MXX Only doing their duty

Min bror skickade häromdagen en länk till George Orwells essä The Lion and the Unicorn från 1941. Första stycket är oemotståndligt och bara ber om att citeras.

As I write, highly civilized human beings are flying overhead, trying to kill me.

They do not feel any enmity against me as an individual, nor I against them. They are ‘only doing their duty’, as the saying goes. Most of them, I have no doubt, are kind-hearted law-abiding men who would never dream of committing murder in private life. On the other hand, if one of them succeeds in blowing me to pieces with a well-placed bomb, he will never sleep any the worse for it. He is serving his country, which has the power to absolve him from evil.

MXVIII Food junkie

20130223-140443.jpg
Jag tänkte att det nog kunde vara en av mina sämre idéer, och det kanske det var också. I tisdags kväll gick jag till Hedengrens och köpte Mons Kallentofts senaste bok Food junkie (vilket jag verkligen inte hade råd med) och läste två halva nätter (så att jag var tvungen att skippa onsdagens morgonsimning med Jenny H) för att kunna gå på Breakfast Book Club på torsdagsmorgonen (vilket gjorde att jag fick skippa morgonbönen i Korskyrkan).

Men roligt var det. Kollegan Helena har träffat den öppna frukostbokcirkeln en gång tidigare, och så var de representerade på Sturebibblans bokcirkeltemakväll i måndags, så jag var väldigt sugen på att själv ansluta mig till ett av deras evenemang – vilket enkelt görs på Facebook – och sitta på Vetekatten en morgon och prata bok.

Till råga på allt gillade jag verkligen Food junkie, åtminstone själva läsupplevelsen. Man vet ju hur det är, att en del böcker kräver ett visst mått av kamp, samtidigt som den kvardröjande känslan gör läsningen värd besväret, medan Food junkie möjligen är en av böckerna som fungerar tvärtom, läsningen är njutbar, men det är inte nödvändigtvis en litterär upplevelse som fastnar i minnet. Som junk food, kan man säga. Behållningen är kanske snarare alla tusen upplysningar om förträffliga restauranger världen över, förträffliga kockar, förträfflig mat. Och hotellmiljöer, förstklassig service, lyxliv. Tack vare sina litterära kvaliteter klarar den sig däremot från att bli en ren självutlämnande skvallerbilaga till Mons Kallentofts övriga författarskap, om man frågar mig, trots att hela historien i grunden kretsar kring matmissbruk, ohälsa, skuldkänslor och traumatiska minnen av övergrepp.

Vi var nio personer kring bordet längst in i Vetekattens vindlande kafferumssystem. Omdömena om boken var olika, liksom de känslor läsningen gett. Någon blev hungrig, någon blev illamående, språket uppfattades som odrägligt staccatoartat och repetitivt eller som effektfullt och välbalanserat. På måndagens bokcirkeltemakväll ställdes frågan om det finns någon litterär genre som är svår att diskutera i en cirkel, och en möjlig sådan, sa någon, var biografin, och jag tror att det var självbiografin som menades. Jag satt och höll med, det kan vara svårt att bedöma någons subjektiva sammanfattning av delar av sitt liv. Men det var det ju inte alls i det här fallet. Food junkie har ett par mycket specifika teman, men är solklart självbiografisk, och gruppen hade hur mycket som helst att säga om sina uppfattningar, tolkningar och associationer.

Den aspekt jag funderade allra mest kring under läsningen var den vikt författaren la vid minnena av sina matresor och planeringen av nästa resa. I bästa fall, sa han, kan flera res- och matminnen sammanfalla och i tanken äga rum samtidigt, då han sitter med en ljuvlig – och oförskämt dyr – fiskbit i munnen någonstans i Spanien eller Thailand eller Sverige, och i nästa ögonblick bestämmer han sig för vilken avlägsen stjärnkrog han ska ta sig till härnäst. Om man tar bort lyxen och besattheten av världsberömda kockars matmagi är det ungefär så jag, som resmänniska, fungerar själv. Men ändå, inte ens i de ljusaste stunderna, kunde jag längta efter att få prova på det liv jag läste om. Och jag tror faktiskt inte att det helt och hållet var av självbevarelsedrift – bara en enda av dessa resor skulle ruinera mig för många år framåt – utan att lyx jämförd med annan lyx jämförd med ytterligare annan lyx känns både smått olustigt och snudd på ointressant. Lyxupplevelserna, om man ska ha dem, måste få kontrastera mot något. Jag känner under hela läsningen att jag vill slå ett slag för vardagen, både hemma och långt borta, trivsamma mönster – ens egna eller andras – och spännande avvikelser. I längden smäller variation högre än konstant toppkvalitet.

(I Adlibrisbloggen har Mons Kallentoft själv samlat omdömen om Food junkie.)

MXVI Stockholms stadsbiblioteks kundtjänst

20130221-125007.jpg
I går gjorde jag ett studiebesök på Stadsbibliotekets kundtjänst, vilket innebar medhörning av telefonsamtal och lite prat med kundtjänstbibliotekarien Ingrid under någon timmes tid. Väldigt kul och väldigt nyttigt. Kundtjänstgruppen tar verkligen frågor och frågeställare på allvar, utarbetar bemötandemetoder och samlar på sig en massa information om vad som händer på de runt 40 biblioteken så att de ska kunna svara på så mycket som möjligt utan att behöva hänvisa vidare. Jag blev, och är sedan innan, imponerad av servicen.

Under ett av samtalen kom en gammal artikel om en stockholmsk bryggeriarbeterska upp, vilket råkade vara en av de många texter jag beskrev och la in information om i Stockholmskällan för ett antal år sedan. Frågeställaren blev därmed tipsad om Stockholmskällans databas och jag passade på att marknadsföra den lite extra även för kundtjänsten. Och när jag ändå ställt in besserwisserläge la jag mig också i ett magasinshämtningsärende och talade om att den som skulle leta efter boken hade missuppfattat placeringen av signum Qz. Än har jag inte glömt de vindlande gångarna och prången på kära gamla Stadsbibblan, som fortfarande än min och kommer att så förbli.

MXII En maxad dag för en bibliotekarie

20130218-231727.jpg
Vilken dag! Möte på Stadsmuseet följt av tre och en halv timme på Gamla stans bibliotek följt av två timmar på Östermalms bibliotek följt av temakväll om bokcirklar på Sture bibliotek. Det sista var naturligtvis roligast. Panelen bestod av Ann-Sofie Lindholm från Breakfast Book Club, Hanna Johansson från bokcirklar.se och Rose Lagercrantz, som bokcirklat om Kafka i Lundströms Bokradio i P1. Samtalsledare var min kollega Helena.

Inte helt överraskande drog panelen slutsatsen att bokcirklande är väldigt bra av alla möjliga skäl och dess uppsving de senaste åren välförtjänt. Att träffa vänner och prata böcker över en middag är ju fantastiskt trevligt, och om man helt oorganiserat läst en bok som man gärna vill diskutera är det ju väldigt fiffigt att man på nätet kan hitta andra som läst den.

Överstimulerad och matt avslutar jag kvällen med Herman Lindqvists program om Svenska Ostindiska Compagniet (avsnitt 2 av 2 från 1999) och Ben & Jerry’s Peanut Butter Cup, en smak av fyra som har Sverigepremiär i dag, hittills bara i frysarna på Hemmakväll. När jag nyss hemkommen såg det här på Facebook tog det inte tio minuter innan jag hade kappan på mig igen och var på väg ner till Kungsholmstorg. Och jag blev inte besviken.

20130218-231741.jpg

MXI 18.00 i Filadelfiakyrkan

20130217-225454.jpg
I Filadelfiakyrkan pågår just nu gudstjänstserien ”100 dagar med Jesus” på söndagar 11.00 och 18.00. Predikan är densamma vid båda tillfällena, men inramningen är ganska olika. Jag var hemma på förmiddagen och såg första delen av gudstjänsten livesänd på filadelfia.nu, med diverse inslag som gospelkör, bön för inlämnade böneämnen och dop av två tonårstjejer (vilket var väldigt fint).

Kvällsgudstjänsten är inte i den stora kyrksalen utan i en lokal i källaren. Både utrymmet och upplägget känns mer kompakt och fokuserat, snittåldern är betydligt lägre, musiken är annorlunda. Budskapet för dagen var att det här med att ”födas på nytt” inte är något vi kan åstadkomma på egen hand. Vid en födsel är det en person som föder och en annan som föds. Vi kan påverka yttre omständigheter i livet, men förändringarna vi behöver på insidan – ett ”nytt liv” – får vi lov att överlåta åt Gud.

En teaser inför nästa söndags tema finns på Youtube, inspelad i en av stans trevligaste miljöer (anser en partisk bibliotekarie).