Att sätta upp böcker på ett större bibliotek borde vara den allra bästa arbetsuppgiften – man får koll på vad som lånas ut, tar i och läser på böcker som man inte känner till, sätter in böckerna i hyllan och gör andra upptäckter (”jaha, vi har visst fem böcker till av den här författaren som jag aldrig hört talas om”), får tillfälle att plocka med böcker som står fel och lär sig över huvud taget mer om hela bibliotekets bestånd.

Men så är det ju ganska tråkigt. Det tar alltid längre tid än man tror, det är trångt i hyllorna, böcker måste flyttas runt för att man ska kunna klämma in den där 700-sidorsromanen, och ibland är det lite klurigt och tidsödande bara att läsa av den alfabetiska ordningen utifrån bokryggarna.

När man sitter i vuxeninformationen på Östermalms bibliotek ingår det i passet att sätta upp skönlitteratur från bokvagnar som står parkerade i närheten. Bibliotekets bestånd är ganska brett och det finns en hel del äldre litteratur, så på vagnarna står alltid en viss andel titlar som inte är bekanta för mig över huvud taget, men de flesta väcker i alla fall något slags associationer, ibland flyktiga, ibland starka. Tre exempel från en av dagens vagnar: Solomons sång – ”den här gjorde jag och några till ett arbete kring på Litteraturvetenskap B 1996 och jag kan inte ens tala om vad den handlar om längre”. Lila hibiskus – ”den här fick jag låna och anmodades läsa av Eva i somras och visserligen sa jag att det kunde komma att dröja, men det borde verkligen inte ha dröjt så här länge”. Stolthet och fördom – ”tänk att jag har så många själsfränder i min närhet som också insett den här bokens storhet, så pass att vi samlades ett stort gäng hos Lotta för ett år sedan och maratontittade på den klassiska TV-serien från 1995, och snart ses vi några stycken på samma plats för att se Mansfield Park”.

Och några mer generella: ”Jaså, reservationskön för den här har tagit slut”, ”läser folk den här gamla klassikern fortfarande”, ”vilket snyggt nytt omslag till den här, då kanske den börjar lånas efter förtjänst”, ”jaha, så det är han som skrivit den här”, ”den här struntserien skulle jag aldrig få för mig att läsa”, ”den här gillade jag”, ”den här var inte så bra som alla sa” eller den tveklöst vanligaste ”den här borde jag verkligen läsa”.