I övrigt kan man ladda ner valfria avsnitt av jättelättsamma, jätteseriösa Jättestora frågor (värdelöst nog har inte alla avsnitt beskrivningar, men man kan ladda ner på måfå, alla är bra), charmigt nördiga Språket, reportage från extra aktuella platser i världen i Radiokorrespondenterna eller naturligtvis Biblioteket, med reportage och intervjuer kring det senaste och det klassiska i bokväg.