Jag har sagt det förr – det är ruskigt trevligt att tillbringa kvällen på Berns Asiatiska, med god mat i fin miljö. Goda vänner är förstås också en väldigt, väldigt bra förutsättning.

Med sin mat, miljö, historia och status tror jag Berns Asiatiska sällan har problem att fylla lokalen, men det finns en tråkig faktor att ta i beräkning vid ett besök, nämligen det ”koncept” serveringspersonalen alltid informerar om innan man beställer. Konceptet är att maten serveras när den råkar bli klar och inte anpassat efter sällskapet, vilket just i kväll innebar att Christian fick alla sina tre små rätter innan någon av oss andra fick någon mat utöver de haricot verts vi delade på (som visserligen är överjordiskt goda). Vi som fick vår mat sist fick dessutom vänta så länge att sittningstiden på två och en halv timme var omöjlig att hålla (som tur var var det heller ingen som bad oss att gå). Det de kallar koncept kallar jag dålig service. Det funkar något bättre när man istället för varsin rätt väljer smårätter som alla delar på, men även då kan det komma en minimal rätt först och en lång stund därefter fyra större rätter samtidigt och man har svårt att se konceptets eventuella charm.

Med det sagt är jag fortfarande ett Bernsfan. Trots den eleganta atmosfären är publiken blandad både till stil och ålder – jeansshorts och aftonklänningar, kändisar och barnfamiljer – men mixen går inte ut över den lite lyxiga upplevelsen som många av oss är ute efter. Jag är övertygad om att vi kommer att sitta där och vänta på vår mat många gånger till.