CMXVIII Antikkabinettet

20121130-103124.jpg
”Du Croisier, som var en hätsk natur istånd att ruva över sin hämnd i tjugu år, greps gentemot notarien och släkten d’Esgrignon av ett sådant där dovt, allt uppslukande hat som man kan finna i landsorten.”

Läser Balzacs Antikkabinettet från 1838 inför tisdagens läsecirkel på Gamla stans bibliotek. Inte lättsmält någonstans. Ångrar lite att jag inte provläste innan jag basunerade ut att nu, hörni, ska vi läsa Antikkabinettet allihop! Men jag har inte kommit långt, det kan ordna upp sig. Och som vanligt är det en stor tillfredsställelse att ta sig igenom äldre, främmande litteratur, oavsett vad man tycker om den.

CMXVII Vi har bra böcker och hundkär personal

I eftermiddag kom stammisen Rose Lagercrantz in på Sturebibblan med sin hund Nera. Hon gick in genom caféentrén och stötte genast på mig och kollegan Helena som kastade oss över Nera och började klappa. Nera kastade sig själv ner på golvet, låg med magen i vädret och kunde inte få nog med uppmärksamhet. Rose, som ju faktiskt hade ett biblioteksärende, kunde inte göra annat än att ge oss kopplet och fortsätta bort till informationsdisken och kollegan Nike. Sedan hämtade hon Nera från hunddagiset när hon var klar.

PS Hundar får inte vara på biblioteket.

CMXIII Köpenhamn jättefort

Om man åker från Stockholm till Köpenhamn med ett morgontåg (6.14-11.23) och hem med ett eftermiddagståg (16.29-21.50) hinner man … en del. Alldeles för lite, men en del, vilket är mycket bättre än inget. Det här hann vi med i lördags.


– Eftersom jag och Lena älskar Starbucks med en lika stark som omotiverad passion gick vi av vid Kastrup, där tåget alltså stannar strax innan det kommer fram till Köpenhamn. Där mötte vi upp vår danska vän Marie (som skriver den mestadels operainriktade bloggen At the lighthouse) och fikade smaksatt kaffe och smaksatt varm choklad i flygplatsmiljö.

– Därifrån lokaltåg in till stan och direkt vidare till Tivoli, där jultemat i år både är ryskt och skandinaviskt. Därav den färggranna katedralen och traditionell rysk musik i högtalarna ihop med danska och skandinaviska inslag bland de många salustånden. Efter den obligatoriska lunchen på Wagamama var själva höjdpunkten att äta æbleskiver, som serverades på flera ställen inne på Tivoli. ”Å, vad juligt!” utbrast Marie, medan det för en svensk lika gärna förde tankarna till sommar, eller egentligen vilken årstid som helst. Men gott var det, ett slags pannkaksbollar som äts med sylt och florsocker.

– Det enda egentliga ärendet vi hade att beta av, förutom att strosa omkring på Tivoli, var att köpa Anthon Berg-choklad. Vår ordinarie butik stänger tidigt på lördagar och är inte särskilt centralt belägen, så vi letade upp ett alternativ och började promenera mot den adress vi fått fram. Det visade sig vara en Anthon Berg-filial (under namnet A Xoco by Anthon Berg) i den nya saluhallen Torvehallerne, en riktigt fin ny bekantskap. Nu har vi ett nytt besöksmål till nästa gång.

– Redan på förhand insåg vi att det skulle bli svårt att få in en fika på La Glace den här gången. Vi nöjde oss med fönstershopping.

CMXI Lena och Marie


Man behöver inte åka utomlands för att ha roligt, men ibland hjälper det. Jag och Lena W tog i morse tåget till Köpenhamn, tillbringade några timmar med Marie och tog sedan tåget tillbaka. Det bästa med vår lilla skandinaviska klubb tror jag är att vi kan upplysa varandra om skillnader i kultur, traditioner, historia, språk och annat mellan Sverige och Danmark, på detaljnivå, utan att någon av oss någonsin tycker att det blir ointressant.

CMX Hyllningsmiddag för att markera blå linjens återöppnande

För en vecka sedan hade jag en liten middagsbjudning som förtjänar mer utrymme än det korta inlägget jag skrev direkt efteråt, om barnvänlig sangria.

Det hela började med min förra middagsbjudning då två idéer nämndes, nämligen att man borde servera italiensk och spansk mat vid samma tillfälle och låta de båda nationaliteterna tävla samt att man borde fira blå linjens återöppnande under hösten med en festlighet. Jag skulle försöka slå ihop dessa önskemål, men när det den inbokade dagen kom hade jag precis kommit ut ur förkylningsdimman och lät visserligen bli att blåsa av hela saken, men fixade bara enkel bjudmat. På rätt tema, men inte precis någon buffé med rätter att poängsätta.

Men blå linjen firades på så sätt att alla gäster bar blått och, framför allt, genom en ceremoniell middagsinvigning nere på Rådhusets station, där vi klippte band (ett väldigt kort sådant, som jag hittade i en låda) och drack blå champagne (fruktsoda med karamellfärg). Sedan gick vi upp till mig, där den nämnda fusksangrian serverades med enkla tilltugg och därefter spansk tortilla (omelett med potatis, ej att förväxla med fyllda tortillabröd i texmexstil) med serranoskinka och salami, sallad och tomatbruschetta. Till efterrätt stracciatellaglass med biscotti. Den enda riktiga matlagningen bestod i att svänga ihop omeletten.


Anna E gick hela vägen med blått nagellack.


Scenbyte.


Jag och mina blå vänner testar en nynedladdad self-timer-app.

CMV Utläst i tid

Det tog sin tid, men Drömbokhandeln på 457 sidor är utläst inför morgondagens läsecirkel, och till skillnad från andra maratonläsningar med obeveklig deadline var den här njutbar nästan (men inte riktigt) från början till slut. Till råga på allt är romanens tema god till skillnad mot medelmåttig litteratur. Bäddat för spännande diskussioner.

20121120-023857.jpg