Författararkiv: Sandra

MDCCCLXX Bibliotekspodden Solen och vår lilla läsecirkelvärld

Lyssnade i dag på Bibliotekspodden Solen och dess avsnitt om bokcirklar. Där nämndes en cirkelträff om en grafisk roman där jag var med och läsecirkelkursen jag var med och ledde och man cirklade live om just den Novellix-novell som vi också cirklade om på läsecirkelkursens återträff häromdagen, En utflykt av Ida Jessen. Och i samband med det nämndes Ida Jessens besök på Kulturhuset i höstas, där jag fanns med bland åhörarna, och att hon även varit gästbloggare på Bokcirklar.se, vilket flera av de poddande bibliotekarierna också varit, liksom jag själv.

Men det pratades också en hel del om Stadsbibliotekets poesicirklar, som jag inte har något med att göra, och lite om att cirkla om bilderböcker, vilket jag aldrig gjort.

Återträffen, som ses ovan, var riktigt kul, vi drog över nästan en timme, pratade om hur deltagarna hade det med cirklandet, tog upp några specifika cirkelproblem, delade boktips, cirklade och fikade. Sedan fick jag bråttom hem eftersom jag inte ens hade börjat läsa den roman som skulle avhandlas på en läsecirkelträff dagen därpå.

Litterärt afternoon tea om Det regnade fåglar

Visst, det ligger en hel del arbete bakom sådana här begivenheter, men ändå, vilken ynnest. I går fick man sitta på jobbet, prata om en riktigt bra bok, bjuda cirkeldeltagarna på afternoon tea på blommigt porslin och, bäst av allt, mittemot, vid bordets andra kortända, satt bokens översättare, pratade språktänk och bidrog med kuriosa direkt från författarens mun.

MDCCCLXIV Högt tryck i Facksal 2

Jag gillar att sitta i Stadsbibblans Facksal 2, men fyra eftermiddagstimmar på raken – vilket det ofta blir – är ganska tufft. I dag var det både många besökare, bland många andra SFI-eleverna med uppdrag att intervjua en bibliotekarie, och många reserverade böcker att gå och plocka ihop, bland många andra den 839-sidiga boken om vithajar som någon i Björkhagen vill läsa.

Sedan gick jag till Lakritsroten och köpte en påse med etiketten ”Salmiakdröm”.

MDCCCLXIII Kappan

Har nu läst ut Nikolaj Gogols novell Kappan, sannolikt för första gången. Av någon anledning har jag länge romantiserat den, sett framför mig ett kallt men vackert Sankt Petersburg under ett sagobetonat 1800-tal, hästar och vagnar som klapprar förbi och en man som stänger ute kylan med en robust kappa.

Istället är det en berättelse om en tafatt, utstött, asocial antihjälte. Och hans robusta kappa. Men den har sin charm, särskilt språkligt.

MDCCCLXII Inifrån Arkitekturskolan

IMG_1312

Går en stadsvandring om jugend och nationalromantik och passerar brutalistiska Arkitekturskolan just när en student går förbi och hejar på vår guide, som precis har sagt att byggnaden må vara ful och rå utvändigt, men på insidan är det ännu värre. ”Vill ni komma in?” frågar studenten. ”Ja!” jublar gruppen. Jag älskar stadsvandringar.