Anledningen till att har sjalen runt midjan är inte i första hand att jag såg Sherlock Holmes: A game of shadows i går, med Noomi Rapace som zigenarhjältinna, utan att jag försöker dölja att jag blött ner ett stort parti på kjolens framsida. Kjolen har legat oanvänd länge, efter att jag fått envisa fläckar på den när jag ätit sallad på Café Stiernan och stänkt dressing omkring mig. Nu äntligen hade jag fixat till den så att den var både ren och nystruken, stämde träff med gamla kursaren Julia på Café Stiernan, beställde toast med sallad – och stänkte på precis samma sätt. (Men diskmedel-och-vatten-behandlingen hjälpte, faktiskt. Nu är kjolen användbar igen.)
Kategoriarkiv: Bild
DCCCXCVIII Vägens koral
Nu har jag läst den här högt ett par gånger. Den är fin. Rytm, rim, innehåll.
Vägens koral
På väg genom levnadens dagar och år
vill jag stanna i stillhet ibland
för jag tvekar och ängslas som någon som går
i ett väglöst och farofyllt land.
En gammaldags vägfararbön kan väl då
bli ordet på vägen: Med Dej vill jag gå,
med Dej som vill leda mej rätt med Din hand,
med Dej som har skapat min värld.
Med Gud går min färd!
Den vägen som går till en himmel en gång,
så förkunnar min vägfararbön,
den är oviss och farlig och tröttsam och lång
men just därför blir hemkomsten skön.
Och dröjer jag stilla vid vägen ett slag
får jag en aning om redan idag
att vilan jag hoppas få njuta som lön
långt mer än all möda är värd.
Till Gud går min färd!
Ur En aning av evighet av Atle Burman (1998).
DCCCXCVII Medicinsk bensin
Vad man gör när en uppsättning låneböcker råkat få bibliotekets etikett ditsatt rakt över baksidestexten istället för på bakpärmens insida? Rotar fram den gamla flaskan med medicinsk bensin (”Använd före 2002-09”) längst ner i garderoben här hemma och tar med till jobbet. Det är nämligen inte så enkelt att etiketterna går att ta loss och flyttas till sin rätta plats, utan de måste klösas bort i små strimlor, medan allt klister sitter kvar och drar åt sig damm och smuts inom sekunder. Det är där den medicinska bensinen kommer in. Helt lätt är det inte, man får ta i med armstycka och naglar och hålla andan i ångorna, men resultatet blir bra.
DCCCXCVI Barcelona Tapas Bar
Plus: Det ligger väldigt centralt. Ett par skådisar – säkert från grannen Stadsteatern – syntes till.
Mittemellan: Tapasrätterna var inte särskilt raffinerade, men fullt ätbara. Stället tar in mycket folk och det blev sorligt på ett inte alltför påfrestande sätt. Vissa i personalen log vänligt och såg ut att gilla sitt jobb, medan andra svarade på tilltal med stressad, kort ton.
Minus, eller vår middagsupplevelse i sammandrag: Vi blev tillfrågade ett par minuter efter att vi satt oss om vi ville beställa, men svarade att vi behövde lite betänketid, fick mycket betänketid, och därefter en ännu längre väntan på maten. Drycken kom efter att maten anlänt. När jag noterade att två tapas saknades och frågade efter dem fick jag höra ett lite snäsigt: ”De är på väg.” Det var de inte. Vi åt av det vi fått och när vi kommit ganska långt frågade vi efter dem igen. Ingen reaktion. Sedan, när vi ätit upp, frågade vi efter dem ytterligare en gång, och de kom äntligen ut. Lång väntan på dessertmenyn följde. Vi bad om vatten, en visserligen glad och trevlig servitris kom med en kanna och hällde upp i våra glas så att kannan tog slut, varpå hon ställde ner den tomma kannan mitt på vårt lilla bord. Beställning och servering av dessert i maklig takt. När det var dags att betala och vi suttit med framlagda kontanter och kort ett bra tag gav vi upp och gick bort till disken. Kontanter gick bra och det första kontokortet likaså, men ett andra kontokort kunde man av någon obegriplig anledning inte betala med om man inte sagt till om detta i förväg.
Så långt våra omdömen om Barcelona Tapas Bar.
Med en barcelonska i sällskapet, samt en svenska med vissa spanskakunskaper, pratade vi engelska med inslag av spanska, svenska och lite katalanska. En bordsgranne passade på att ge sig in i en kort spansk konversation, som mitt i övergick till franska när man konstaterade att sådana kunskaper också fanns representerade.
Vi hade inte setts på ett tag i den här konstellationen – jag, Mireia, Jenny F och Jenny H – så vi uppdaterade oss på varandras förehavanden och tramsade och skrattade som om vi känt varandra länge, vilket faktiskt bara stämmer för mig och Jenny F. I övrigt är vi en kvartett med kopplingar som skulle kräva en helt egen bloggpost för att reda ut, och tre av oss ses igen om en knapp vecka på en fest som kräver blå klädsel.
DCCCXCV Den goda människan i Sezuan
Efter att ha fått ett presentkort på hundra kronor på Dramaten köpte jag häromsistens en billig biljett till Den goda människan i Sezuan. När jag i kväll kom med min andra raden-biljett fick jag veta att jag istället kunde sätta mig på någon av de bakre raderna på parkett, eftersom det fanns så många lediga platser. Så där satt jag nära mitten på bänkrad 15 med min 50-kronorsbiljett och tyckte att det blivit en riktigt bra deal.
Det var mer underhållning än särskilt djupt filosoferande över människans eventuella förmåga att på samma gång vara fattig och god, som väl är Bertolt Brechts utgångspunkt. Dels gillade jag teaterns unika förmåga att övertyga oss om att de svenska skådespelarna var kineser – inget konstigt alls med en reslig västerlänning i träningskläder som spelar en vattenförsäljare vid namn Wang – och dels var det extra kul med de roller som spelades av samma personer. I historien ingår att huvudpersonen, den goda Shen Te, klär ut sig till Shui Ta, som presenterar sig som hennes manlige kusin, men även flera andra karaktärer hade egenheten att aldrig synas samtidigt på scenen, som Wang och den pompöse barberaren i lång svart rock. Bänk 15 var lite för långt bort för att jag skulle se ansiktsdragen ordentligt, så först nu när jag läser rollistan inser jag hur få skådelspelare som använts till de ganska många rollerna.
DCCCXCIV Nordiska museets bibliotek
I förrgår var hela personalstyrkan i Östermalmsenheten på studiebesök på Nordiska museets bibliotek. Jag hade varit på ett liknande besök med min förra enhet, men det gjorde inget alls, repetition är bra (särskilt som det jag minns bäst från förra gången är att en av medarbetarna berättade att han utnyttjat takhöjden över kontorslandskapet som luftrum att flyga runt sin leksakshelikopter i). Här syns först bibliotekarien Kajsa, en gammal kursare till mig, sedan två exempel ur samlingarna, nämligen en frisörtidning från 1984 och en Ellos-katalog från 1973, och kollegan Ulla som studerar utbudet.
Kläder och inredning ur Ellos-katalogen. Man kan säkert hitta likadana lampor på Myrorna i dag till ungefär likadana priser.
Och så finns det förstås äldre material, inom kulturhistoria, dräkthistoria, konsthantverk, mat och dryck … Bara roliga grejer. Utöver forskare med uppdrag av mer seriös karaktär kommer besökare som vill få recept på gammelmormors gröt eller hitta mönster till en tjugotalsklänning att gifta sig i. Webben i all ära, men vad skulle man göra utan bibliotek?
DCCCXCIII Tidigt jultecken på Kommendörsgatan 30
DCCCXCI Bra försök, Nordea Bank Swedish
Det är märkligt, men ju fler skräpmail jag får av Nigeriabrevkaraktär desto gulligare tycker jag att de är. Som det här från ”Nordea Bank Swedish”, delvis skrivet på danska och försett med dessa hälsningsfraser längst ner.
DCCCXC Snabb digital biblioteksservice
Bibblan svarar är en fenomenal tjänst! Vi har börjat spåna så smått på en kommande läsecirkelserie på Gamla stans och Sture bibliotek och tänker oss tema ”80-talets Stockholm”. Jag och Salomon tittade lite på olika titlar, men såg inte så många klockrena kandidater vid en första genomgång – så varför inte höra med Bibblan svarar? Det bör ju inte vara förbjudet för bibliotekarier att använda en bibliotekarieservice (fast jag höll mig anonym). Svar kom på mindre än en och en halv timme.
Särskilt uppmaningen längst ner gillas.
(Jag skrev visst lite snabbt och slarvigt och stavade fel i frågan, men ser det som att jag minskar risken att bli avslöjad som bibliotekarie.)
DCCCLXXXIX Fulchoklad i finförpackning
Jag skulle vilja utfärda en varning för den här så kallade chokladen. Den är köpt på Whole Foods Market i London och snyggt förpackad, och när den nu låg i väskan tänkte jag att jag kunde dela den med kollegan, med te till, som ett enkelt eftermiddagsfika. Det var innan jag visste att den hade en obehagligt porös konsistens och smakade halstablett. Om inte paketet sett ut som det gjorde hade jag gissat att den tillhört ett parti värmeskadad och utgången choklad från djupaste Östeuropa. (Förlåt, Östeuropa, men jag har lite dåliga erfarenheter i chokladväg.)
Theomis 