I år föll jag för frestelsen och anmälde mig till en rad sommardistanskurser, varav jag till slut valde att gå Moderna kriminalromaner, som ges av Umeå universitet. Jag gillar deckargenren, men läser väldigt få deckare och är dessutom kräsen, vilket innebär att jag egentligen inte kan nämna särskilt många deckare som jag läst de senaste åren och verkligen uppskattat. Och det innebär i sin tur att jag har svårt att ge specifika rekommendationer när en deckarsugen biblioteksbesökare vill ha tips. Har jag tur har jag lyckats lägga på minnet vad andra tyckt om olika böcker som jag ser i hyllan när jag står bredvid den arma människan som litar på min kunskap och kompetens.
Så nu tänkte jag slå några flugor i en smäll. Under kursens gång tvingar jag mig att avverka ett antal deckare av mestadels nu verksamma författare, det ingår förstås också att läsa en del historik och teori, jag får diskutera läsningen med andra, vilket jag uppskattar mycket, och i största allmänhet är det en härlig känsla att gå en universitetskurs igen.
I kväll skrev jag, två timmar före deadline, mitt bidrag till en seminariediskussion om skillnader mellan äldre och moderna deckare. Det blev snabbt skrivet, lite på en höft, men jag hade valt att jämföra själva hjältarna och tyckte att jag hittade oväntat stora likheter. Att läsa Sherlock Holmes-historien Baskervilles hund och Män som hatar kvinnor är verkligen helt olika upplevelser, och samtidigt är Holmes och Salander väldigt nära besläktade. De är övermänniskor, excentriker, skulle eventuellt kunna diagnostiseras med aspergers syndrom, autism eller liknande, går längre än alla andra för att lösa ett fall, hittar samband och drar korrekta slutsatser tack vare sin analytiska förmåga och exceptionella minne och blir båda beskrivna för läsaren genom en beundrande vän som uppfattar dem som originella men enormt skickliga.
Sedan finns det några skillnader också, mellan Lisbeth Salander och Sherlock Holmes. Skulle jag behöva få tag på information som inte ens en bibliotekarie kan ta fram vore Lisbeth den vassaste resursen, men jag skulle hellre äta middag med Sherlock.


The Exodus case ställer frågan: Kan Andra Mosebokens redogörelse för israeliternas uttåg ur Egypten betraktas som historiskt korrekt? Om hypotesen för forskningen kring de här händelserna är att Andra Moseboken är ett tillförlitligt verklighetsskildrande dokument – håller den för granskning? Vad säger arkeologerna, vad säger andra historiska källor?



