Hemma och sjuk. Det är det värsta jag vet, jag har ett obehagligt tryck i hela huvudet och halsen värker och svider så det gör ont att äta, prata, andas – känner alla sig så här döende av en vanlig förkylning? Nej, det måste vara värst för mig av alla i hela världen. Men det som är ännu värre är att jag missar saker. Hela schemat sätts ur spel. I dag har jag, bland mycket annat, missat hemgruppssamlingen.

Men jag har sett filmen för dagen i Philip Yanceys serie ”What’s so amazing about grace?”, studiematerialet som bygger på boken med samma namn. När man har kommit över att Philip Yancey är pudelklippt kan man ta till sig en hel del intressanta aspekter på nåd och förlåtelse.

Ett av bibelställena som togs upp i det här avsnittet var det om att ”kasta första stenen”. Några skriftlärda förde alltså fram en kvinna till Jesus, sa att hon begått äktenskapsbrott och enligt Mose lag borde stenas och frågade vad Jesus ansåg om saken. Syftet var att ställa honom inför ett dilemma som var omöjligt att ta sig ur. Han kunde ha sagt att Mose lag ska följas och att kvinnan därmed skulle stenas, ett straff som judarna enligt de styrande inte hade rätt att verkställa. (Detta la Philip Yancey till. Som i så många andra sammanhang framgår inte alla för tiden självklara fakta i texten.) Jesus kunde också ha valt att säga att de skulle ha överseende med den stackars kvinnan och låta henne gå, och därmed förringa en moraliskt förkastlig och brottslig handling.

Vi vet hur det slutar. För de skriftlärda var situationen glasklar. Här fanns en synderska och ett påbjudet straff och Jesus hade att välja mellan ja och nej. Med sitt svar – uppmaningen att den som var utan synd skulle kasta första stenen – påminde Jesus de skriftlärda om att det i praktiken inte finns någon uppdelning mellan syndare och syndfria. Alla är beroende av nåd.

En annan av avsnittets poänger var att man inte ska förväxla förlåtelse med tolerans. Att förlåta någon som gjort mig illa är inte att acceptera personens felaktiga handling. Om handlingen inte var felaktig behövs ingen förlåtelse. I fallet med kvinnan som begått äktenskapsbrott ser Jesus till att hon bemöts med nåd (även om det är lätt att se framför sig en ilsket morrande grupp skriftlärda som motvilligt lämnade kvinnan och gick därifrån), men han säger inte att det hon gjort var okej. Tvärtom. Här är hela bibelstället.

Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”

Johannesevangeliet 8:2-11