Förra veckan fick Östermalmsenheten en rapport från Mystery Visitor-undersökningen som genomförts på två av våra bibliotek, Östermalms bibliotek och Sture bibliotek. Vid sju tillfällen har båda biblioteken besökts av en person, olika varje gång, med uppgift att bedöma service- och bemötandenivå.

Undersökningen var kvalitativ och inte kvantitativ, betonade man i rapporten, men resultaten framställdes ändå i procenttal och staplar. Utifrån en enda äldre testpersons enda besök bedömdes var på skalan ett bibliotek befann sig när det gällde bemötande gentemot äldre besökare – snacka om osäkerhetsmarginal. Någon annan av testpersonerna hade som ärende valt att be om böcker på ett visst språk som biblioteket inte hade, och skrev då på förbättringsförslagsraden i formuläret att biblioteket borde bredda sitt utbud av litteratur på andra språk. Jag satt nyligen i ett medieplaneringsmöte på Östermalms bibliotek där en kollega läste upp utlåningsstatistiken för all icke svenskspråkig litteratur, och det var bottensiffror för de allra flesta språken. Nu vet jag inte vilken åtgärd som kommer att tas till, men en möjlig sådan skulle vara att skippa några av språken och satsa på de som åtminstone går halvbra och göra utbudet på dessa språk bättre. Det är utlåningssiffror och underlag i form av befolkningsstatistik som bestämmer bibliotekens språkutbud. Om en enda besökare per år efterfrågar ett visst språk kommer vi inte att bygga upp ett litteraturbestånd på det språket, utan informerar om att vi gärna beställer in just de titlar besökaren önskar, exempelvis från Internationella biblioteket vid Odenplan.

Sådana saker var det lätt att reta sig på, liksom de låga poäng biblioteken fick när det gällde personalens benägenhet att på eget initiativ fråga besökare om de behöver hjälp med något. När man hälsat på en besökare som just kommit in – det var vi enligt undersökningen bra på – och han eller hon då inte ställer någon fråga utan går vidare in i biblioteket har få av oss för vana att följa efter och undra vad vi kan hjälpa till med. Jag tror inte det är många besökare som skulle önska den typen av serviceinitiativ, men eftersom frågan fanns med i undersökningsformuläret gick vi miste om poängen.

Vi som jobbar på Sture bibliotek bemannar också, tillsammans med ett gäng andra kolleger, på Östermalms bibliotek, men vi valde att känna oss betydligt mer träffade av Sture biblioteks Mystery Visitor-resultat. Bland alla bibliotek och övriga kommunala kulturinrättningar som undersökts kom vi trea, och vad gällde generell nöjdhet med besöket gav alla sju mystiska besökare oss toppbetyg. 100 % nöjdhet, sa stapeln i rapporten, och vi tog åt oss. Därav firandet på Sturemötet i morse, med vimpelprydda chokladbollar.

Från förmiddagsmötet på Sture bibliotek åkte jag och Salomon vidare till vår sista arbetsdag på Gamla stans bibliotek, som nu är inne på sin sista öppetvecka innan det stängs för gott. Det obligatoriska tisdagsfikat blev lite extra festligt, med pannacottabakelser från Stadsmissionens brödbod. Det var lite vemodigt att sätta upp de två biblioteksflaggorna för sista gången, hjälpa en finsk turistande familj med lån av dator, rekommendera läsning till en besökares son vid den lilla men välmatade tonårshyllan … Under sommaren kommer jag visserligen att vara på plats med jämna mellanrum, men bara för att arbeta med det bokbestånd som ska flytta till Stadsmuseet. Jag har svårt för uppbrott från sådant jag tycker om, när jag inte valt det själv.