Djupvattentabata på Kronobergsbadet

img_0542.jpgBrorsan skickar hälsningar från Las Vegas, jag har vattengympat och ätit makaroner. Gjort av med utgången mjölk som varm choklad. Vardag.

Det här var fjärde gången jag var på djupvattentabata, som kanske låter lite häftigt och modernt, men är en bassängdel på Kronobergsbadet full av sprattlande damer med hög medelålder. Uppe på kanten står en kvinna som med stor pondus och finlandssvensk intonation gastar instruktioner och med militärisk bestämdhet visar de övningar vi ska göra i vattnet. ”Jag vill se på era ansikten hur hårt ni jobbar!” Det är ganska fantastiskt.

Formen är tjugo sekunders aktivitet följt av tio sekunders vila, eller snarare vattentrampande, trots flytbälte. Första gången tog jag i så jag knappt orkade hålla mig över ytan och var glad att jag hade valt en plats nära kanten, därefter har jag lugnat ner mig några hack. Om damerna runtomkring mig fixar passet utan att drunkna utgår jag ifrån att de håller ett måttligare tempo, även om det är svårt att veta, när man bara ser deras huvuden.

Och jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men efter kvällens 45 minuter långa technomix saknar jag de tidigare tillfällenas schlager, dansband och popdängor från 00-talet.

MMCCX Hälsorapport

Plus: Har i eftermiddag simmat på åter öppnade Kronobergsbadet. Eftersom jag har galet dålig kondis och en synnerligen långsam simstil, som ändå gör mig fullständigt utmattad, är tio vändor i 25-metersbassängen lagom, och då vilar jag ändå en eller kanske två minuter när jag kommer till den grunda änden, både för att hämta andan och för att vänta in en plats i rundsimningen där jag inte ligger precis före någon snabb person. Det är klart att jag borde pressa mig en aning mer, men det är också ganska skönt med ett så måttligt pass att jag på sisådär 40 minuter går hemifrån, duschar och byter om, simmar, duschar och byter om och går tillbaka. Men så bor jag också väldigt nära.

Minus: Var tidigare i dag på Birka-Gott på Rörstrandsgatan. Länge sedan sist. Kom ut med en välfylld påse, mest lakrits, som nu är nästan slut.

Minus: Det har blivit mycket TV-serietittande nu runt nyår. Efter att ha kollat klart på julkalendern blev det Fröken Frimans krig och nu pågår Gentlemen & Gangsters. Andra avsnittet sändes i kväll, men jag ser att alla fyra redan finns på SVT Play.

Plus: Under det mesta av tittandet sitter jag och balanserar på min julklappspilatesboll. I dag invigde jag samtidigt mina New York-strumpor med bra grepp undertill och med aloeextrakt. Eller var det sheasmör? Minns inte, köpte ett par av varje. ”Det där tror jag inte på”, sa mamma när jag berättade om mina hudvårdande strumpor, och hon har nog rätt. Men kanske det har något slags … placeboeffekt? Rätt söta är de i alla fall, i all sin knasighet. Möss med renhorn. Ja.

MXXII Stegtävling och vattenträning

20130225-123037.jpgJobbets stegtävling har nu pågått i tio dagar. Jag gick ut måttligt och har ökat nästan varje dag, kommer inte upp i några fantastiska summor, men ger mig inte förrän jag har ett acceptabelt tal på stegräknaren innan jag går och lägger mig. För närvarande är jag tvåa bland arbetskamraterna och ettan är ledare för mitt lag, så vi ligger trots allt bra till.

Dessvärre har jag inte haft chans att gå på några träningspass under de här dagarna utöver vattengympan i fredags, som i alla fall var värd 5200 steg i tävlingen. I vanlig ordning var det jag och damerna på 60- eller 70-plus. De flesta var helt vanliga tanter, ganska rynkiga och grå men hejiga i vattnet, men en av dem stack ut, en donna på kanske närmare 70, solarie- eller utlandssemesterbrun, i axelbandslös, klänningslik baddräkt med leopardmönster, uppsatt blonderat hår och dinglande pärlörhängen. På Kronobergsbadets vattengympa en fredagsförmiddag. Jag gillar det starkt.

DCCCXXVIII Vattengympa på Kronobergsbadet


Här sportar jag min postvattengympalook.

Mitt simhallskort använder jag helst till att gå på träningspass i stil med pilates eller core, vilket nästan alltid blir på Forsgrénska badet vid Medborgarplatsen, eftersom min allra närmaste simhall, Kronobergsbadet, varken har gym eller gruppträning. Förutom vattengympan, och den provade jag för första gången i dag.

Precis som jag misstänkte var resten av gänget 20, 30, möjligen 40 år äldre än jag, och de kanske inte är så taktfasta, tanterna, till danshitsen från tidigt 2000-tal, men oj vilken ork de har. När det var dags för hantlar blev jag ganska snabbt trött och fick svårt att hålla de starkt flytkraftiga frigolitbitarna under ytan, och när jag såg mig omkring förväntade jag mig att se mina medtränare fuska, men inte en hantel syntes. Alla orkade hålla ner de omvänt svintunga vikterna i vattnet ända till sista repetitionen.

Jag hade hoppats att jag skulle gilla passet, eftersom jag med jämna mellanrum har lediga fredagar och då snabbt och lätt kan ta mig till badet. Själva träningen var det inget fel på. Nu ska jag grunna över det här med att sannolikt behöva vara den enda under 55.

DXLI Kvällssim på Kronobergsbadet

Äntligen har Kronobergsbadet öppet igen, med sina riktigt generösa tider för att vara en så liten simhall. Med tanke på att jag dessutom både har nära hem och blir trött efter några få längder blir mina besök extremt tidseffektiva.

I kväll hade vi underhållning från de bortre banorna, där polisen tränade livräddning, och i omklädningsrummet kunde man tjuvlyssna på historier från vapenträningen.