MDCLXXI Forsgrénska badet från sin bästa sida

IMG_7071.JPG

Efter ett halvårs uppehåll tänkte jag äntligen ta mig råd till att förnya träningskortet, så glad i hågen kom jag till Forsgrénska badet med träningsgrejerna med mig men utan det lönebesked man behöver visa upp för att för att få det – ordentligt – rabatterade priset som gäller oss som jobbar inom Stockholms stad. Men personalen gav mig dispens, jag blev insläppt med mitt utgångna kort och fick till och med boka plats på de kommande pass jag vill gå på, trots att jag saknade giltigt kortnummer.

Nästa trevliga överraskning var att en lång rad träningsmaskiner var utbytta, så jag ställde mig på en ny och fräsch crosstrainer, som dessutom hade flyttat ut från gymmet till själva simhallen. Bassängen låg blank och oinvigd för säsongen.

Jag kan förstås inte räkna med att kommande besök, andra tider på dygnet och längre in i terminen, blir lika fridfulla, men ändå, ett sporrande första intryck måste ju vara en bra grej.

MCDXVII Skulle kunna äta hela tiden

20140118-171508.jpg
Efter jobbet i går träffades jag, kollegan Salomon och före detta kollegan Helena, hemkommen från Frankrike, över varsin semla. Därefter såg jag och Jenny F ”Amelie från Montmartre” medan vi åt tonfiskmackor och ostbricka och drack varm choklad. I dag läste jag ut det självbiografiska seriealbumet Drinking at the movies (som jag uppskattade mer än jag egentligen vill erkänna) och åt ostbågar med sked.

Tur att jag hade bokat in träning i eftermiddag, så att det åtminstone blev en kaloripaus.

(När jag kom till en Backstreet Boys-låt i den hejiga träningsspellistan var jag för övrigt tvungen att ta av hörlurarna för att kolla eventuellt ljudläckage, men jag tror det var lugnt.)

MCCCXL Pass på sistone

20131030-113949.jpg
Pilates: Fortfarande min kopp te. Långsamt och exakt. Avkopplande och urjobbigt på samma gång.

Core: Näst bäst efter pilates. Ännu mer koncentrerat och tufft och nästan enbart nere på mattan. Senast var det med en lång träpinne som gick att använda på oanade vis, som stöd och stabiliseringsredskap, för att skapa helt nya utmanande övningar.

SmartStart: För kanske första gången någonsin har jag varit på ett pass som var på tok för enkelt, men så är det också tänkt som kom-igång-pass, med smakprov från olika träningstyper. Skönt att slippa släpa sig ut ur lokalen, men något är fel om man går mot omklädningsrummet med alltför pigga steg.

Zumba: Milde tid! Detta har jag testat två gånger i livet och det senaste tillfället kan mycket väl vara det sista. Det borde det vara. Det här är inget för mig. Medan instruktören svängde och skakade på hela kroppen och skrek och ropade entusiastiskt till musiken var vi några höstbleka, stela stackare som sammanbitet försökte följa rörelserna, tvärtemot tanken att man ska dansa fram med liv och lust. Min kropp tvärvägrar att svänga och skaka. Helt meningslöst att försöka tvinga den.

MCCXCV Klassisk massage

I går tog jag ytterligare en stor tugga av jobbets hälsopeng genom att gå på massage på Centralbadet. Det är fortfarande det bästa bland de (ganska få) massageerbjudande ställen jag testat, men vilken skillnad det ändå är beroende på vilken massör man blir tilldelad. Den här gången hade jag tur. Till min stora förtret är det inte längre möjligt att boka thaimassage utan bad, så jag valde klassisk, men fick ändå Centralbadets thaimassös, som jag varit hos tre gånger tidigare. Det var väldigt länge sedan sist, men hon mindes mig precis, frågade om jag har några problem med min skolios och berättade att hennes dotter hade köpt en nästan likadan klänning som den jag hade när vi sågs för två år sedan. Hästminne.

Sedan var det bara att bita ihop när nacken fick sig en omgång (samt öronen, vilket nog inte är alldeles klassiskt, snarare thai). Efter massagen fick jag veta att just nacken var stel (kanske öronen också, det sas det inget om), men ryggen i övrigt helt okej, trots skoliosen. Hon frågade om jag tränar och jag sa att jag går på pilates. Mycket bra, tyckte hon, det passade mig uppenbarligen perfekt. På väg hem började tänka efter – jag har ju inte varit på pilates sedan före Forsgrénska badets sommaruppehåll. Men nu har jag bokat. Först nästa lördag, för nu på lördag skulle det visst vara den instruktör som jag inte tycker lika bra om, så då bokade jag zumba istället. Lite läskigt.

MCXXIII Det var den pilatesen

20130511-222846.jpgEgentligen var det ingen bra idé att gå på pilatesen i dag, min slumrande förkylning drog igång igen så snart jag började med uppvärmningen, en utdragen sträck-och-böj-och-armhävning-och-balansera-på-ett-knä-övning. Två saker vägde upp. Först informerade instruktören om att det här var hennes sista pilatespass för våren, eftersom det är pingst nästa lördag och sommarschema därefter, och jag hade blivit besviken om jag missat det. Sedan, efter passet, kom en av de trogna deltagarna, en medelålders asiatisk kvinna, fram till instruktören med en blombukett. Det tyckte jag var så hemskt fint.

MLXXXI Core med dåliga förutsättningar

20130413-235823.jpg
Core med boll och därpå följande pilates. Styrke-, balans- och stabilitetsövningar är min favoritträning, förmodligen för att det går behagligt långsamt. Jag var särskilt nöjd med mitt trebenta bord i dag. Man står på alla fyra och sträcker ut en arm eller ett ben åt gången utan att röra resten av kroppen, så att bordsskivan – ryggen – är stadig. Där ska man kunna placera en servis eller, som instruktören sa den här gången, ett akvarium. Hon kom fram till mig och konstaterade att höfterna var blickstilla när jag sträckte ett ben i taget bakåt, men så tittade hon på skulderbladen och sa att jag lutade. Jag fick förklara att jag har skolios och tyvärr är ojusterbart sned. ”Jaha! Eh … Men höfterna ser väldigt bra ut!” sa hon och gick snabbt vidare till nästa. Det defekta bordet sträckte vidare och var grymt stabilt.

MXXII Stegtävling och vattenträning

20130225-123037.jpgJobbets stegtävling har nu pågått i tio dagar. Jag gick ut måttligt och har ökat nästan varje dag, kommer inte upp i några fantastiska summor, men ger mig inte förrän jag har ett acceptabelt tal på stegräknaren innan jag går och lägger mig. För närvarande är jag tvåa bland arbetskamraterna och ettan är ledare för mitt lag, så vi ligger trots allt bra till.

Dessvärre har jag inte haft chans att gå på några träningspass under de här dagarna utöver vattengympan i fredags, som i alla fall var värd 5200 steg i tävlingen. I vanlig ordning var det jag och damerna på 60- eller 70-plus. De flesta var helt vanliga tanter, ganska rynkiga och grå men hejiga i vattnet, men en av dem stack ut, en donna på kanske närmare 70, solarie- eller utlandssemesterbrun, i axelbandslös, klänningslik baddräkt med leopardmönster, uppsatt blonderat hår och dinglande pärlörhängen. På Kronobergsbadets vattengympa en fredagsförmiddag. Jag gillar det starkt.

DCCCXXVIII Vattengympa på Kronobergsbadet


Här sportar jag min postvattengympalook.

Mitt simhallskort använder jag helst till att gå på träningspass i stil med pilates eller core, vilket nästan alltid blir på Forsgrénska badet vid Medborgarplatsen, eftersom min allra närmaste simhall, Kronobergsbadet, varken har gym eller gruppträning. Förutom vattengympan, och den provade jag för första gången i dag.

Precis som jag misstänkte var resten av gänget 20, 30, möjligen 40 år äldre än jag, och de kanske inte är så taktfasta, tanterna, till danshitsen från tidigt 2000-tal, men oj vilken ork de har. När det var dags för hantlar blev jag ganska snabbt trött och fick svårt att hålla de starkt flytkraftiga frigolitbitarna under ytan, och när jag såg mig omkring förväntade jag mig att se mina medtränare fuska, men inte en hantel syntes. Alla orkade hålla ner de omvänt svintunga vikterna i vattnet ända till sista repetitionen.

Jag hade hoppats att jag skulle gilla passet, eftersom jag med jämna mellanrum har lediga fredagar och då snabbt och lätt kan ta mig till badet. Själva träningen var det inget fel på. Nu ska jag grunna över det här med att sannolikt behöva vara den enda under 55.

DCCLXXIII Tensta sim- och idrottshall


När Forsgrénska badet har sommarstängt och Eriksdalsbadet inte erbjuder något träningspass man är sugen på kan man alltid ta tunnelbanan till Tensta och gå på core. Stället är byggt som en labyrint i trä och tegel, men de förvirrade turerna i korridor på korridor vägs upp av väldigt vänlig och tillmötesgående personal.