Mamma nämnde av någon anledning resan till Mallorca när jag var ett år och jag påpekade att den där resan visste jag knappt något om. Vips så försvann pappa till datorn och strax plingade min mobil. Digitaliserat diabildbevis från poolen.
Kategoriarkiv: Bild
MDCCXCVI Julafton 2014
Julfrukost. Varm choklad och lyxyoghurt.
Hämta beställd tårta i Tumba centrum.
Mamma, influerad av USA-resan, önskade en maxat pyntad gran. Jag klädde den i går. (Men till skillnad från på amerikanska julgranar syns fortfarande grenarna.)
Pappa blev ombedd att förtända ljus, så att vekarna skulle vara lättända senare, och placera ut ljusen i lyktorna. De där senare momenten glömde han. Ljusen stod på rad och brann på köksbänken.
Fint på uteplatsen.
Tårta från Spaaks konditori, mormors hjortronsylt till glassen.
Bibelappen påminner. Felstavat, men det är okej.
Moster Sofie med familj kom på julbord och vidare firande, inklusive besök av tomten. Sjuåriga Robin lämnade tomten i hallen och rusade runt i huset och letade efter sin plötsligt försvunna pappa. Han hittade honom inte.
Och senare på kvällen – snöfall över Storvreten! Inte mycket, men tillräckligt för att det lilla frostlagret över grannskapet skulle bli ordentligt vitt.
MDCCXCV Djupdykning i Hötorgets historia
Min näst sista arbetsdag på Slussens bibliotek. Jag började lite på måfå bläddra i en bok om Hötorget där i informationsdisken och den allra första bilden, ett foto taget 1855, gjorde mig förvirrad. Vad var det för väderstreck, gata, byggnader? Jag kollade kartor från olika tider på Stockholmskällan men fick bara fler frågor, så jag vände mig till Faktarumskollegan Maria, som inte kunde svara på rak arm, men tog fram både fler foton och böcker som bringade klarhet. Det här självklara nörderiet, bara utifrån en nyfiken undran, kommer jag att sakna. Det var Västra Hötorgsgatan, motsvarande en del av Kungsgatan, som syntes där intill torget.
Det ena ledde som vanligt till det andra, och snart läste jag i en av böckerna en dotters beskrivning av hur hennes mor brukade vara klädd under arbetet som köttmånglerska på Hötorget på 1880- och 1890-talet: ”På fötterna hade hon grova, höga kängor. Utanpå kängorna bar hon om vintrarna stickade damasker, långa som strumpor samt stora ryska galoscher av tjock kvalité med rött yllefoder. Utanpå galoscherna kunde hon ha halmskor.” (Sankt Eriks årsbok 1962, s. 103.) Hur kunde tanten gå?
Medan vi sökte information om Hötorgets historia åt vi fruktvarianten av Turkisk peppar, som Maria tagit med just för att vi två skulle bemanna i dag. Vi är båda svaga för Turkisk peppar (som egentligen är ett dåligt jobbgodis, med tanke på att man ofelbart behöver hjälpa en besökare just när man stoppat in en hård karamell i munnen).
Under andra hälften av öppettiden jobbade jag med Klas, som innan vi skildes åt gav mig ett nyårskort, i form av ett broderi han gjort som knappt fem år 1955. ”Jag la det i scannern”, sa han och förklarade att det föreställde en tunnelbanevagn (inte en buss, som man kan tro) och ett höghus i Vällingby.
Konstigt att den här tiden med de nygamla kollegerna, från mina år med Stockholmskällejobb, nästan är över.
MDCCXCIV Sturebibblans studenter har visst lämnat stan
MDCCXCIII Inslagning pågår
MDCCXCII Inrutad lördag på Söder
Här ser det ut som att en macka trasats sönder i stycken som slängts i en hög, men det är faktiskt skurna och staplade långsmala bitar av grillad salami- och taleggiomacka på Il Caffè på Södermannagatan. Vilket egentligen inte stod på agendan för dagen. Lena och jag skulle ha frossat på Café Strings frukostbuffé, som enligt uppgift skulle serveras från nio i morse och, också enligt hemsidan, är så populär att sittplatserna snart tar slut. Några minuter i nio stod vi alltså och trampade i kylan utanför och undrade efter ett tag varför de aldrig öppnade, tills vi tittade mer noggrant på dörren. De skulle öppna tio. För säkerhets skull hade jag för några dagar sedan skickat ett meddelande till dem på Facebook – där samma tider som på hemsidan står angivna – för att få våra frukostplaner bekräftade. Inget svar. Att stå och vänta var inte ett alternativ, så vi hamnade alltså på Il Caffè, som var ganska tomt men snart fylldes på, innan vi skulle vidare till Bellmansgatan 1.
I och med att jag ställt upp som bollplank inför kommande stadsvandringar i Stadsmuseets regi har jag fått frågan vad jag tycker om den hyllade och sedan länge erbjudna Millennium-vandringen, om Stieg Larssons böcker, och det var bara att erkänna att jag aldrig gått den. Då måste jag göra det, sa programproducenten, och fixade två kostnadsfria platser åt mig och en till. Jag tog alltså med mig Lena, som också ska få bistå mig i den lilla utvärdering jag är ålagd att lämna ifrån mig. Det var vi, två amerikaner, två holländare och två tyskar på den engelskspråkiga turen, och guiden hade ett sjå att hitta allihop, som uppfattat samlingsplatsen lite olika och spritt ut sig i området. Jag förstår varför vandringen fått goda omdömen. Den var medryckande även för mig som bara läst den första av tre böcker och sett den första av tre filmer (den svenska versionen, inte den amerikanska) …
… och vädret kunde vi inte heller klaga på.
Förutom möjligen kylan. Värmde direkt efteråt upp mig på motionscykel på Forsgrénska badet.
Om man som jag har dille på att klämma in så mycket som möjligt under sin vakna tid gäller det att hela tiden tänka två steg framåt, vilket i dag till exempel tog sig uttryck i att jag hade gympabyxor på mig under frukost och vandring inför dagens tredje punkt. Den marginallösa livsstilen leder också till stark frustration när caféer brister i information och kommunikation samt till multitasking på motionscykeln.
MDCCXCI Bibblan backstage
En av fyra korridorer på Stadsbibliotekets översta våning. Hade ett ärende hit i morse. Längtar lite tillbaka.
MDCCXC Lokalpatriotism våren 1906
Slussens biblioteks korta levnadsbana går mot sitt slut, i och med Stadsmuseets renoveringsperiod som snart börjar, och jag passar på att göra sådant som jag sett besökarna göra i vår värdlokal, Faktarummet, och som jag själv blivit nyfiken på. Som att kolla vad det står om mitt kvarter och min stadsdel bland pressklippen på mikrofiche. På kvartersnivå hittade jag inte direkt något spännande, men det fanns en hel del kul att läsa om Kungsholmen. Jag gick bara igenom en liten del och hittade bland annat den här artikeln, ”Det nya Kungsholmen”, ur Stockholms Dagblad 29 april 1906.
Den börjar med underrubriken ”En vårpromenad kring en framåtgående stadsdel” och följande försvarstal:
På Kungsholmen har jag en bekant, som är besjälad af en utomordentligt stark lokalpatriotism. Hvarje gång jag yttrat mig i någon mån nedsättande om nämnda stadsdel – det har inträffat en eller annan gång, men nu händer det ej mer – har min vän alltid blifvit mäkta förgrymmad.
– Rynka inte på näsan du och tala om mitt Kungsholmen som en efterblifven stadsdel. Den har framtiden för sig och har redan, säga hvad man vill, kommit ett godt stycke förbi Söder. Titta dig omkring, men inte bara från fönstret af en spårvagn, utan sakta och noggrannt, och du skall få se, att här är mycket i görningen som hastigare än man tror skall ge Kungsholmen prägeln af en riktigt modern stadsdel.
MDCCLXXXIX Sanna på Cirkus
Om man helt apropå erbjuds fribiljetter av pianisten på Sanna Nielsens julkonsertturné, på grund av osålda platser när konserten skulle hållas på Cirkus här i stan, så tackar man ju ja om man kan. Det var med kort varsel, men jag fick med mig Jenny F och skulle alldeles precis hinna med min sedan länge bokade tid hos frisören mellan jobb och konsert.
Sarah Dawn Finer bjöd ju på en riktig kvalitetskonsert förra veckan, men med tanke på dess ganska tråkiga perspektiv på julfirande var Sannas konsert ett kraftfullt motgift. Där fanns det inga gränser på julälskandet. Finstämda julsånger, hejiga julsånger och så lite Melodifestival som kristyren på pepparkakan.
Chriss på Salong Novo trodde inte alls att det skulle bli något problem att bli klar i tid till konserten, från Riddargatan skulle jag bara gå ner till Strandvägen och ta spårvagnen några hållplatser, och det blev till och med god marginal till styling. Jag bad om något glammigt som passar en julkonsert, Chriss fönade upp volymen så att jag såg ut som ett lockigt lejon och det slutade med en avancerad uppsättning med mängder av nålar och spray. Jag var helnöjd och svassade runt på Cirkus som om jag aldrig såg ut på något annat sätt än med stora vågor över hela huvudet.
MDCCLXXXVIII Litterärt lunchrum
I dag har Östermalmsenheten varit på studiebesök på Kungliga biblioteket. Jag uppfattar det fortfarande, efter ett antal studie- och privata besök, som ganska hemlighetsfullt. Trots alla beskrivningar och förklaringar. Det är en egen värld.
Det var ju trevligt med bokhyllesofforna i det här lunchrummet, men det måste bara finnas ett till, minst, med mer mahogny. Där vi inte får komma in.
Theomis 