Säg vad ni vill, sommarkramare, men när det prasslar på det här viset när man går till jobbet, då är det höst.
Kategoriarkiv: Bild
DCCCXVII Förlagspresentationer
Vid vissa sällsynta tillfällen får Stockholms stadsbiblioteks personal chansen att höra förlag presentera sin utgivning och i dag var en sådan dag. I Tessinsalen på Stadsmuseet fick vi höra både förläggare och författare prata böcker.
Författarna vi fick höra var Jonas Malmborg som presenterade sin roman Fältöversten (en av mina tre arbetsplatser, i och med att Östermalms bibliotek är inrymt i Fältöverstens lokaler), Lawen Mohtadi pratade om Den dag jag blir fri om Katarina Taikon, Sara Kadefors om Kast med liten kniv, en roman vars inspiration var ett ovanligt öppenhjärtigt och avslöjande samtal med hennes lillebror, Mariette Glodeck – i hatt – berättade om sin chick-lit-roman Den sista dagen i december och Johan Hedenberg kunde inte hålla tårarna tillbaka när han berättade om sin barndomsväns öde i Lill-Tarzan å jag.
Bonniers förlag presenterar Leif Zerns Kaddish på motorcykel.
Piratförlaget satsar på gamla böcker i nya kläder.
Sara Kadefors.
Johan Hedenberg.
DCCCXVI Tillbaka i Sverige
I morse åt jag och Sofia frukost på det vegetariska fiket Wai Kika Moo Kau i Brighton. I kväll var jag och handlade på Daglivs vid Fridhemsplan inför morgondagens helt ordinära, svenska frukost på Kungsholmen.
DCCCXV Grand Hotel i Brighton
I dag besökte vi hotellet som var Sofias arbetsplats för tolv år sedan. Den här gången putsade hon inte silver och dammsög inga heltäckningsmattor, utan blev serverad afternoon tea vid ett fönsterbord. Jag med.
DCCCXIII Victoria and Albert Museum
Fri entré, bra fik och en innergård med stor plaskdamm. Och så har de fina utställningar också.
DCCCXII Improv Murder
Det är inte varje kväll man tillbringar i ett rum innanför en pizzeria i sydöstra London och med rop och applåder deltar i ”Improv Murder”. Fem pund i kontanter kostade det. Det var det värt.
DCCCX Etsy-vantar
Att shoppa på Etsy är en av mina laster. De här vantarna anlände i går och invigdes på väg till jobbet i morse.
DCCCIX Spontan familjeträff
Dokumentation av det sällsynta sammanträffandet att jag, föräldrarna och brorsan befinner oss på samma plats under någon halvtimmes tid en sen måndagskväll.
Under den tiden försökte brorsan övertala mamma att komma till Örebro och vara barnvakt, mamma tvingade i brorsan två våfflor, pappa fick hjälp av mig med appnedladdning i mobilen och jag fick hjälp av mamma med att få bort en aggressiv fläck på min ljusa jacka. Bland annat. Vi gjorde mesta möjliga av vår samtidiga närvaro.
DCCCVIII Mysteriet Ladulås
I dag var det ”Arkeologins dag” i hela landet, och den aktivitet man kunde ta del av här i Stockholms innerstad var en guidad tur kring och i Riddarholmskyrkan, som framför allt rörde öppnandet av Magnus Ladulås grav förra året.
Turen började ute i regnet vid Birger Jarls staty. Vi deltagare huttrade en aning, men guiden här till höger var entusiastisk och drog Riddarholmens historia lite snabbt, om hur den var betesholme till en början för att sedan bli Gråmunkeholmen, där munkarna levde i sitt kloster, numera Riddarholmskyrkan.
På kyrkans södra sida grävde man nyligen upp flera 1300-talsskelett, och vi fick höra om en överraskande skillnad mellan medeltidsmänniskornas kroppar och våra, nämligen att man på den tiden hade mycket mer solida ben, exempelvis lårben, som vägde mer och inte gick av lika lätt som våra. Hade det med kosten att göra? Eller ett fysiskt aktivt liv? Eller spelade det in att man inte hade skor med tjocka, stötdämpande sulor? I lådan hade guiden en skosula från 1300-talet som hittats i Gamla stan. Man kommer en människa ganska nära när man får titta på det som finns kvar av hans eller hennes ena sko. För 700 år sedan trampade en stockholmare omkring på den där skosulan, som man kunde se hade blivit omsydd vid något tillfälle av skomakaren eller skons ägare.
Sedan gick vi in i Riddarholmskyrkan, där man ju måste betala entréavgift, men inte när man går en guidad tur på ”Arkeologins dag”. Det gäller att vara fiffig.
En annan guide – de båda kom från Medeltidsmuseet – berättade om turens huvudperson, nämligen Magnus Ladulås, och vad man kom fram till när man öppnade hans grav. Där nere låg olika skelett i olika kopparskrin, där de lagts vid en gravöppning 1916, och ett av skrinen var märkt med Magnus Ladulås namn. Men skelettet var inte hans. Och inte låg han i något av de andra skrinen heller. Alla dessa personer levde på 1400-talet, kunde man konstatera, alltså 200 år efter Magnus Ladulås.
Tillstånd har sökts för att få gräva upp golvet mellan de två stora gravmonumenten längst fram i kyrkan, varav det ena märker ut Magnus Ladulås grav, för det kan hända att han ligger någonstans nere i backen, bortglömd under de århundraden då andra prominenta personer begravdes där i kyrkans främre del. Men gör han inte det, sa guiden, är han förmodligen borta för alltid.
Mysteriet kan följas på Magnus Ladulås gravöppningsblogg. Och vill man se ett par medeltida skor kan man göra det här i Stockholmskällan.
DCCCVII Snart dags för Stockholm Jazz Festival
Kollat in programmet för jazzfestivalen? Det släpptes häromdagen, och jag började genast titta på artister, datum, scener och priser för en festival som skiljer sig mycket från tidigare års. Även om allt inte faller mig i smaken har jag kunnat uppdatera mina Spotify-spellistor och i alla fall bokat in en jazzkväll.
Theomis 
