
Brorsdottern på golfrestaurang, med sin mammas, pappas, farmors och fasters solglasögon.

Brorsdottern på golfrestaurang, med sin mammas, pappas, farmors och fasters solglasögon.

Om man med semester menar att man är ledig och tar dagen som den kommer är jag riktigt dålig på semester. Dagens höjdpunkt var därför att boka in och sedan delta i ett stretchpass som ägde rum i tornet ”Mirador” på hotellet – Meliá Jardines del Teide. En tid att passa, en aktivitet att genomföra.
Mamma, svägerskan och jag var de enda deltagarna i instruktörens lista, så därför låg bara hans och våra mattor i tornrummet, med varsin liten handduk och müslibar. Sedan kom tre finska kvinnor vars bokning hade kommit bort. Det blev en lagom grupp ändå. Vi stretchade i en dryg halvtimme med utsikt över hav, berg och hotellanläggning.



Lite blåsigt är det här i trakten kring Garachico, men över havet tycks det storma. Vi har stått länge på olika platser och väntat på att få se de största vågorna slå in över lavastenarna.

Sju personer mellan sju och sjuttioett gick upp fruktansvärt tidigt i morse, flög från Arlanda, mellanlandade i Köpenhamn och flög vidare till Teneriffas södra flygplats, Aeropuerto de Tenerife Sur Reina Sofía.

Sedan tidig kväll är vi framme vid Hotel Rural El Patio vid bananplantagen, som föräldrarna har pratat mycket om efter deras tre tidigare besök. I morgon utforskar vi området i dagsljus.

Att åka till Teneriffa över sportlovet är väl ungefär lika svenskt som att åka till Gran Canaria över jul. Nu har jag sett om ”Sällskapsresan” för kanske hundrade gången för att komma i rätt stämning.

En bildlärare, en apotekare, en socionom, två läkare och jag, bibliotekarie, åt varma mackor och glass hos mig i kväll. Min kompiskrets kanske inte är enorm, men tillräckligt stor för att jag ska kunna variera sammansättningen, vilket jag roas av. Av personerna jag bjöd in – enbart kvinnor – var det två som inte kunde komma, men en, läkaren, bjöd med en kollega hemifrån Riga som just nu är på Sverigebesök, så gruppen blev extra unik och konversationen hölls på engelska.
Apotekaren berättade bland annat att hon och kollegerna konstaterat att det går att identifiera olika läkemedel utifrån lukt, och den ena läkaren fyllde i att odling av streptokocker ger ifrån sig en härlig kolaaktig arom. Det hade jag aldrig någonsin gissat.

I dag, under i princip alla sex öppettimmar, har biblioteket kryllat av unga människor med blått hår, yviga rosetter och mössor med teddybjörnsöron. Det har varit cosplaytävling, mangaquiz, en biblioteksquest inbegripande guldböcker och chiffer med flera aktiviteter, under rubriken NördCon. Å ena sidan är det upplyftande att se klungvis med enstusiastiska barn, tonåringar och unga vuxna både i rotundan och på barn- och ungdomsavdelningen. Å andra sidan insåg jag snart hur lyckligt lottad jag var som tillbringade stora delar av dagen i ljudbibliotekets informationsdisk, dit sorlet inte nådde, och jag är glad att morgondagens aktivitet är isländsk sagostund klockan två.
Men rotundan var superfin med sin massiva ljusdekoration.

I går kväll, när jag och kollegerna J och H basade över Stadsbibliotekets övre plan fram till stängning klockan nio, tog H fram en ask med vikta, hjärtprydda bokmärken. Ibland kan hon inte sluta pyssla, sa hon, och det här var ett sådant tillfälle. Ur samlingen delade hon ut bokmärken till sina kolleger lagom till alla hjärtans dag. Visst är de fina?


Nu på morgonen länkade Litteraturbanken på sin Facebook-sida till skriften Det Lystra Och Belefwada Stockholm från 1739. Den verkade kul, tyckte jag, och började med möda läsa texten, varpå jag kommenterade att en transkribering önskas. Svar:
Hej Sandra! Det tar en stund att transkribera 24 sidor, 😃 men vi frestar med första strofen:
”Nj gamle Swea Högder,
Som lefwen uti ro,
På Edra kalla bögder
J Atles frusna bo,
Jag Eder alla manar
Op til Er Hufwudstad,
Der forne Hieltars ahnor,
Stå stälde i parad.”
Nu är jag bara mer nyfiken på vad de manas att uppleva i Stockholm (det är något med malmar, berg, vackra kyrkor och en ”salt strand”).
—
Uppdatering:



Vi får se hur det går med den där bokstavsnyckeln … Tack Litteraturbanken! (”Uppå” en liten Ö, ska det vara förresten, tyckte väl att det lät lite märkligt med ”Upp”. De kunde konsten att rimma med bra rytm på 1730-talet.)