När jag kom till Sturebibblan i dag och träffade dagens kollega Lisbeth berättade hon entusiastiskt om den litterära salongen häromkvällen då de diskuterat Jadeögat, en kinesisk deckare där det intressanta, enligt Lisbeth, inte var deckarhistorien utan historien om Kina. Själv hade jag kvällen innan läst ut Guy Delisles tecknade Kinaskildring Shenzhen och var också jag ganska uppfylld av kinesiskt liv och leverne. Jag passade också på att berätta om min kommande Hongkong-resa. Sedan kom en biblioteksbesökare och frågade efter en guidebok om Hongkong. Sedan återlämnades en kulturkrocksbeskrivande bok med titeln Kina, kineserna och jag. Och på väg hem, när jag skulle lyssna på Radiokorrespondenterna, upptäckte jag att veckans fyra program handlar om Kina.
Pappan lutade sig fram över bordet i plötsligt förtroende; jag vill veta om havet verkligen är illvilligt eller om det bara måste lyda.
Vem då, frågade mumintrollet och spärrade upp ögonen.
Men pappan förmusslade sig genast och fördjupade sig i sin soppa.
Att det finns en sandstrand här på min ö – Smedsuddsbadet – har jag alltid tyckt är lite läckert. Tipptopp är den inte precis, den kunde gärna städas lite bättre och gräset ovanför sanden är rätt glest och tråkigt, och dessutom är jag ju ingen badare, men det är ändå trevligt att ha den där. Vattnet är klart, bryggan är fin och det växer frodiga träd runtomkring.
I går kom mamma med det förträffliga förslaget att vi i dag skulle ta oss dit och ha frukostpicknick. Eftersom jag även hade annat på schemat för dagen blev det en ganska tidig utflykt och vi var nästan ensamma till en början, innan det kom en del föräldrar med barn och enstaka pensionärer.
Mamma tog ett dopp i det uppvärmda vattnet, jag nöjde mig med att hålla upp kjolen och vada omkring, och sedan åt vi frukost i solstolar med en badrumspall med bricka på mellan oss. Mamma hade tagit med lyxiga smörgåsar och te, jag yoghurt och juice. (Vid önskan om socker i teet fanns vaniljsmakande sockersmulor som jag köpt till mamma på en Tysklandsresa.)
Sugen på att se lite schyst foto? Nyfiken på djur och natur på olika platser i världen? Intresserad av miljö och hållbarhet? Om du passerar Hötorget någon gång mellan 11 och 17 vilken dag som helst fram till 23 augusti kan du slinka in i Konserthuset och se Mattias Klums utställning ”Världar av liv”. Vackra bilder, intressanta bildtexter. Vilken mångfald vi har på den här planeten!
Efter min och Helenas massiva rensning av fortfarande hyfsat nya böcker på Sture bibliotek förra veckan har nu andra bibliotek i stan fått presentpåsar från oss att göra som de behagar med. Serieteket fick en laddning grafiska romaner som de inte hade sedan tidigare, och det tycks ha gått hem.
Då och då har jag köpt några väl valda grafiska romaner i New York, läst dem, donerat dem till Sturebibblan, låtit Sturebibblan donera dem vidare inom organisationen och på så sätt gett Stockholms stadsbiblioteks låntagare tillgång till lite mer udda och unika titlar. En eller ett par av dessa har nu fått nya hembibliotek. Varsågod att låna!
Inför den kommande New York-resan (fortfarande en bra bit bort i framtiden) kollar jag på resprylbutiken Flight 001:s sajt och uppskattar det nuvarande Sverigetemat.
Det blev kvällsgudstjänst i Filadelfiakyrkan i kväll. Att ha 19.00 som gudstjänsttid är ju inte det brukliga, men det verkade inte direkt hindra någon från att komma. På fria ytor i den underjordiska, mindre kyrksalen stod både barnvagnar och rollatorer parkerade, framför mig intogs ett par rader av tjejer på 20 plus och framför dem smet föreståndare Piensoho in en aning sent, mötesvärdarna såg ut att vara pigga pensionärer och min egen ålder (fortfarande närmare 20 plus än pigg pensionär) verkade också vara välrepresenterad. Temat för ”sommarpastor” Gustav Jannerlands predikan var ”Att vända personlig svaghet till välsignelse” och den utgick ifrån hur Gideon kallades till domare. Bra att påminna sig om de gammaltestamentliga berättelserna emellanåt.
Man har nästan börjat vänja sig vid den extremt kvava sommarluften vid det här laget, men vad skönt det var att komma ut i närapå sval luft på Rörstrandsgatan vid halv niotiden. Innan jag gick hemåt tog jag en extra Vasastadsrunda, för att insupa stenstaden i blandade pastellnyanser i kvällsljus, och det var lätt att återigen tänka på krig och fred. På gudstjänsten bad vi för våra trossyskon i Mosul och på andra platser där skoningslös förföljelse av kristna pågår, medan det hos oss i Filadelfiakyrkan i Stockholm pågick riskfri bibelläsning och lovsång med efterföljande servering av kaffe och glass. Och utanför väntade ingen ISIS-patrull, bara sommarklädda stockholmare på de tätt liggande uteserveringarna.
Precis som jag sagt tidigare så menar jag inte att vi som lever i fred och frihet behöver jubla av tacksamhet varje stund. Vi skulle kunna göra det, med tanke på vad så många av våra medmänniskor får erfara i detta nu, men det är också viktigt att låta fred vara norm och krig, förföljelse och all annan terror de olyckliga undantagen.
Under sommaren har mina bibliotek söndagsstängt, så en jobbhelg betyder lördagsjobb. Det var ovanligt få besökare på Sturebibblan i dag, men gott om övriga arbetsuppgifter, som att läsa in sig på och beställa från den kommande höstutgivningen, och det känns väldigt, väldigt bra att nu kunna lägga den sex dagar långa arbetsveckan bakom sig.
Och de senaste två helgerna var faktiskt både soliga och lediga. Vad jag gjorde under helgen för två veckor sedan, undrar ni? Jo, hängde med syskonbarnen, deras föräldrar och mina föräldrar. Värt en rapport!
I Hågelbyparken, inte långt från föräldrarnas Storvreten, finns lekpark och fika och när vi kom dit upptäckte vi också dagens bakluckeloppis, fullsmockad av kunder och försäljare. Brorsan köpte årets julpussel, jag en engelsk porslinsskål med lock och två små fat.
Särskilt för brorsonen blev det en rolighetsspäckad dag. Efter parkbesöket var han, brorsan och mamma på en egen utflykt och åkte trampbåt och när de kom hem hade de köpt sommarens knasigaste leksak. Tillåt oss presentera Splash Rocket Sprinkler!
Under kvällen, efter smultronplockning, mat, sötsaker samt skräckupplevelsen att vända sig om på glasverandan och se ett spöke (vet inte ens varför mamma plötsligt gick runt i regncape) gick jag och brorsan en skogspromenad där vi i ytterkanterna skymtade områdets variationer, olika sorters bebyggelse, en återvinningsstation, kolonilotter. Att mamma och pappa har skog precis bakom huset är inte så dumt när en stadsråtta som jag behöver omväxling, men när vi gick runt i elljusspåret och pratade om Vikbolandet, där vi delvis växte upp, bleknade den Stockholmsnära skogen en aning i jämförelse. Den var inte särskilt vidsträckt ändå, och på Vikbolandet hade man kommit ut mellan träden till en åker, en kohage eller möjligen en gård, inte till sopcontainrar. När vi kom tillbaka, och det snart var dags för mig att åka hem till stan, tände svägerskan ljusen i kronan på glasverandan så att vi skulle hinna ha ”expressmys” med blåbärspaj.
Dagen därpå, efter gudstjänsten, mötte jag upp familjen vid Tantobadet där folk låg och solade närapå filt mot filt och ungarna badade med färgglada simpuffar på armarna. När vi var små hade vi det klassiska vita bältet med gula luftbehållare på ryggen, som ingen kom på att pryda med Hello Kitty eller ens sälja i fler färger, vad jag vet. Det fanns ett flythjälpmedel för barn, det var i hårdplast och gick i vitt och gult. Punkt.
Brorsdottern frös så hon skakade men ville gärna styra kosan mot vattnet ändå, och brorsonen har nog inte långt kvar till att bli simkunnig på riktigt. Själv var jag inte ens i närheten av strandkanten. Vet inte riktigt när jag slutade vara baddjur, men det är länge sedan.
När jag fick höra talas om namnsdagsfirande med tårta följde jag med till Storvreten en sväng till. Här ses brorsonen och pappa lösa sudoku tills Margaretatårtan – fransk chokladtårta – kom på bordet, ett utmärkt sätt att uppmärksamma mammas, brorsdotterns och min andranamnsnamnsdag.
Som höstmänniska har jag lite dålig koll, men jag tror att det är sådana här saker folk gör på sommaren.
Theomis 