Kategoriarkiv: Text

DCLXXVI Återassimilering 3: Konfrontation med verkligheten

Så länge man höll sig på soliga Nytorget i söndags, bland vänner och massor av hippa söderbor, var livet skönt och grönt och ljust och ledigt. Jag och Jenny H tog sällskap därifrån till vår gemensamma hemö, och precis när vi skulle skiljas åt nere på Norr Mälarstrand kom en engelsktalande afrikansk man fram till oss. Om jag förstod honom rätt sa han att han hade kommit från Finland i hopp om att komma i kontakt med en vän i Stockholm, men numret han fått stämde inte. När han hittat några landsmän och frågat om han fick sova över sa de okej, mot 300 kronor, men mannen hade inga pengar. Nu bad han om pengar till mat. När vi sa att vi istället kunde köpa mat åt honom följde han med oss och började gråta, samtidigt som han berättade om sin situation. Det var orättvist, sa han, för trots att han hjälpt människor i hela sitt liv fick han själv inte ens husrum när han befann sig i knipa.

Kanske var det inte sant som han sa, men hungrig måste han ha varit, annars hade han nog inte följt med till Handlar’n på Pontonjärgatan. Kanske var det exakt som han sa, och då var vår insats en droppe i havet. Han fick lite att äta och dricka och innan vi skildes åt fick vi be en kort bön till Jesus för honom, trots att han var muslim, och gav honom adressen till Korskyrkan, där det nästa förmiddag skulle vara ”Kafé I Gemenskap”, med både mat och folk på plats med erfarenhet av vilsna och behövande människor i speciella situationer.

Som alltid önskade jag att jag hade mer kunskap och var bättre förberedd, att väskan skulle vara full av matkuponger av något slag och lappar med telefonnummer till rätt instanser.

CDLXX Faster igen

En bra bit in i APT:t på Östermalms bibliotek i förmiddags fick vi reda på att en just då frånvarande kollega, en av mina närmaste, är gravid. Men vad roligt, tänkte jag, hon som är så barnkär! Dessutom fick vi en rapport från en annan kollega som fick barn för en dryg vecka sedan. Just det, tänkte jag då, måste skicka ett grattismail till henne.

Sedan kom jag på det. Det där med barnafödande … Det var en association som rörde sig i bakhuvudet och snabbt förflyttade sig mot medvetandet … Jag hade ju blivit faster! För andra gången! Mitt i natten kom ett sms från min bror om att han och min svägerska fått en dotter. Jag svarade och grattade inom en minut. Och glömde sedan bort hela saken! Nåväl. Nu har jag grattat en gång till och kommer att skicka blommor. Känner att jag måste gottgöra för de där timmarna då jag glömt att det inträffat.

CDLXVII Tåg Tvåtusentolv är över

Hemma efter en 46 timmar lång tågresa, som gick allt annat än enligt plan, men ändå ledde ända fram till slut, tre timmar senare än beräknat.

Resväskan ligger öppen på soffan och efter en sväng till ICA är kylen inte längre helt gapande tom.

Nu startar smältningsfasen.

DCLVI Tapas i helrätt miljö

Ibland är livet väldigt, väldigt mycket glad slutscen i amerikansk dramakomedi, som när man äter tapas i Barcelonastadsdelen Poble Sec med Jenny, Mireia, Lauren och Antuan. Vi pratade engelska, spanska, katalanska och svenska. Bordet var fullt av smårätter och vi alla högg tag i det vi ville ha med varsin gaffel – patatas bravas, croquetas, små brödbitar med godsaker på.

Mireia, om du läser det här – tack för att vi fick vara en del av Barcelonalivet! Det blir riktigt sorgligt att lämna det i morgon bitti.

DCL Jubileumsluff

För tio år sedan tågluffade jag och Jenny och Jennys kompis Helen. Tåg Tvåtusentvå. Och nu: Tåg Tvåtusentolv, jag och Jenny. Bland annat ska vi hälsa på Andrea i Milano, som sagt apropå vår otippade resväg från Sverige till Italien (via Freiburg i Tyskland, Barcelona i Spanien, Montpellier i Frankrike, Monte Carlo i Monaco): ”If you were commanding an army, you would be able to conquer any country, as no one would guess your moves.”

I morgon bär det av.

DCXLIX Pratat länge om Korparna

Är så trött att jag nästan mår lite illa, men det är det värt, när man har ägnat kvällen åt en så givande litterär salong. Den här gången pratade vi om Tomas Bannerheds Augustpris- och Borås tidnings debutantpris-belönade roman Korparna. Två av deltagarna hade inte, vad jag vet, varit med på något av våra tidigare läsecirkelstillfällen på Sture bibliotek, och en av dem hade bara varit med en gång tidigare. Jag blev intellektuellt utmanad, emotsagd, hörd och kanske till och med ibland förstådd.

DCXLVIII Förhandsinfo om program i maj

Den som är intresserad av ett opretentiöst, gemytligt evenemang i biblioteksmiljö på tema Stockholm – boka torsdagen 10 maj i almanackan. Tid fortfarande okänd, plats Gamla stans bibliotek. Den som är intresserad av ett opretentiöst, gemytligt evenemang i biblioteksmiljö på tema fransk litteratur – boka fredagen 11 maj i almanackan. Tid fortfarande okänd, plats Sture bibliotek.

Jag vågar nu gå ut med datumen, eftersom det har skett genombrott i planeringen inför för båda under dagen, och kompletterar med mer information längre fram. Självklart kan man även som vanligt bevaka Stockholms stadsbiblioteks evenemangskalender och Facebook-sidor, som för övrigt kan följas i klump här.

DCXLIII Som man talar får man höra

I dag var rösten tillbaka. Skönt. I går var den svag och omöjlig att kontrollera, kom och gick och rosslade och väste. Jag var på jobbet som vanligt, på Sture bibliotek eftersom det var tisdag, och det kom hela tiden in besökare att hälsa på och nya små konversationer påbörjades om och om igen. För varje ny person var det som att utföra – eller genomgå, snarare – ett socialt experiment. Resultat: Om man låter skör och bräcklig sänker människan man har framför sig rösten och får en mild framtoning. Det hade ingen betydelse vad jag sa, jag sa precis samma saker som jag brukar säga, förklarade ljudboksnedladdningen, dividerade om övertidsavgifter, visade återlämningsförfarandet, sökte litteratur, och sällan har väl biblioteksbesökarna betett sig så försynt.

DCXXXVI Intervju med pastor

I söndags åkte jag ut till Älta och intervjuade Anna, pastor med ansvar för barn och familj i Korskyrkan, och i dag skickade jag iväg en artikel om församlingars barn- och familjearbete till Evangeliska Frikyrkans tidning Direkt. Nog för att det är ett av de områden i församlingen som jag är minst insatt i, men jag trodde ändå att jag under intervjun mest skulle få höra sådant som jag redan visste eller själv hade räknat ut. Så var inte riktigt fallet. Här fanns infallsvinklar och idéer som var nya för mig, om hur man kan integrera olika åldrar i församlingen, till exempel, och vända sig till barn och familjer utanför kyrkan med nya former av söndagsskola.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – att intervjua människor är bland det mest intressanta man kan göra. Man får vara hur nyfiken som helst och komma in i helt nya världar. Testa! Man behöver inte ha ett uppdrag från en tidning – varför inte intervjua för att publicera i en blogg?

DCXXIX Se Babel!

Här kommer dagens TV-tips, utan att jag sett programmet själv ännu – fjärde Babel-avsnittet för säsongen. Men eftersom jag satt i publiken under inspelningen vet jag att det bästa inslaget var när Jonas Hassen Khemiri la sig i intervjun med två gästande översättare genom att berätta en anekdot om skogen som var full av fasaner (en översättningsmiss – skogen var fasansfull). Jag hoppas innerligt att den biten kom med.