Sent svenskt semmelfika

Det var snö på Arlanda när vi kom fram och eftersom det är fettisdag bara måste dagen avslutas med en semla, trots att klockan är alldeles för mycket. Palmer och blå himmel är fantastiskt trevligt, men svensk februari är ändå svensk februari. Det ska vara råkyla, semlor och tulpaner (gärna fräschare än de här, som stått framme en dryg vecka).

Lånade skor

Förr eller senare måste jag köpa ett par gympaskor, men tills dess lånar jag av L när det behövs. De här har under veckan gått på klippor längs stormigt hav, på drivor av vissna blad på bananplantage och i dag varit en timme på hotellgym.

(Luft och sikt är mycket bättre i dag, men det syns på bilden att poolen ännu inte är sanerad efter gårdagens sandstorm.)

En våldsam calima

Så kom plötsligt en calima, sandstorm från Sahara. Tegelpannor har krossats, trafikskyltar hamnat i vägrenen, palmblad – och hela palmer – knäckts, solstolar vält ner i poolerna.

Förmiddagens stretchpass på hotellet, som skulle ha flyttats inomhus, till konferensrummet, fick ändå ställas in eftersom instruktörens nycklar till materialboxen hade flugit bort, och vi utgår ifrån att marknaden vi tänkt gå på också ställdes in. Inte ens de stormarknader vi försökte besöka istället hade öppet och polisen spärrade av vissa vägar för trafik. Svenska kyrkan i Los Christianos, däremot, hade öppet som vanligt, så där åt vi lunch och barnen hittade en lekhörna.

Bilden, som ser ut som ett gulnat vykort från 60-talet, är tagen vid besöket på Panorama, hotellet där mamma och pappa har bott ett tiotal gånger. Efter att ha sett Los Christianos och Panorama flydde vi sandvindarna och åkte tillbaka till vårt hotell, brorsan, svägerskan och jag gick på ett extrainsatt stretchpass i konferensrummet som ersättning för det inställda och sedan blev det hämtpizza och ett parti Exploding Kittens. Jag exploderade först och sedan mamma, medan proffsspelarna i barnfamiljen gick vidare.

Stretchinstruktören sa att den här caliman har tre gånger så mycket sand och tre gånger så starka vindar jämfört med en normal. I morgon är det vår sista dag innan vi åker hem tisdag morgon. Vi får se hur vädret utvecklar sig – och om flygtrafiken kommer igång.

Stretching i Mirador-tornet

Om man med semester menar att man är ledig och tar dagen som den kommer är jag riktigt dålig på semester. Dagens höjdpunkt var därför att boka in och sedan delta i ett stretchpass som ägde rum i tornet ”Mirador” på hotellet – Meliá Jardines del Teide. En tid att passa, en aktivitet att genomföra.

Mamma, svägerskan och jag var de enda deltagarna i instruktörens lista, så därför låg bara hans och våra mattor i tornrummet, med varsin liten handduk och müslibar. Sedan kom tre finska kvinnor vars bokning hade kommit bort. Det blev en lagom grupp till slut. Vi stretchade i en dryg halvtimme med utsikt över hav, berg och hotellanläggning.

Framme vid bananplantagen

Sju personer mellan sju och sjuttioett gick upp fruktansvärt tidigt i morse, flög från Arlanda, mellanlandade i Köpenhamn och flög vidare till Teneriffas södra flygplats, Aeropuerto de Tenerife Sur Reina Sofía.

Sedan tidig kväll är vi framme vid Hotel Rural El Patio vid bananplantagen, som föräldrarna har pratat mycket om efter deras tre tidigare besök. I morgon utforskar vi området i dagsljus.

Snart åker vi till Teneriffa

Vad har vi här för collage? Jo, det är illustrationerna längs med det översiktsschema pappa skickat till deltagarna i sällskapsresan till Teneriffa över sportlovet (föräldrarna, brorsfamiljen och jag, sju personer). Där finns hotellet vi bor på de första två nätterna, ett par restauranger, nästa hotell, fler restauranger, Svenska kyrkan, en marknad.

Som vana Teneriffaresenärer vill mamma och pappa visa oss sina favoritställen. Frågar man pappa vad som är så bra med Teneriffa säger han i allmänhet att man kan göra ”ingenting” (med vilket han menar vila och sitta med ett sudoku vid poolen, misstänker jag), men dels brukar de ju faktiskt åka omkring och se ett och annat och dels är den mellangamla och den yngsta generationen mycket begivna på aktiviteter. Det blir nog fullt program.

Jag gillar allt slags resande, men är det någon variant som ligger utanför mitt spektrum är det en vecka på en Kanarieö. Nu tror jag som sagt inte att det enbart blir sol och bad, men på något sätt har jag vant mig vid tanken på att åka till en klassisk semesterort och ser fram emot att packa blommiga plagg och låna en av mammas stråhattar.