
I år blev det hembakt (och med hembakt menar jag pepparkaksbak hemma hos föräldrarna på deg från Zetas Trädgårdscafé).
Kategoriarkiv: Bild
MCCCLXXII Den finska litteraturen på Sture bibliotek
Inför i dag, Finlands självständighetsdag, hade det skickats ut skyltningspaket till alla bibliotek inom Stockholms stadsbibliotek, bland annat med affischer där det stod att vi på sista tiden satsat extra på att köpa in litteratur på finska. På lilla Sture bibliotek har vi bara litteratur på svenska och engelska och vi fick inte ihop affischernas budskap med den skyltning vi skulle kunna åstadkomma. Så vi gjorde på vårt eget sätt, la fram böcker på svenska som översatts från finska eller hade annan finsk anknytning, använde den medföljande vepan som bordlöpare, satte upp de små och de större flaggorna, ställde fram det svensk-finska Memory-spelet som också ingick i skyltningspaketet och grattade Finland på självständighetsdagen med en egen liten skylt.
Jag och kollegan Salomon skrattade hjärtligt åt vidundret vi skapat av den flaggprydda lampan och såg över huvud taget rätt mycket humor i den extravaganta skyltningen med anledning av just den här bemärkelsedagen, särskilt som vi hade mycket få relevanta böcker att lyfta fram. Nog för att vi tar diverse tillfällen i akt för att skylta med litteratur med en eller annan gemensam nämnare, men inte klär vi ett helt bord i rött och vitt när Danmark har nationaldag, och så vidare, och så vidare.
Men det är inte på något sätt fel att marknadsföra finsk litteratur och dessutom är det ganska kul att tokskylta på oväntade teman.
MCCCLXXI Strindbergskväll och julfest
Gott humör var jag på, när jag gick hemåt sent i kväll och tittade på julbelysning över gator och på balkonger och granar i trapphus, som här på Skeppargatan 52. Sedan fick munterheten och julkänslan sig en knäck när jag hade gått förbi Stureplan och skulle korsa Norrlandsgatan. Ett tips: Stå inte nära trottoarkanten och knappa på mobilen vid väntan på grön gubbe en regnig kväll. Svosch sa det när den vita pickupen passerade i hög fart och stänkte ner mig med lervatten, över hela min ljusa kappas framsida och ända upp i ansiktet. Men inte ens den incidenten kunde förstöra kvällens sköna stämning, som infann sig strax efter halv sju på Slussens bibliotek, då jag ställt i ordning fikat i rummets ena ände och drog igen glasdörrarna.

Fyra personer var anmälda till läsecirkelträffen om August Strindbergs Röda rummet, men två lämnade återbud på ett sent stadium och de två som kom hade inte läst ut boken. Det är ganska dåliga förutsättningar för en läsecirkel, men med tanke på att Röda rummet långt ifrån är en hur-ska-det-gå?-bok gick det utmärkt att diskutera den ändå, karaktärerna, Stockholmsskildringen, språket, tidens värderingar och politiska idéer. Själv läste jag ut den i eftermiddag, efter att ha ägnat hela gårdagskvällen, och lite av natten, åt läsning. Att det var möjligt berodde på ett inställt evenemang på Sture bibliotek, där jag annars skulle ha varit med som medarrangör. Det tråkigaste är att varken jag eller någon annan fick chans att höra de inbjudna talarna, varav den mest intressanta var Arga bibliotekstanten, som skulle ha deltagit via Skype, men hur jag i så fall skulle ha burit mig åt för att få Röda rummet läst … Ibland blir jag räddad från min egen dumhet.
Cirkelsamtalet blev riktigt bra, vi tre deltagare hade alla olika infallsvinklar och associationer. Hade jag haft mer tid att göra research hade det blivit ännu bättre, men jag hade i alla fall några samtida foton, ett utsnitt ur en karta och ett par adresskalendrar att visa, för att ge lite mer närhetskänsla till den skildrade tiden, runt 1868-1869, och det år då boken kom ut och gjorde succé, nämligen 1879. Medan vi diskuterade åt vi varsin saffranspannacotta, som blivit över efter en julmiddag i museets café.

Direkt efter att jag packat ihop någorlunda efter cirkeln tog jag mig till Östermalms bibliotek och årets julfest. Det var julbord som åts vid två långbord i ett mycket trångt mötesrum, två tävlingar och efterrätt i form av sötsaksbuffén ovan. Stämningen var hög när jag dök upp, sist med mycket god marginal, skulle jag tro, men det fanns fortfarande mat kvar. Vår personalgrupp har väl en viss, välrepresenterad grupp medelålders damer, men är ändå på flera sätt blandad. Ett skönt gäng, där det inte spelar någon roll vilken plats vid långborden man råkar få.
MCCCLXX Din oerhörda förmåga att prata skräp
MCCCLXIX Nästan rätt men helt fel
MCCCLXVIII Dollhouse på KonserthusetPlay

Nu ligger Dollhouse på KonserthusetPlay. Även om man sett och hört Dollhouse live ger inspelningen en extra dimension, med alla vinklar och inzoomningar som visar sådant man inte ser från sin plats i publikhavet. Ljussättningen är för övrigt spektakulär (vilket väl var mest effektfullt på plats, men ändå).
KonserthusetPlay är kanske inte en jättevälfylld sajt – än – men en fantastisk gratistjänst för den som vill ta del av Konserthusutbudet hemma, eller var som helst på mobilen.
MCCCLXVII Operans adventskalender
MCCCLXVI Årets Stockholmspaket

Jag fick fria händer att utforma en dag på stan i Stockholm under Uppsala-Ericas årliga besök, som sammanföll med två intressanta aktiviteter – Wasa julmarknad på Norrtullsgatan och Kåldolmens dag på Historiska museet. Det givna upplägget blev därmed: Promenad från Centralen till Odenplan, ett svep över marknadsstånden längs Norrtullsgatan där skolklasser och andra sålde vantar, flätade hjärtan och knäck, kort fikapaus på Fabrique, som frestade med saffranscroissanter, promenad till Historiska där vi hörde fyra korta föredrag om hur Sveriges och övriga världens historia hänger ihop, soppa på Kaffeverket, NK:s julskyltning och en tur förbi Kungsan och Operan för att fördriva tiden tills Ericas tåg skulle gå.
Kåldolmens dag är en ny bekantskap, vars devis ”Sveriges historia finns i världen och världshistorien finns i Sverige” är tilltalande på flera sätt. De korta föredragen gav mersmak.
MCCCLXV Julbak med bagarbarnen i Örebro
MCCCLXIV Release på release
Vilken kväll! Sista öppettimmen på Sturebibblan var det invigning av årets julkrubba och release av två julböcker. Fullt hus, Rose och Rebecka Lagercrantz och Torsten Wahlund med flera medverkade, med prat och musik och högläsning. Kollegan Lisbeth höll i programmet och var också den som skulle bli kvar med all städning och återmöblering, med tanke på att de inte var klara när jag och Nike smög ut från biblioteket vid stängning. Jag har själv alltför många gånger varit i samma situation, ensam i biblioteket med allt jobb när åhörarna gått därifrån, ofta ganska sent.

Så varför var jag inte en schyst kollega och stannade kvar till the bitter end? Jo, jag hade redan för länge sedan antecknat ”Release Me” i kalendern, Kulturhusets återkommande evenemang där författare presenterar sina nya böcker. Förra gången jag var där pratade bland andra Bernt Hermele och Björn af Kleen om sina alster och Johanna Koljonen läste ur sin nya Novellix-novell Vellumbarnet. Den här gången var det Martina Montelius och Lars Berge som berättade om Främlingsleguanen respektive Kontorsninja, med flera pratgäster, och Karolina Ramqvist läste ur sin nya Novellix-novell Farväl, mitt kvinnofängelse.
Novellix-Lena, förlagets grundare och Sture biblioteks högt uppskattade samarbetspartner, var förstås på plats och supportade sina två författare – även Martina Montelius är representerad i novemberfyran med novellen Ulf gråter – och hon hade en uppsättning med alla fyra miniböcker i väskan som hon gav till mig. Jag var beredd att ta med dem till biblioteket, men de var en present. En mycket glad bibliotekarie vacklade ut på Plattan efter en lång arbetsdag och tog tunnelbanan hem.






