CDXI Grace Teahouse

imageVar jag premiärsportade min spetsväska? På Grace Teahouse, omöjligt att bara springa på, trots att det ligger mitt i city. Men är man på Drottninggatan precis vid Sergels torg och rundar Kulturhuset så ligger det där bakom, avslöjat av en tekanneformad skylt som sticker ut från fasaden.

Där var jag med kollegan AnnCharlotte och hennes låtsaskusin Linda (ihop med AnnCharlottes syssling, om jag förstod det rätt), som jobbar på Comics Heaven i Gamla stan. Vi pratade följaktligen serier (superhjältar, grafiska romaner, seriefieringar av klassiker) och annan litteratur. För sedan några år tillbaka är serier litteratur.

Av någon anledning fick vi alla varsin kopp dragon pearls-te innan vi ens hann sätta oss, och sedan var det bara att fylla på vatten i kopparna hur många gånger som helst, teet drog snabbt och blev inte beskt. Mycket gott. Varsin liten crème caramel var pricken över i.

CCCLXI Ett kort experiment

imageAvrundade dagen med fika hemma hos Jonas, runt dussinet gäster, hembakat, en skål popcorn som Andreas K åt upp nästan helt själv, fascinerande att se. På bilden Åsa E, som ansträngde sig för att vara tyst och höll sig i någon minut, möjligen två. Sedan gick det inte längre. Och det var bra, minuten utan småländskt bidrag till samtalet var en konstig minut.

CCCLX Två maxade dygn


Äntligen sovmorgon i morse, började dagen som jag slutade den förra, fruktbrödsmackor i sängen. De senaste två dygnen har flutit ihop med aktiviteter non-stop. Så här gick det till:

Kommande litterära evenemang. I förrgår innan vi öppnade kom Tiffany från The English Bookshop till Sturebibblan för ett kort möte med mig, AnnCharlotte och tre jättekanelbullar. Vi har bokat in ett halloweenevenemang för barn, ett halloweenevenemang för vuxna och en julklappsboktipskväll. När klockan slår elva öppnar vår huvudingång automatiskt, så man har ingen chans att överskrida sluttiden för ett förmiddagsmöte, om man inte struntar i att besökarna plötsligt fyller biblioteket.

Intervjuad. Just nu pågår ett projekt kring ”kunddialog” på hela Stockholms stadsbibliotek och två personer från en konsultfirma kom och intervjuade mig och AnnCharlotte och tillbringade några timmar i biblioteket. Det är skillnad på intervjuare och intervjuare och de här två var riktiga proffs. Det görs ofta undersökningar av vad bibliotekspersonalen tycker, men för det mesta handlar det om centralt skapade enkäter för hela Stockholms stad, med oändliga poängskalor för det ena och det andra. Enkäterna är alltid bitvis omöjliga att fylla i eftersom man inte har en aning om hur man ska applicera frågorna på sin egen arbetssituation. Men nu! Nu blev man lyssnad på. Jag märkte själv min benägenhet att skryta med allt som är så bra och omtyckt på vårt bibliotek och att klaga på de bitar som inte fungerar. Det är lätt att tycka när man väl kommit igång.

Utställning. Mitt i alltihop satte jag upp ett litet urval av mina foton från Indien på utställningsytan. Det är en väldigt enkel och väldigt kort utställning, torsdag till lördag, men jag skrev om det på Facebook och en av vännerna som såg det kom upp samma dag för att titta. Så när AnnCharlotte blev intervjuad stod jag en halvmeter från där de satt och berättade om bilderna för Joakim. Det är ett väldigt litet bibliotek vi har.

Kommande utställning. Precis vid stängning kom Britta Grassman, som vi betraktar som en huskonstnär hos oss, för att planera inför sin tredje utställning. Vernissage i morgon söndag klockan fyra. I och med att jag har varit borta från biblioteket i ett drygt år hörde jag mig själv lova saker som att visst, vi har krokar att sätta upp målningarna med, trots att jag egentligen inte har en aning om var de där krokarna kan vara.

Släktkalas. (Se bilden ovan, mor och morbror.) Vid tjugo i åtta kom jag äntligen iväg med en satsumas i handen som en av stammisarna skänkt, naturligtvis krånglade kassan (utöver växelkassan låg där summa 127 kronor, men enligt kvittot var dagens totalbelopp -2) och naturligtvis fanns det ingen anslutande buss till Storvreten när jag kom fram till Tumba, men jag blev hämtad av brorsan och anslöt med god marginal sist till kvällens släktkalas hemma hos föräldrarna. Det nästan dånade av röster när man klev in genom dörren. Min släkt. Den är fin den. Anledningen till att vi träffades, förutom för att prata och äta och prata och äta (mitt bidrag var hemmagjord citronfudge), var att mormor och morfar firar diamantbröllop. Morfar har konstant ryggont och brukar ligga på en soffa under våra sammankomster, men det är inget fel på pratlusten. Jag slog mig ner där han halvlåg och han började genast berätta om hur många böcker han brukar låna på biblioteket – och vad de handlat om. Mormor hann jag inte växla många ord med, men jag fick hennes uppmärksamhet några minuter och frågade om hon hade resfeber inför Paris-resan. ”Nej då, inte alls”, sa mormor, ”jag har inte behövt göra någonting, Ragnwald har planerat allt!” Ragnwald är min pappa och han liksom jag har en särskild faiblesse för att planera resor. (För övrigt åkte mamma, pappa och mormor i morse och är väl ute och svirar vid det här laget.) Min bror med familj sov över, så från midnatt eller så satt jag, Samuel och Johanna i vardagsrummet och umgicks över två datorer. Runt ett dök mamma upp – jag trodde att hon sov – och hade med sig sin gamla kokbok som är full av instuckna urklipp och andra lappar. Hon ville visa en av lapparna som hon nyligen återupptäckt, nämligen en jag skrev när jag var fem: ”Att ha en lilebror är inte lett.”

Brutalmorgon. I går morse: Upp tidigt, skjuts till Årsta där mamma och pappa jobbar, därifrån pendeln till Centralen med brorsan och promenad till Kungsholmstorg där vi skildes åt (kontoret dit han pendlar från Örebro någon gång i veckan ligger ett par kvarter från där jag bor). Hem, frukost (mamma hade skickat med smörgåspaket, hon är sådan), iväg på vattengympa, hem, skulle läsa, somnade.

Intervjuare. Vid fyra var jag på Kungsholmens bibliotek där jag intervjuade kollegan AnnCharlotte om hur det varit att jobba där de senaste sju åren (hon kombinerar Kungsholmens bibliotek och Sture bibliotek, själv har jag jobbat på Kungsholmens bibliotek en enda dag under min bibliotekariekarriär). Intervjun publiceras i Vårt Kungsholmen-bloggen inom kort.

Brödbak. Därefter bakkväll hos Jenny F. Egentligen hade hon frågat om jag ville komma över för att hjälpa till med att bära ner ett bord i källaren, men varför inte baka lite också, tyckte jag, som ville ha en anledning att baka fruktbröd i brödform. Dessutom bjöds det på renskav. Mmm. Vi lyssnade på gemensamma favoriter under tiden vi åt, som Lisa Nilsson, och Jenny nämnde att det farliga med att lyssna på Lisa Nilsson, vars minsta wailande man har i ryggmärgen, är att det är så lätt att sjunga med, högt, och det gör Jenny tills hon minns att hennes granne är något slags slagverkare i Radiosymfonikerna och gissningsvis har bra musiköra. Efter brödbak (varsin sort) och bordbaxande var klockan mycket, men vi tittade ändå lite på Hipp Hipp, andra säsongen, bland annat mitt absoluta favoritinslag, där Kajan spelar innebandy.

Och så blev det lördag. Och i dag har jag jobbat här på Sture bibliotek igen. Nu iväg på nästa kalas.

CCCLI Picknick i september

imageDet tråkiga med att man bor så utspritt i Stockholm är att det är svårt att umgås spontant. Det trevliga är att man får anledning att ta sig runt och vistas i olika miljöer.

Anna E hade dragit ihop ett gäng till en picknick vid Lundsjön i Saltsjöbaden, där vi fick en naturskön lunch i solen och fin höstfeeling i skogen på väg dit och tillbaka. Jag var bekant med fyra och tre var nya för mig. Anna hade bakat en hel liten efterrättsbuffé som kom fram när vi hade ätit upp våra egna matsäckar, och det kändes riktigt lyxigt att få sitta där och vara ledig och äta gott och prata och speja ut över vattnet. Och samtidigt var det ett tillfälle att komma i kontakt med sin inre enkla friluftsmänniska. Min ligger ytterst latent och djupt inbäddad i en vrå i min asfaltssjäl, men jag gillar när den kommer fram. Det är som att jag spelar lite teater, men ändå inte. Jag gillar ju naturen på riktigt. I lagom doser.

image

image

CCCXXVIII Grönan

image

image

image

Så ni trodde det skulle regna i går kväll? Det gjorde det inte! En eftermiddagsskur kom och det hängde i luften ett tag, men kvällsvädret blev vackert med en dramatisk himmel med solbelysta moln. Och precis lagom lite besökare på Gröna Lund. En del folk på plats, men knappt några köer alls. Det optimala Gröna Lund-vädret.

Vi var som mest sex personer – jag, Jonas, Sabina, Niclas, Anders, Maria – och vi hann åka en del under de tre timmar vi var där, fram till dess att de släckte ner hela parken. Till min stora besvikelse började jag känna mig lätt illamående mellan sjunde och åttonde åket, men kunde inte låta bli att göra ett nionde och sista. Den nya träbanan var roligare än väntat och Insane hade så lite folk att en av Insane-skötarna kom fram när vi skulle hoppa av och frågade om vi ville åka en gång till. Klart man ville.

Under några vänteminuter – vi ville åka lite olika saker i olika omgångar – iakttog jag ett sällskap på två kavajklädda medelålders män och en ung tjej som stod vid ett stånd där man skulle banka till med något slags hammare, såg det ut som, för att få en groda att hoppa iväg. Om grodan landade på en näckros fick man ett pris. Mannen med grå kavaj och glasögon tog god tid på sig, placerade grodan med omsorg, måttade länge med hammaren och drämde till. Två gånger träffade grodan en näckros och sällskapet jublade med sträckta händer. Sista träffen var han så nöjd med att han liksom frös med en knuten näve i luften, tills tjejen bakom disken plockade fram en lila och en blågrön groda i plysch. De var skrikiga och gängliga och fula, men kavajmannen kunde inte ha blivit lyckligare. Han höll en i var hand medan den andra kavajmannen fotade. En lyckad kväll.

Vid halv nio gick jag och Maria för att höra åtminstone litegrann av Jakob Hellman som höll till på Lilla scenen. Hörde gjorde man, men det var så trångt att man inte hade en chans att se något. Bara en gång skymtade jag en person som stod där vid en mikrofon. Kunde ha varit vem som helst. Jag hoppas det var Jakob Hellman jag såg. Han lät fortfarande som en tjugoåring.

För övrigt – en eloge till Grönan-personalen, som alla var leende och tillmötesgående, vänliga när de tog betalt och skojfriska i bergochdalbanebåsen.

CCCXV Köpenhamn fredag till söndag

Några höjdpunkter.

Starbucks. Istället för att ta tåget ända in till Hovedbanegården stannade vi på Kastrup. För där finns Starbucks.

Bagels. Väl inne i stan gick vi ut riktigt hårt med en långpromenad. Anledningen var att Köpenhamn-appen Lena laddade ner minuterna innan vi åkte över Öresundsbron sa att det fanns ett bagelställe på Amagerbrogade, och utan något bättre för oss traskade vi till andra sidan stan och åt helt okej bagels på ett hål-i-väggen-ställe.

Tivoli. Efter att ha gått runt ännu lite mer gick vi till Tivoli för att vila. En lång stund satt vi på bänken närmast innanför entrén och stirrade framför oss, tills vi blev tillräckligt sugna på churros, men vi finkammade Tivoli utan att hitta några. Jag och Tove åkte den läskigaste bergochdalbanan istället.

Wagamama. Efter bergochdalbanan köade vi till Wagamama och fick ett bord en stund innan vår vän och värdinna Marie kom skyndande direkt från Odense, vars operahus hon jobbar på. Vi åt Wagamama-stora portioner asiatisk mat och gick sedan runt på det färgglatt upplysta Tivoli, där Marie ledde oss rakt till churrosstället.

Hemma hos Marie. Marie bor i en ljuvlig lägenhet i Frederiksberg. Vardagsrummet, som var jättefint innan tre svenskar ockuperade det med sina tillhörigheter, har ett ursnyggt trägolv och ett stort fönster där fasadens klätterväxt syns som gröna flikar längs med alla spröjsar. Där satt vi och drack te och gav Marie godispresenter – lakrits från Lakritsroten och Rättvisa möss.

Sult. På lördagsmorgonen sov mina svenska vänner länge. Till slut kom de upp och fick bråttom, för vi hade ett bokat bord på Sult, danska filminstitutets restaurang, där de har en trevlig och stor och god brunchbuffé. Marie cyklade i förväg och höll vårt bord, vi gick till tunnelbanan och åkte åt fel håll.

Affärer. En karamellfabrik, en tebutik, Anthon Berg, en olivoljebutik. Man får passa på på lördagar, mycket är stängt på söndagar.

La Glace. Mitt fjärde besök. Gammaldags café med ett tårtutbud to die for.

Lasagne. Vi hade promenerat så långa sträckor det senaste dryga dygnet att vi kollapsade i varsin ände av vardagsrummet under sen eftermiddag, medan Marie lagade lasagne i köket och spelade opera som hon sjöng med i här och där. Vid det här laget hade vi fått veta att faran med höga bakteriehalter i Köpenhamns vatten i alla fall inte gällde Frederiksberg. Skönt. Nu behövde vi inte hålla på med vattenkokning. Det blev hemmakväll med god lasagne och massor av prat om TV-serier och filmer som jag aldrig hört talas om med skådespelare som jag aldrig hört talas om. Varför kunde vi inte prata om Seinfeld?

Frederiksberg have. I går morse var det strålande sol och Marie tog oss med på en promenad till och i den vackra parken Frederiksberg have. Den ligger bredvid djurparken, och där finns en sandig gård för elefanter som är synlig även för flanörer i haven. Det var skojigt. Elefanterna var ute och vankade omkring.

Glyptoteket. Vi köpte bagels – igen – på hemvägen från parken och åt hos Marie och tog sedan farväl av henne innan vi fortsatte till Glyptoteket. De har sådana helt fascinerande välbevarade prylar. Som små trämodellbåtar kompletta med roddare och tygsegel från sisådär 2000 år före Kristus! Förstår inte hur det är möjligt. Vi gick runt ett tag bland de antika statyerna, som är Glyptotekets huvudnummer, sedan tyckte Lena det var dags att ta sig därirån när jag började hitta på ljud- och rörelseeffekter åt prydnadssaksdjur i museibutiken.

Tåg hem. Förstaklass med obegränsad tillgång till te och bullar. Inget byte. Skönt.

CCCXIII Pigerne

Tove, Marie och Lena W sitter på rad i soffan med stora leenden och tittar på Arkiv X-bloopers. En chokladfudge står och svalnar i köksfönstret. Vi är mätta efter en hel dags ätande. Lördagskväll i Frederiksberg i Köpenhamn.

(Nu diskuterar de vilka skådespelare de vill gifta sig med och under brunchen var det tecknade figurer de varit kära i. Ingen här är tonåring.)